Fick spela med stora idolerna: ”Häftigt”

Bär på obotlig ögonsjukdom: ”Håller tummarna för dem”

Simon Sjöstrand

Bröderna Lycke, 12, och Viggo, 10, har en obotlig ögonsjukdom.

De har fått stort stöd av innebandy-Sverige under säsongen och i helgen fick de träffa sina idoler – när landslaget samlades på Bosön.

– De har räknat ner varje dag, säger mamma Josefin.

– Det var häftigt, säger Viggo.

Familjen Engelholm har fått en speciell plats i svensk innebandy det senaste året.

Bröderna Lycke, 12, och Viggo, 10, har en obotlig ögonsjukdom kallad tappdystrofi som innebär att synen långsamt försvinner och ingen vet hur länge de kommer ha synen kvar.

De har fått stort stöd av flera SSL-klubbar under säsongen.

Killarna har varit med och tränat med flera av klubbarna och efter SM-finalen i april fick de vara med på planen och fira guldet med Storvreta-kaptenen och landslagsspelaren Mattias Samuelsson.

”Var jätteroligt”

På söndagen fick de träffas igen.

Landslaget har varit på läger på Bosön under helgen och de passade på att bjuda in killarna till samlingen.

De fick delta i allt från teoretiska genomgångar till matchspel.

– Det var jätteroligt. Vi körde lite match, sen blev det straffar. Och så tog vi lagbild, säger Viggo.

Han berättar att han bland annat gjorde tunnel på världskeepern Johan Rehn.

– Jag tänkte bara att jag skulle springa och skjuta, typ.

Vad var häftigast?

– Det var nog matchen. Att känna tempot, det var väldigt häftigt, säger Viggo.

Han har själv spelat innebandy i flera år, precis som Lycke.

”Borde köra Volvo”

Men det här var första gången med landslaget.

– Det var spännande, och väldigt lärorikt. Vi har träffat många av dem tidigare, säger Lycke.

– Matte (Samuelsson) brukar fråga hur vi mår. Han är jättesnäll, säger Viggo.

Lärde ni er något av proffsen, Lycke?

– Ja, bättre skotteknik, hur man ska röra sig på planen... lite sånt.

Kunde ni lära dem något?

– Inte direkt om innebandy, kanske...

Men annat?

– Ja.

Som vadå?

– Att de ska köra Volvo och inte Kia.

Jasså?

– Ja. Men det var nog inte på världskartan för dem.

Det är Volvo som gäller?

– Ja.

Har ni Volvo?

– Nej, tyvärr.

helskärm

”Betyder oerhört mycket”

Killarnas mamma, Josefin, var med under samlingen.

Familjen har tidigare berättat att det är innebandyn som hållit dem på benen och hon hyllar landslaget för hur de tagit emot killarna.

– Det betyder oerhört mycket. Dels för att få positiv input. Det är mycket kämpande med skolan utifrån diagnosen, och det är mycket tankar som barn att ha en sån diagnos. De har sett fram emot det här och räknat ner varje dag. De kan leva på de här minnena, säger Josefin.

Hon lyfter även fram jargongen i landslaget.

– Det är jättehärlig stämning. Det är som att komma in i en skolklass på mellanstadiet, humor, skratt och lekfullt. Det är ett fantastiskt landslag, säger hon.

”Håller tummarna för dem”

Och relationen är ömsesidig.

Svenske förbundskaptenen Mikael Hill uppskattar mötet med killarna och menar att det lyfter inte bara Lycke och Viggo, utan även spelarna.

– Definitivt. Det är en förmån att få hit sådana energispridare. Den fajten de går igenom... det är inget vi står inför. Det är vi som ska tacka för att de kom hit. Det var jättekul, säger Hill.

– Vi håller tummarna för dem, säger Mattias Samuelsson.