Lindeborg är världsklass

Under EM kommenterar Staffan Lindeborg tillsammans med Markus Johannesson.

En mästerskapssommar utan Staffan Lindeborg är ingen riktig mästerskapssommar.

(Gammalt småländskt ordspråk.)

Vi har följts åt, på något sätt, jag och Staffan.

Samma år som jag kom till jorden kom Staffan Lindeborg till SVT.

1979 klev han i tv-huset i Göteborg, ditlockad av Lars-Gunnar Björklund, för att bland annat jobba med Tipsextra-produktionen.

I VM i Italien 1990 gjorde Lindeborg sitt första mästerskap som kommentator, och från samma mästerskap har jag mina första, riktigt starka minnesbilder från ett fotbolls-VM.

Sommarlov, VM-album, Gianna Nannini, Omam Biyik, Bosse Hanssons ”Careca. Loss. Och mål” och så spontanfotbollen efter tv-matcherna.

Kvalmiga kvällar, doften av syren, svala gillestugor och alla som plötsligt ville vara Salvatore Schillaci.

Stort förtroende direkt

Några dagar före EM-premiären för en vecka sedan såg jag om den där VM 90-krönikan (som ärBetyg: 5 av 5 plusBetyg: 5 av 5 plus) och noterade att Staffan Lindeborg fick stort förtroende direkt.

Han gjorde flera stormatcher och den där klassiska VM-semifinalen mellan England och Västtyskland.

Och framförallt – han lät precis likadant då, i VM 1990, som han gör i dag.

Rösten, tempot, tekniken, helt oförändrad.

Kommentatorer håller gärna fast vid formuleringar som de trivs med, ord eller meningar de tar patent på, urladdningar de gärna återanvänder.

Härenstam säger ”noterbart är”, Arne gillade ”tackar, tackar” och Bosse brukade mer än gärna ”företagsam”.

Lindeborgs favoritfras måste vara ”det där är en mycket kvalificerad målchans”.

Föreställ er ett friläge, en nick mot ett öppet mål, ett stolpskott, och någon som jordbundet konstaterar att ”det där är en mycket kvalificerad målchans”.

Det finns en återhållsamhet i det uttrycket som jag tycker väldigt mycket om, för mig är Lindeborg mästerskapets Betyg: 5 av 5 plusBetyg: 5 av 5 plus-kommentator, kanske vår mest underskattade referent.

Och då har jag inte ens berört hans insatser inom bordtennis och simning, i Rosenlundshallen eller på Frediksskans.

Umgänget är det viktiga

När SVT och TV4 sänder stora mästerskap måste kommentatorerna vara både djupa och breda, miljonpubliken måste kunna hänga med oavsett fotbollskunskaper, och för min del är det oväsentligt om en kommentator slinter på uttalet på en ukrainsk avbytare, eller missuppfattar en situation här och där.

För mig är umgänget det viktiga, sällskapet förhöjer upplevelsen och jag kan inte tänka mig en bättre och mer behaglig följeslagare än Staffan Lindeborg.

Fortfarande en trygg barm för mig

Hans konstpauser håller Pelle Nyström-klass, några obehärskade vrål är det inte tal om, matchen är alltid viktigare än manus och det kanske viktigaste av allt;

Han är inte rädd för tystnaden.

Underskatta aldrig den sortens handlag.

Det bästa jag vet är att få ligga och slumra i soffan framför vilken-jävla-match-som-helst, samtidigt som regnet småsmattrar mot fönsterkarmen, för att senare vakna till lite och höra att Staffan fortfarande är kvar.

Det är fortfarande, 26 år efter Italien-VM, en trygg barm för mig.

Hade SVT haft EM-finalen (sänds i TV4 10 juli) senare i sommar hade jag startat folkkampanjen ”Lindeborg till final!”.

Nu får vi hitta på något annat.

Europamästerskapet i fotboll i Frankrike blir förmodligen hans sista stora kommentatorsinsats.

Jag saknar honom redan.