Bergström: Låt delfiner ställa upp i EM
GLASGOW. I sim-EM får du ha ett rep fäst om midjan och en dragvinsch på land. Delfiner tillåts ställa upp om de klämmer in fenorna i baddräkten. Pers räknas också om det sätts i vattenrutschkana. Tredje och femte bästa tiden i försöken kan bli utslagna. Den med snyggast frisyr bereds friplats i semin.
Det mesta här ovan är lögn.
Men deppigt nog inte allt.
I försöken på 200 meter fjäril hade Bence Biczo den tredje bästa tiden av alla. Han var 3,5 sekunder snabbare än Juan Lluis Pons Ramon. Men det var den småsölige spanjoren och inte den rappe ungraren som gick till semi. Dit tog sig heller inte försökens femte snabbaste man Laszlo Cseh.
Men söl-Pons? Och den nästan lika långsamme schweizaren Nils Liess?
Si! Jawohl!
Trea i Europa? Spelar ingen roll!
Biczo och Cseh ströks för att de är ungrare. Ryggsimmarna Fesikov och Uljanov för att de är ryssar. Fjärilstalangen Sara Junevik för att hon är svensk.
Det pågående långbane-EM i simning har satt fingret på hur något så simpelt som simning går att krångla till. Det europeiska simförbundet Len har inte bara kopierat sin internationella storebror Finas regler rakt av, utan infogat egna små bitar. Därav röran.
Så här: på VM och OS får varje nation anmäla två simmare per distans. På EM är gränsen fyra för att ge fler mästerskapsrutin. Men frikostigheten kommer med begränsningen att bara två tillåts gå vidare från försöken. Är du trea i ditt land, som Bence Biczo, spelar det ingen roll att du också är trea i Europa.
Detta är knäppt. Väl på plats på ett mästerskap bör samma regler gälla för alla. Nu blir följderna inte bara att toppsimmare ratas och att Hansson tvingas till omsimning mot Junevik, utan att försöken får olika laddning utifrån din nationalitet, britter och ryssar måste gå för fullt medan deras rivaler kan bada sig vidare. Det ena tar massa kraft, det andra ingen alls.
Ställ upp på 100, 200, 400, 800...
Lika dum är skrivelsen i Finas regelverk, paragraf 12.13, som säger att mellantider får registreras som rekord. Fiskar du efter ett pers, en kvaltid eller ett världsrekord på 50 meter fritt kan du ställa upp i 100, 200, 400, 800 och 1500 och blåsa på som en galning första längden. Enda villkoret, som lades till för 20 år sedan, är att du sedan tar dig i mål (och ett till, en komplikation som gränsar till komik: det blir inte mästerskapsrekord, bara världsrekord).
Vi kan lägga Pernille Blumes försök att utnyttja detta åt sidan. Hon var en klant. Punkt. Alldeles oavsett är regeln inkonsekvent. Se bara på Gustav Hökfelt som inte fick notera sina 54,71 som pers eftersom de sattes i en mixad lagkapp, med argumentet att det blir mindre vågor när du möter kvinnor. Får du inte ännu lugnare vatten om du bränner all kraft på att blåsa ifrån ett 400-metersfält och simma ensam mot kaklet, i hopp om rekord på 50 meter?
Roa er – och klocka tiden
Nä. Jag brukar vara pragmatisk. Regler ska gälla. Kan du tänja eller omtolka dem är det bara att applådera. Men här är det inte primärt simmarnas hantering av regelverket som är problematisk utan de faktiska bestämmelserna. De har funnits länge, så mina klagomål kommer för sent, men EM har ändå aktualiserat hur knasigt något så oknasigt som simning kan bli. Så riv upp. Skriv om. Gällande tokerier är inte mycket mer orimliga än förslagen i ingressen. Tillåt delfiner. Bedöm frisyrer.
Avslutningsvis vill jag ge ett tips. Nordväst om Glasgows stadskärna ligger Pinkston Watersports med sina spiralformade rutschkanor. Har svenska landslaget en ledig dag rekommenderar jag en tur dit, med baddräkter och tidtagarur medpackade.
Åk sedan. Roa er. Och klocka nerfarterna. Jag har inte kollat, men troligen får de två snabbaste av er räkna det som personligt rekord i ryggsim.