Arvtagarens tuffa väg till absoluta toppen

”Jag såg många skottlossningar i mitt kvarter...”

Jackson Martínez är värvad för att axla ett av världens vassaste anfall. Bland föregångarna i Atlético Madrid finns Radamel Falcao, den jämnåriga landsmannen som han ständigt jämförs med.

Martínez besitter möjligen inte samma teknik, men långe "Chachacha" gör sina mål med akrobatisk finess, och frågan är om han inte bevisat tillräckligt för att ta steget ut ur Falcaos skugga.

– De säger att jag alltid söker de svåraste målen, säger Martínez.

Jackson Martínez – det går att ana var namnet kommer från.

Han är det äldsta av tre barn till Orlando Martínez och Hernes Valencia. Mamma Hernes är, när Jackson kommer till världen 1986, ett stort fan av – just det, Kungen av pop, Michael Jackson.

Smeknamnet "Chachacha" kommer från pappa Orlando, före detta fotbollsspelare, och är namnet på den mamba som han firade varje mål med att dansa takten till. Men faderns fotbollskarriär tar slut när Jackson föds, och familjen flyttar till Quibdó i regionen Chocó i västra Colombia.

En plats med bördig mark – rik på guld, liksom frukt. Men också på problem och brottslighet. Jacksons familj har precis som många andra i staden ont om pengar. Men föräldrarna är hela tiden stöttande – även när Jackson, barfota, sparkar på allt som går att sparka på – inklusive huvudena till hans systrars dockor. Han blir bättre och bättre på fotboll, även om det är basket han brinner för.

– I mitt hjärta ville jag alltid bli basketspelare. Men jag slutade att tänka på det som en möjlighet på grund av familjens situation, jag såg att jag hade större chans att lyckas med fotbollen.

Till träningen tar han sig till fots, bussbiljett har han inte råd med om han ska ha pengar till mat.

– Jag vet hur det känns att vara behövande. Hur det är att se saker som omöjligt och som att de aldrig kan komma att hända. Jag sitter ofta och kommer på mig själv med att tänka på allt som jag gick igenom och det hjälper mig att uppskatta allt jag har nu, tack vare Gud, säger Martínez.

När Jackson är tonåring säger han till föräldrarna: "Jag vill flytta till Medellín för att spela fotboll". Han tillägger att han även vill plugga och får tillåtelse. Vid 15-års ålder flyttar han till sina morföräldrar i Medellín, sex timmars bilresa inåt landet, för att försöka slå sig in i stadens ligalag.

Här kommer våldets Colombia ännu närmare.

– Det var under en tid som våldet var extremt. Jag såg många skottlossningar i mitt kvarter, jag såg döda...

Det är en tuff miljö för unge Jackson, och fotbollslivet börjar inte heller som en promenad i parken. Den efterlängtade proffsdebuten i Independiente Medellín kommer när Jackson är 18, men speltiden fortsätter att vara sparsam och Jackson testar nya vägar.

Något udda sådana: Han tränar upp tekniken med en tennisboll. Och det ger resultat.

Det stora genombrottet sker 2008-2009, Jackson har hunnit bli 23 och skjuter 17 mål på 20 matcher vilket tar honom till Chiapas i södra Mexiko och spel med "Jaguarerna". Han blir Mexikos nya målspruta och Chiapas blir skyltfönstret till Europa.

I Europa finns Porto som har goda erfarenheter av colombianska fotbollsspelare och Martínez värvas för att fylla tomrummet efter Radamel Falcao. Fansen i Porto blir inte besvikna. I debuten gör Martínez mål direkt, och Porto tar hem den portugisiska supercupen.

Det visar sig inte vara en tillfällighet, karriären fortsätter spikrakt uppåt.

Tre säsonger i rad, samtliga i Porto, vinner han den portugisiska skytteligan och i Champions League är han den colombian som gjort flest mål någonsin med sina tretton fullträffar.

Men målen är inte bara många - de är ofta ren akrobatik. Jackson är lång och stark och bra på att göra sig fri – för att sedan slå knut på sig själv i en cykelspark eller klack.

– De säger alltid att jag söker de svåraste målen, men det är inget jag gör medvetet, men när jag har chansen att göra något svårt så försöker jag. Jag har hållit på med andra sporter som volleyboll, softboll och basket, som var min favorit. Där lärde jag mig att koordinera hoppen. Ser jag en hög boll, så sätter jag ibland dit en häl och vrider kroppen. Jag letar efter manövrar som passar mig.

Trots enorm succé i Europa har Martínez svårt att slå sig in ordentligt i landslaget, landsmannen Falcao – lika gammal men alltid ett steg före – är en av spelarna som brukar gå före.

Men i VM i Brasilien får Martínez göra två mål i samma match när Colombia besegrar Japan och han seglar upp som en av världens bästa anfallare.

– Det var en otrolig glädje. Av de mål jag har gjort, är de två mot Japan de som representerat min karriär mest eftersom de kom i turneringen jag i hela mitt liv drömt om att få spela.

Under sommaren 2015 upprepar sig historien. Till Atletico Madrid följer Martínez återigen i Falcaos fotspår.

Han blir den näst dyraste spelaren någonsin till Vicente Calderon, bara – såklart – Radamel Falcao var dyrare.

– Det stod mellan Milan och Atlético, de andra var spekulationer. Atlético gjorde saker lite snabbare och pratade direkt till mig. Det var ett lag med en spelidé som jag skulle ha lättare att anpassa mig till.

Efter första matchen i La Liga var han lyrisk:

– Jag älskar att vara en del av det här laget, som kämpar varje minut för våra framgångar.

Det har må hända börjat lite knaggligt. Bara ett mål på sex matcher, och bara tre av matcherna från start.

Men som Atléti-tränaren Diego Simeone sa i dagarna:

– Falcao, Adrián, Villa gjorde mål, Jackson kommer också att göra det.

Och kanske kan han då äntligen ta steget ut ur Falcaos skugga, på riktigt.

Källor: El Espectador, El Pais, Marca, El Tiempo