Inne-EM i Glasgow: ”En potentiell Frida Karlsson”

Ett mästerskap där svenskar övertäffar sig själva

Publicerad 2019-02-28

Khaddi Sagnia kramar om Tilde Johansson

Trettio svenskar åker till inne-EM i Glasgow.

Förbundskapten Karin Torneklints mål är att tre åker hem med medalj.

Fegt, Karin

Jag säger fem.

Så här i Frida Karlsson-tider känns ingenting omöjligt.

Jag tycker Karin Torneklint är ganska försiktig i sina förhoppningar den här gången.

Eller också är hon lite extra pessimistisk, då två stora medaljhopp saknas i skadade Khaddi Sagnia och sjuke Kalle Berglund.

Men samtidigt är inne-EM ett mästerskap där svenskar ofta överträffar sig själva.

”Hoppas på Frida-effekten”

Det finns inget mästerskap där jag mött så mycket blågult jubel och glädjetårar.

Och hur mycket har Frida Karlssons framgångar påverkat några av henne gamla lagkompisar?

Frida Karlsson tog ett sensationellt VM-silver på 10 kilometer

Frida var ju en stor talang även i friidrott.

Hon har tävlat i landslaget både i ungdoms-Finnkampen och i ungdoms-EM.

Därför hoppas jag på Frida-effekten och tror på fem svenska medaljer i Glasgow i helgen.

På lite av samma fest som på hemmaplan i Göteborg 2013, då det blev sex.

Medaljer, alltså.

Men den gången blev det ”bara” ett guld och det var genom Abeba Aregawi på 1500 meter, vilket inte känns som något att skryta över längre, efter hennes tillfälliga besök i svensk friidrott.

Abeba Aregawi prisas under VM 2013

Den här gången tror jag på två och det har inte hänt på fjorton år. Då får vi backa klockan till 2005.

Då blev det tre guld, Stefan Holm (höjd), Susanna Kallur (60 häck), Carolina Klüft (femkamp) och ett silver då Jenny Kallur var just bakom syrran på 60 häck och ännu en häckmedalj när Robert Kronberg tog bronset på herrsidan.

Carolina Klüft firar efter VM 2005

Den här gången blir det inte tre guld och heller ingen milstolpe, som när Stefan Holm hoppade över 2.40 för första och enda gången där i Madrid 2005, då svensk friidrott var mitt inne i sin senaste guldålder.

Men Stefans 2.40-hopp är sånt som händer på ett inne-EM. När man minst anar det.

De kan stå på pallen

Nu ser jag två vinnare i Andreas Kramer på 800 meter och Thobias Nilsson Montler i längdhopp. De har kapaciteten. Blir det inte guld, som jag hoppas, räknar jag ändå in två svenska medaljer där.

Angelica Bengtssons nya svenska rekord på 4.81 är bara dagar gammalt och ”gamla” Angelica har tagit brons i två inne-EM i rad.

Jag tror ingen rår på ryskan Sidorova, men silver eller brons känns troligt i en gren där inte heller Michaela Meijer kan räknas bort från medaljerna.

Sedan tror jag stenhårt på 19-åriga Henrik Larsson från Karlstad.

Sveriges nya sprintkung som kan bli en riktig skräll i på 60 meter, där Austin Hamilton tog den mest överraskande svenska medaljen i senaste inne-EM i Belgrad, när han sprang in på en bronsplats.

Då är vi uppe i fyra svenska medaljer och en möjlig i Michaela Meijer.

De andra som kan stå på pallen?

Fanny Roos i kula, Melker Svärd Jacobsson i stav, Erika Kinsey eller Sofie Skoog i höjd eller Lovisa Lindh på 800 meter.

Ingen går att räkna bort från medaljstriden.

Någon borde kunna kliva upp där och Fanny Roos, som krossat sina egna svenska rekord hela vintern, var fyra i Belgrad redan för två år sedan. Då var hon på en betydligt lägre nivå.

”En potentiell Frida Karlsson”

I övrigt är det mycket se och lära i Karin Torneklints EM-trupp.

En hel del turister.

Trots att uttagningsreglerna säger något annat, så tar hon ut allt som går att ta ut.

Oavsett dagsform.

Jag kan leva med det när det handlar om inne-EM, som är ett svenskt favoritmästerskap.

Och när det handlar om juniorer så är jag lika positiv som Torneklint.

Svensk friidrott har en potentiell Frida Karlsson i Tilde Johansson, den 18-åriga multitalangen från Falkenberg som ska springa 60 häck i Glasgow.

Med rätt resa kan hon blir något riktigt stort.

Tilde Johansson

Hon kommer inte att ta någon medalj i Glasgow, men hoppade 6.50 i längd redan som 15-åring och där kan hon växa till en stjärna.

Jag hoppas att förbundets medicinska team håller ett extra öga på henne bara, så hon inte tävlar ihjäl sig.

Khaddi Sagnias svåra korsbandsskada hade lätt kunnat undvikas om hon inte hade sprungit häck den här vintern.

Vissa lär sig aldrig.

Och någon, eller några, måste lära sig att säga nej även när det spritter i benen på sådana som Khaddi.