Hade aldrig bytt våra medaljer mot Norges

Brenning om Sveriges bästa OS någonsin: En sak har berört mig mer än något annat

Se allt från OS i Pyeongchang på Kanal 5 och Kanal 9 eller streama på Eurosport.se

PYEONGCHANG. Sverige har gjort sitt bästa olympiska vinterspel någonsin.

Norge har gjort DET bästa olympiska vinterspelet någonsin.

Jag skulle ändå aldrig vilja byta.

Inför OS i Pyeongchang sänkte SOK det svenska målet till åtta medaljer.

– Vi har inte riktigt samma kvalité om man ser statistiskt som vi hade 2010 och 2014, sa truppledaren Peter Reinebo i slutet av januari i styrelserummet högst upp in Stockholms Stadions ena torn.

Nu kan Sverige summera sitt bästa vinter-OS någonsin. SOK hoppades på åtta medaljer – Sverige har nu sju guld. Lägg till sex silver och rekordet från spelen i Turin 2006 på sju guld, två silver och fem brons är enligt den officiella räknemodellen passerat. En sensationell framgång av en sensationell trupp.

Ingen svensk med kanske en tysk

Det var också symboliskt att det var just lag Hasselborg som fick sopa upp efter herrarna och säkra det historiska guldet. En ny stor damframgång för Sverige men det allra mest minnesvärda med spelen i Pyeongchang är ändå inte damerna som övertygade.

Det är inte heller de svenska favoriterna som höll. Charlotte Kalla var bäst men det anade vi. Stina Nilsson var snabbast men det hade vi på något sätt också förstått.

Det som berört mig allra mest är faktiskt inte ens de svenska veteranerna som till sist fick sin välförtjänta utdelning på år av slit. Slalom-svenskarna Frida Hansdotter och André Myhrer som båda verkligen jobbat sig till den där sista guldsmörelsen alla åldrande idrottsstjärnor drömmer om. Välsignelsen att kunna avsluta sina olympiska karriärer på topp.

Nej, det är något annat som påverkat mig ännu mer här i Sydkorea. Det är de sensationella superdoldisarna som från ingenstans rusat rakt igenom tv-apparater och bröstkorgar in i miljoner svenska hjärtan jag verkligen kommer bära med mig från de här spelen.

Ingen svensk hade i sin vildaste fantasi kunnat förutspå att två av världens allra främsta skidskyttar efter ett par veckor i Sydkorea helt plötsligt skulle heta Hanna Öberg och Sebastian Samuelsson. Ingen svensk men kanske en tysk.

Två av Sveriges sju guld kom på skidskyttevallen men det är känslorna runt medaljerna som verkligen fångat mig. Jag tror till exempel aldrig jag kommer glömma Hanna Öbergs sprint till sina föräldrarnas trygga famn efter det osannolika individuella guldet.

– Lever du, frågade mamma Viktoria.

– Vad gör du, undrade pappa Tomas.

Hanna Öberg bara skakade på huvudet.

– Jag vet inte.

Sen grät hon tills hon började förstå. Och sen grät hon ännu mer.

Medaljerna inte lika speciella

Att följa Sveriges OS har också på många sätt varit som att befinna sig i en enda stor känslotombola. På morgonen står du i Phoenix snow park och ser en förkrossad Sandra Näslund försöka punktera målporten med sina stavar för att några timmar senare följa hur Peppe Femling nervöst vandrar genom målområdet utan att veta om han är på väg mot sitt livs idrottsupplevelse eller sin karriärs största besvikelse.

Jag tror att han hann åtta varv ner under läktaren, upp längst bort, tillbaka längs målområdet och så ner igen utan att våga titta innan Fredrik Lindström gled in till det sista skyttet. Sen tog silverdamerna honom i famn och tur var väl det för jag är inte säker på att han hade överlevt annars.

Vårt grannland Norge har med sina 38 medaljer (!) blivit den medaljrikaste nationen in de olympiska vinterspelens historia men jag skulle ändå inte vilja byta. Jag skulle aldrig ge bort våra 13 medaljer för deras 38. För även om det kommer ta 1,5 månad för den norska truppen att ens ta sig igenom säkerhetskontrollen på flygplatsen i Seoul med all metall runt sina halsar så måste de många framgångarna urvattna varandra. De många upplevelserna ta ner betydelsen av var och en av dem.

Medaljerna kan inte bli lika speciella.

Nu kommer Fredrik Lindströms sista skytte leva kvar i mitt medvetande i många år. Nu kommer Hanna Öbergs kramsprint ge mig ett litet leende lång tid framöver. Nu kommer de historiska sju gulden innebära att jag bär mungiporna som örhängen så fort någon nämner landet Sydkorea igen.

Idrott handlar om upplevelser och de blir aldrig så intensiva som under ett OS. I Sydkorea blev de också fler än någonsin men samtidigt med enskilda ögonblick som var och ett hade varit värt hela resan hit.

LÄS MER: OS TV-tider söndag 25 februari

LÄS MER: OS 2018: Alla dagar, alla grenar
LÄS MER: Medaljligan i OS 2018
LÄS MER: OS resultat 2018: Gren för gren

Sportbladets Nyhetsbrev

Skaffa Plus och få Sportbladets nyhetsbrev varje vecka! Artiklar du inte får missa, heta krönikor från våra experter och en massa smaskigt extramaterial.

Följ ämnen i artikeln