Aldrig sett en yngre och mer talangfylld trupp
Melwin Lycke Holm får debutera i Finnkampen – bara femton år gammal.
Ändå är han inte yngst i den svenska truppen.
Alice Magnell Millán är nyss fyllda femton och slår Melwin med nästan ett år.
Jag har aldrig sett en yngre och mer talangfylld svensk trupp till Finnkampen.
Men det blir ändå ingen barnlek att vinna det här.
Hela 24 aktiva i den svenska truppen är födda på 2000-talet och Melwin Lycke Holm hade kunnat vara den yngsta deltagaren någonsin om inte Alice Magnell Millán kommit med och varit ännu yngre.
Jag kan i alla fall inte minnas några som fått finnkampsdebutera i deras ålder tidigare.
Det beror till viss del på att Svenska friidrottsförbundet länge hade en åldersgräns för att vara med i seniorkampen.
Då fanns ett principbeslut på att de som var under 18 år skulle tävla i ungdoms-Finnkampen, utom i extrema undantagsfall.
Nu är den regeln borta efter vad som blev Lex Angelica vid Finnkampen 2009, då en då sextonårig Angelica Bengtsson stoppades från att vara med trots att hon var bäst i Sverige och själv inte ville annat än hoppa.
De har förtjänat sin plats
Dessutom är årets ungdoms-Finnkamp inställd sedan länge. Det finns ingen konkurrens från det hållet.
Men det är en våg av framtidsnamn på väg upp i svensk friidrott just nu, som alla förtjänat sin plats.
Det såg vi på SM inte minst.
Där tog Melwin Lycke Holm sitt första guld i senior-SM, en sjuttonårig Oskar Edlund sprang hem 400 häck på svenska juniorrekordet 50,17 och en 16-årig Moa Granat tog brons på damsidan.
Och så Alice Magnell Millán som fyllde femton så sent som den 5 juni och som tog SM-brons på 1500 meter. Det som nu ger henne en plats i Finnkampen.
Saknar stjärnorna
Och hennes storebror, 19-årige Emil Millán de la Oliva, var given efter sitt bragdlopp på 5000 meter i Göteborg i lördags, där han satte nytt svenskt juniorrekord med 13:29.59.
Det var personligt rekord med 27 sekunder.
Jag skulle kunna räkna upp ett gäng ungdomar till som stormar fram och som kommer att bli avgörande för hur årets Finnkamp slutar.
För det har även försvunnit en hel del säkra sjupoängare för Sverige.
Både Mondo Duplantis I stav, Kalle Berglund på 1500 meter och Erika Kinsey i höjd var uppbokade av andra tävlingar när det sena beskedet om Finnkampen kom.
Då inte heller Sverigetvåan Melker Svärd Jacobsson finns med har herrarnas stav plötsligt blivit en finsk paradgren, där allt utom en trippel vore en överraskning.
Största segern – att det blir av
Tungt också att vara utan Henrik Larsson på 100 meter, som tillsammans med korta stafetten ofta brukar vara en avgörande gren.
Men årets Finnkamp handlar egentligen inte om att vinna.
Den största segern är att den trots allt blev av.
Svenskarna har ju långt ifrån optimala förutsättningar, då de tvingas flyga fram och tillbaka till Tammerfors båda tävlingsdagarna och inte tillåts övernatta i Finland.
Det kan vara många stela ben efter flyg och buss direkt till arenan, även om det handlar om en kortare flygresa i det här fallet.
Men det är inte det som intresserar mig inför helgens Finnkamp.
En ny generation på väg?
Det är att se alla dessa unga talanger i aktion i igen.
Johnny Holm brukar säga att talang sitter mellan öronen och det är det som slår mig med den här nya generationen.
Det är vinnarskallar allihopa.
Alla är glada över att få vara med i Finnkampen, men det är långt ifrån något slutmål för de här årskullarna.
Har vi en ny gyllene generation på väg?
Fan vet.