"Det var en käftsmäll"

Kalla om den skakiga säsongen och systerns stöd

Petra Thorén

LAHTIS. Efter det svåra valet i våras, tuffa skadan i somras, hjärtklappning och en käftsmäll kravlade sig Charlotte Kalla upp på fötter igen.

I dag ger hon sig ut på sin första medaljjakt i VM.

Hon gör det med en trygg känsla efter allt som varit.

Här är skidstjärnans egna ord om den turbulenta säsongen.

helskärm

Den 26 april förra våren meddelade Charlotte Kalla att hon bryter med landslaget för att träna i egen regi. Ett stort beslut för en landslagsåkare som haft en blågul trygghet sedan karriären tog fart.
Beskedet kom som en överraskning för många, men var inget förhastat initiativ.

– Jag hade under många års tid ha försökt hitta ett tätare samarbete med Magnus (Ingesson, personliga tränaren). Nu ringde Magnus och berättade att han hade fått tjänstledigt och kunde få ledigt under hela lägeråret.
Den svenska landslagsledningen kände till funderingarna sedan tidigare.
– Jag var ganska tydlig med från början att jag ville köra eget, säger Charlotte Kalla.

Beslutet var rätt, men omtumlande.
– När jag började fundera på det så var det jobbigaste att tänka på förändringen att inte träffa alla tjejer. Men så tänkte jag att när vi väl skulle börja köra världscup så finns de kvar. Jag funderade inte så mycket över de logistiska. Eller jo, kanske lite i början, typ oj, hur gör man. Men det har varit väldigt lärorikt att få veta vad saker kostar.

Värdefull relation

Charlotte Kalla byggde sitt eget team. I det har Magnus Ingesson varit pelaren. Charlottes syster Cecilia har jobbat nära som personlig sjukgymnast och kontakten har varit tät med fysiologen Stefan Thomson.

Att få samarbeta med systern har varit värdefullt.

– Jag som alltid varit väldigt stel och inte så positiv till rörlighetsträning. Men när man ser vilka resultat som man kan få på kort tid så tänkte jag att så glad jag var att jag har haft Cecilia med mig.

Till en början flöt allt på och Charlotte Kalla fick en kick av den röda tråd som hon själv skapat genom satsningen.
Men i slutet av juli under träning i Tornedalen fick hon känningar i revbenen. En överbelastningsskada i bröstryggen omkullkastade planerna och symptomen kom att sitta i i flera veckor.
Det var en tung period för Charlotte Kalla.
– Detta var första riktiga skadan som jag har haft, allt annat har gått över på någon vecka. Jag är glad för att jag i slutet av juli inte visste omfattningen av hur lång tid det skulle ta, säger hon.
Även utanför träningsvardagen var livet omtumlande. Charlotte Kalla och sambon Anders Svanebo separerade.
Hur processen påverkade Charlotte vet vi lite om.
– Det har inte med mig som skidåkare att göra, sa Charlotte några månader efter separationen.

Pulsen rusade långt över max

Några månader efter höstens skada kom nästa smäll.
Charlotte Kalla drabbades av förmaksflimmer under sin tävlingsstart i finska Ruka. Pulsen rusade till 240 slag, maxpulsen ligger normalt strax under 190, under loppet som hon fullföljde trots allt.
I backen upp på stadion i Ruka ropade hon efter läkaren Per "Pliggen" Andersson.
– Jag hade sett fram emot träningspremiären extra mycket eftersom jag hade kört en egen satsning. Jag ville ha svart på vitt på vad jag var. Sedan blev det verkligen nollställt, säger Charlotte.

– Många har frågat om jag inte varit orolig. Men jag har inte varit särskilt orolig. Jag tror att det är mycket för att jag fick göra undersökningen så snabbt, säger hon och berättar om före detta sambons stöd:
– Det hjälpte mig att jag följt Anders så nära. Han har åkt iväg på flera undersökningar och varje gång de har kunnat stryka en diagnos har det varit lika viktig som att ge en diagnos. Även om man inte vet vad man drabbats av.
Den största utmaningen efter hjärtklappningen blev de höga mjölksyrahalterna.
Kallas kropp var sliten länge efteråt och reagerade onormalt på träning.
– När jag körde fartpass tyckte jag att det var bra att jag kunde producera laktat, men samtidigt vill man inte vara hårt belastad på så låg nivå. Det blir skitjobbigt att tävla om syran kommer tidigt, säger hon.
Men när tävlingarna i Lillehammer i december gick bra tryckte Charlotte Kalla på gasen.
Det fick hon betala för i Tour de Ski.

– Jag hade stora förhoppningar om att få känna samma känsla som i Lillehammer, men det blev som en käftsmäll att komma upp på höjd. Det funkade inte alls, säger hon.
De första dagarna under Tour de Ski var turbulenta och känslomässiga.
Charlotte Kalla tvivlade på om hon tagit rätt väg.
Resultaten på lågland, pallplatsen på 10 km klassisk stil i Val di Fiemme stärkte henne.
– Det var väldigt viktigt att få köra Touren ändå och inte vänta längre med världscupsdebuten. Jag borde få en check på hur jag låg till, säger hon.
Efter Tour de Ski drog skidstjärnan i handbromsen.
Efter två veckor gasade hon igen och har kunnat genomföra samma formupplägg som inför tidigare mästerskap.
Inför VM-premären har allt fallit på plats.
En andraplats förra helgen ska under lördagen bli till guld.
– Nu känner jag mig trygg, säger Charlotte Kalla.