Vann efter kampen mot depression: ”Nere på botten”

Publicerad 2017-09-03

Melker Svärd Jacobsson, 23, tvingades dra sig ur OS i Rio i sista sekund.

Sen rasade tillvaron samman. Efter ett års kamp mot depression är han tillbaka som en vinnare i Finnkampen – och med en tro på en fortsatt satsning.

– Jag var nere på botten av allt, sov hela tiden och grät jätteofta, säger han.

I april i fjol var berättelsen om Melker Svärd Jacobsson den om en comebackande supertalang. Efter år av skador OS-kvalade den då 22-årige stavhopparen med 5,70 i början av april.

Skadorna och den följande körtelfebern var besegrad.

– Det är klart, jag ska inte sticka under stolen med att jag drömmer om sex meter. Jag vill absolut över sex meter och slå världsrekord. Men jag tar inte ut så mycket i förskott längre, sa han då.

Och det skulle visa sig att det fanns anledning till försiktighet. På EM tvingades han bryta tävlingen inför finalen med en ömmande hälsena och samma skada stoppade också Svärd Jacobsson från OS-start.

”Har varit sjukt jobbigt”

Ett drygt år senare står Melker på Stockholms Stadion. Han kan summera en vecka där han vunnit SM och sedan Finnkampen på årsbästa 5,55.

Men vägen dit har gått hela vägen från botten.

– Det har varit sjukt jobbigt. De första månaderna efter OS var jag jättedålig, säger han.

Och det är inte i första hand hälsenan och en krånglande baksida han syftar på. Det är depressionen som kom som ett resultat av alla motgångar.

– Ja, jag har absolut varit inne i en depression. Från att bara må bra till att hoppa har tagit lång tid.

”Sov 16 timmar per dygn”

Melker Svärd Jacobsson är en i raden av svenska friidrottare som haft psykiska problem de senaste åren. Hos förre klubbkamraten Linus Thörnblad fanns erfarenheter att få.

– Ja, jag var och lyssnade på hans föreläsning förra hösten, men sen har jag haft professionell hjälp också.

Vad säger du om att det är så många svenska friidrottare som drabbats av olika psykiska problem?

– På ett sätt är det faktiskt skönt att höra när man är mitt uppe i det, om man nu kan säga det, att det finns fler som tycker allt är skit ibland.

Kan du beskriva hur det var för dig när du var på nere och vände på botten?

– Jag vet att Linus beskrev det som att man sov hela tiden och grät jätteofta, det var exakt samma för mig. Första månaden sov jag 16 timmar om dygnet och var ändå helt utslagen. Man är på botten av allt, orkar ingenting.

Det tog tre månader innan han så sakteliga närmade sig friidrottshallen igen och det i samband med nystartade läkarstudier förde honom i rätt riktning igen.

Hur känner du nu, är det roligt att vara här och hoppa?

– Det är klart att allt det här sitter i, det ska jag inte förneka. Men nu är det på den nivån att jag i alla fall tycker det är kul. Jag är inte mitt bästa, men så har jag också varit nere på botten rejält.

Betyder de här framgångarna att du tänker fortsätta nu?

– Ja, men framför allt är det att jag är skadefri nu som är jätteskönt.