En läxa för Stina – och landslagets ledning

Uppdaterad 2020-01-07 | Publicerad 2020-01-06

Kroppen skrek.

Varför var det ingen som lyssnade?

För att skidåkaren och tränaren Stina Nilsson är för envis.

Scenerna efter premiären i Tour de Ski var känslosamma. Stina Nilsson stod och torkade tårarna framför oss på skidstadion i Lenzerhied, endorfinhög men djupt besviken.

Smärtan i bröstkorgen hade svämmat över under loppet och nu förstår vi varför.

Stina Nilsson har dragits med smärtor i revbenstrakten en längre tid, men till slut brast det. Kanske för att hon veckan inför Tour de Ski inte var i Sverige och fick det medicinska stöd och behandling som hållit plågorna i schack.

Men det är i grunden inte generalproblemet. Det härstammar, skulle jag vilja påstå, från Stina Nilssons beslut att vara sin egen tränare.

Innebär inte att ensam är bäst

Träning på den nivån som längdskidåkare av världsklass bedriver är ingen lek. Det är en vetenskap, ett hantverk som utförs med kunskap, erfarenhet och insikt.

Åkarna är sig själva närmast, den som känner Stina Nilssons kropp, gränser, svagheter och styrkor bäst är Stina Nilsson. Men det innebär inte att ensam är bäst.

26-åringen är en fenomenal taktiker, en vass spurtare och en kylig vinnare. Men hon är ingen tränare, ingen fysioterapeut, ingen teknikexpert.

Hon har tidigare förlitat sig på förre landslagschef Rikard Grip, han bör fortsatt finnas där som bollplank. Men varken förra tränaren Ole Morten Iversen (även om han själv målade den bilden) eller nuvarande damtränare Magnus Ingesson har fått ta skidåkaren under sina vingar.

Det är Stina Nilssons personliga val, men landslagsledningen borde tagit ett större ansvar och guidat henne rätt. Hon har också avslutat samarbetet med sin mentala coach Rune Gustafsson.

Stina Nilsson

Har gått över gränsen

Stina Nilsson lyckades ta sig tillbaka till VM efter en svår muskelskada i benet. Den här gången blev det fel.

Efter höstens revbensskada har hon gått över gränsen. Droppen inför den svenska premiären skedde vid stakmaskinen i gymmet. Stressfrakturen har hon förnekat tills det inte längre gick.

Skadan bör bli en läxa för skidåkaren – och för landslagsledningen.

Stina Nilsson är bäst i världen när allt klaffar.

Men nu behöver hon sträcka ut handen, ta hjälp och låta en professionell tränare staka ut rätt spår.

Den här säsongen är förlorad.

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.