Förlusten det bästa som kunde hända Svahn
ULRICEHAMN. När konkurrenterna från Slovenien och Schweiz hoppar och firar sina pallplatser står Linn Svahn bredbent och böjer huvudet bakåt.
– Jävla skit! skriker hon högt efter spurtförlusten.
Så kan man känna.
Man kan däremot tänka att förlusten var det bästa som kunde hända inför VM.
Jag har i grunden ingen stor tro på att dåliga genrep per automatik skapar lyckade premiärer. Tror inte heller att pendeln måste svänga, även om den ofta gör det på idrottens arenor eller i livet i stort.
Men det är genom motgångarna vi växer. Och för Linn Svahn är motgångarna nu endast på den ynkliga nivån av en olycklig om än blodig krasch och en förlorad spurt.
Linn lämnar inget åt slumpen, de faktorer hon kan påverka väger hon in. Hon sa efter succén i Falun att det fanns delar att jobba på, hon höll efter motgångarna i Ulricehamn med om att de nu var fler.
Under helgen har hon fått en påminnelse om vikten av att se till detaljerna, att hålla avstånd när stavar svingas framför ansiktet och skidor skär fel och att sätta varje tag på upploppet rätt. Hundra procent från ingången av upploppet till mållinjen.
Har helt enkelt varit bäst
Det skadar inte att det får svida lite. Vinnarskallen i Linn fick sig en och det är bra, då är den på rätt plats när det väl ska avgöras om knappt två veckor.
Det är inte så att den 21-åriga sprintstjärnan svävat på moln, varit för kaxig eller tappat fotfästet, även om halva Norge verkar tycka så. Hon har helt enkelt bara varit bäst.
Att vinna helg efter helg är varken fel eller dåligt, men kan leda till att man släpper garden en millimeter. Ur en mental aspekt gynnar förlusten i lagsprinten med Maja Dahlqvist Svahn mer som tändvätska än den ger Anamarija Lampic ett övertag.
Linn Svahns resa in i världseliten har inte varit rak. Hon har tänjt på gränserna och brottats med knäproblem. Men det sista året har gått aningen över förväntan. Hennes tränare Ola Ravald har själv reagerat.
Och sett bara till årets resultatrad i sprint före helgen i Ulricehamn (1,1,1,1) inser vi att det fanns två vägar: rakt fram eller neråt.
Helgens race, lördagens sprint och söndagens sprintstafett, har också väldigt lite med vad som väntar i Oberstdorf att göra.
De blir hennes främsta utmanare
Banan där är tuffare, även om delar av den sista backen kapats. Sprinten avgörs i klassisk stil och inte i fri stil som loppen i Ulricehamn.
Det är vad Linn Svahn gör den 25:e januari som räknas.
Hon åker till VM och är tillsammans med Therese Johaugs mästerskapets klaraste favorit på damsidan.
Den främsta utmaningen lär hon få från sina lagkamrater.
De svenska damsprintåkarna har farit fram som ett höghastighetståg i vinter. Sopat rent i spår och dansat fram på skejtbäddar.
Nästa anhalt är Oberstdorf, en liten bit av klassiskt mark för svensk skidåkning. Sverige vann medaljligan när VM avgjordes i de bayerska skogarna 1987 och det var där Emelie Öhrstig skrällvann sprinten i VM 2005.
Ser vi till herrsidan drar loket Oskar Svensson sitt lag till bergssidorna i södra Tyskland.
Vårt hopp ligger tryggt hos honom
Efter år av tvivel har han i vinter brutit barriärer och tagit sig högst upp på pallen två gånger i världscupen. Om Sveriges hopp på herrsidan ska vila på Svenssons axlar ligger de tryggt.
I lördags spurtade han hem sprinten och höll erkänt starka spurtare bakom sig. Oskar Svenssons vägval har genom åren ofta varit rätt, nu har han en överkropp som kan hantera utväxlingen i hans stavtag.
– Han kommer att vara en stark fiende, säger Federico Pellegrino.
Efter söndagens bakslag i lagsprinten konstaterade Oskar Svensson själv att det kanske var bra för att mota hybris-Olle i grind.
Oklart om den vältaliga, grundade och stabila 25-åringen någonsin skulle kunna drabbas av hybris.
Tror snarare han behöver allt självförtroende som segrarna givit honom när Alexander Bulsjunov och Johannes Kläbo vässat VM-formen.
Missa inte VM-bibeln om skidor, skidskytte och alpint!
<div data-tipser-pid="601d07eddcb47b00017b8da1" data-tipser-view="compact"></div>