Tvingades bort efter hot – och utfrysning

Lyyski och Igboananike talar ut om mardrömstiden

helskärm

De får inte vara med på träningen, de får inte äta lunch med sina lagkompisar och de tappar kontakten med ledare och specialister eftersom deras dygnsrytm ställs på ända.

För Sportbladet berättar Jani Lyyski och Kennedy Igboananike om hur det är att inte vara önskad i en allsvensk klubb – trots att man står under ett bindande kontrakt.

– Jag utsattes mer eller mindre för hot, säger Lyyski.

I förra veckan bröts död­läget. Jani Lyyski flyttar hem till moderklubben IFK Mariehamn på Åland efter två år i allsvenska Djurgården. Sportsligt kan det tyckas ­vara ett steg tillbaka men för 28-åringen är det inget annat än en toppenlösning.

– Det känns skönt att det äntligen är klart, säger försvarsspelaren.

Den sista tiden i Stockholm vill han helst glömma. Efter förra ­säsongen, där han spelat merparten av de allsvenska matcherna, fick han beskedet att han inte längre var önskad i klubben. Liksom anfallarna Kennedy Igboananike, Johan Oremo och backen Yosif Ayuba kallades han till ett enskilt möte.

– Det var hårt att höra, men ändå okej till en början. De sa att jag kunde hitta en ny klubb eller stanna kvar och kämpa, men att de skulle satsa på andra spelare. Det är ett tufft besked, men man får ändå accep­tera det, säger Lyyski.

Fick inte äta med laget

Saker och ting skulle bli värre efter hand. Igboananike, Lyyski och Ayuba fick besked om att de inte var välkomna till lagets träningar, trots att de hade minst ett år kvar på sina avtal. Oremo fick däremot snabbt klart med en ny klubb (Gefle) och för Lyys­kis del löste det sig också innan han skickades ner till U19-laget. Det var nämligen där som han skulle hamna.

Att flyttas ner till ungdomslaget betyder inte bara att du får träna med tonåringar, det betyder också att du tappar kontakten med dina lagkompisar och att din dygnsrytm läggs om. Från att ha tränat på morgonen eller på förmiddagen ligger passen i stället på kvällen – det passar gymnasieeleverna i U19-truppen bättre.

– Man är inte välkommen att äta lunch med lagkompisarna. Man tappar den dagliga kontakten med alla, till exempel sjukgymnasterna, du får inte tillgång till samma material och så vidare. Du har ett kontrakt som professionell fotbollsspelare men du har inte möjligheten att utföra ditt jobb på ett professionellt sätt. Jag tror att vem som helst med lite sunt förnuft kan förstå det. Flera av killarna i laget har hört av sig och visat sitt stöd, ­säger Lyyski.

”Vi är privilegierade”

Finländaren är noga med att poängtera att han inte tycker synd om sig själv. Han tycker att fotbollsspelare i många avseenden är privilegierade och för ­honom löste sig problemen av sig självt när han flyttade tillbaka till Åland. Däremot säger han att han är orolig över att andra spelare i allsvenskan komma att få samma behandling som han fick av Magnus Pehrsson (manager) och Khaled El-Ahmad (chefsscout).

– Ärligt talat är det jävligt lågt av en människa i en chefsposition att göra så. Det är ett horribelt beteende. Att säga: ”Vi gillar dig, du sköter dig alltid, du gnäller aldrig – men hittar du inte en ny klubb så skickar vi dig till U19-laget”. Jag ser det mer ­eller mindre som ett hot, att de vill tvinga bort dig från klubben till varje pris. Nu hittade jag en ny klubb som jag ville till, men för alla är det inte så lätt. De första alterna­tiven som dök upp för mig var inte intressanta, men man pressas till att lämna klubben. Jag tycker för jävla synd om Ayuba som måste gå igenom det här.

– Man funderar på vad ett arbete och ett kontrakt egentligen är värt. Khaled sa till mig ”vi vet att ditt marknadsvärde sjunker i och med det här”. De försämrade medvetet mina chanser att skriva ett bra kontrakt, de försökte ­inte ens låtsas som något annat. Man undrar vilken rätt de har att göra så.

För att kolla vilka ­rättigheter han hade hörde Lyyski av sig till SFS, fackförbundet för svenska fotbollsspelare. Efter att ha rådfrågat organisa­tionens generalsekreterare Magnus Erilingmark övervägde han att koppla in jurister, men struntade i det när han insåg att en lösning – det vill säga en ny klubb – var nära.

För Kennedy Igboan­anike, 22, ser situationen ungefär likadan ut, med den avgörande skillnaden att han fortfarande tillhör Djurgården. Den nigerianske anfallaren har också spelat de flesta matcherna för klubben de ­senaste två åren och har dessutom gjort 13 mål.

Men i höstas fick han beskedet att han inte längre var prioriterad. Nu tränar han också ­bara med U19-laget.

– Jag vet inte varför de har bestämt så. Jag har ett a-lagskontrakt, inte ett u-lagskontrakt. Det kan inte vara okej att göra på det här sättet. Det kan aldrig vara okej.

”Fanns inget att säga”

Pratar du med Magnus (Pehrsson) om din situation?

– Nej, nej, varför skulle jag göra det? Det finns ingenting mer att säga.

Har du någon ny klubb på gång?

– Jag är fortfarande Djurgårdens spelare, så det är de som bestämmer. De släppte Jani (Lyyski) och Johan Oremo nästan gratis, så jag förstås inte varför de inte släpper mig. De vill ju inte ha mig i laget, de vill inte att jag ska spela med a-laget.

Vad gör du om du inte hittar en ny klubb?

– Då stannar jag i Djurgården och tränar med U19-laget. Vad ska jag göra? Jag kan inte göra någonting. Då är det bättre att gå som bosman. Jag är en professionell fotbollsspelare med en familj, så jag måste tjäna pengar. Nu kan jag bara träna, träna, träna – vänta, vänta, vänta.

Tvingades bort i november

Jani Lyyski

Ålder: 28 år. Position: Mittback, kom till Dif klubben 2010. Allsvenskt facit sedan dess:

41 matcher (36 från start). Fick i november besked om att han inte var önskad i klubben.
 

Kennedy Igboananike

Ålder: 22 år. Position: Anfallare, kom till Djurgården 2010. Allsvenskt facit sedan dess: 55 matcher (34 från start), 13 mål. Fick i november besked om att han inte var önskad i klubben.