”Fuck it, nu kör jag bara”

Jessica Wik om kampen tillbaka till fotbollsplanen

Publicerad 2022-05-14

Unika lösningar i brist på kollektiva avtal skapar förutsättningar för elitfotbollens kvinnliga stjärnor.

Sportbladet kan berätta att en frivillig pensionärspool lockat en australiensisk landslagsspelare till Vittsjö och att föräldrarupplägget var avgörande när landslagsveteranen förlängde sin karriär.

Vi följer också med en blivande målvaktsmor på gymmet och pratar med en blågul stjärna som drabbats av komplikationer efter sin graviditet.
Möt fotbollens mammor.

MALMÖ. Nyblivna mamman Jessica Wik, 30, hoppades vara redo till premiären.

Men när matcherna i damallsvenskan duggar tätt är Rosengårdsförsvararen fortfarande långtifrån spel.

– Kroppen sa ifrån och vi vet fortfarande inte exakt vad det är. Det är frustrerande, säger hon.

Rosengårds Jessica Wik tillsammans med Andreas Wik.

Solen skiner på Jessica Wik när hon slår sig ner på en grå plaststol på Malmö IP:s läktare. Det har gått drygt sex månader sen 30-åringen blev mamma till Lucas och hon trivs jättebra med livet som mamma. Som fotbollsspelare däremot är det tuffare.

– Det är bra men det har tagit alldeles för lång tid för min egen smak och vad vi hade hoppats på innan. Både jag och klubben, säger den landslagsmeriterade försvararen.

Efter att ha haft en graviditet utan större problem och två bra månader med rehab efter förlossningen så fanns förhoppningar om att hon skulle vara redo till seriepremiären i slutet på mars.

– Jag kommer ihåg att jag satt så innan och tänkte att vi har det som mål. Sen om det går över kommer det inte vara några problem. Det är lugnt. Det kan bli som det bli, säger hon och fortsätter:

– Sen nu när jag fortfarande känner att jag är rätt långtifrån och matcherna bara rullar på. Shit, det är en inre stress. Jag försöker att inte påverkas för mycket av det men jag gör ju det ändå. Jag märker att det är en inre stress att nu vill jag vara tillbaka.

I mitten på februari kom bakslaget.

”Kroppen sa ifrån...”

Det var när Jessica Wik var med som joker i possessionspel som hon märkte att något var fel.

– Kroppen sa ifrån och vi vet fortfarande inte exakt vad det är. Det är från bäckenet på något sätt. När jag var med som mest så började det stråla ut i ryggen och då var jag ju tvungen att gå av. Då kände jag att det går inte. Det är lite diffust, säger hon och fortsätter:

– De jag har gått till säger att det är för att jag har fött ut en unge som de här problemen har kommit. Så vi vet att det hör ihop med det men det är bara svårt att hitta en väg för att få bort det, säger hon.

Sen dess har både Wik och FC Rosengård läst på, men trots att det numera finns kvinnor som har fött barn och kommit tillbaka på elitnivå är forskningen på området bristfällig.

Hur kroppen reagerar efter en förlossning är individuellt, men muskler och leder belastas på ett annat sätt. Bäckenet är extra utsatt då det blir stora påfrestningar på musklerna där både under graviditeten och förlossningen.

– Det hade varit skitskönt om någon bara sa att jag kände exakt så och vi gjorde så här och då försvann det. Men vi har inte hittat någon så vi testar oss fram. Förhoppningsvis kan jag hjälpa någon annan sen, men jag hade ju önskat att det inte var jag som satt i det här läget.

Får stöttning

Klubben har stöttat Wik från den dag då hon berättade att hon var gravid. Något som hon själv menar varit väldigt viktigt.

För sportchef Therese Sjögran var det en självklarhet. Även om de saknar högerbacken på planen.

– Det är klart det är frustrerande och jobbigt att se för jag vet hur mycket hon vill. Det är det som är det svåra i det här. Man vet inte hur kroppen reagerar när man kommer tillbaka. Vi har tålamod. Det är ingen stress. Jag vet att hon vill. Det är det som är det viktigaste, säger Sjögran.

Om några timmar kommer det vara massvis med folk på läktaren. Då är det ännu en match för de regerande mästarinnorna Rosengård, men nu är det bara vi här.

Konstgräset blänker i solskenet och medan Jessica Wik berättar med allt mer frustration i rösten om den tunga tiden så laddar hennes lagkamrater för match.

När Wik kan vara tillbaka igen är det ingen som vet.

– Jag själv blir ju så att jag ser nästa match hela tiden och tänker kanske. Men jag vet själv att det kommer ta längre tid än så. Jag har inte spelat match på ett år. Även om jag kommer tillbaka till träning så kommer det ta tid innan jag kan spela, säger hon.

– Min man försöker säga att ”tänk typ att du kommer vara borta till efter sommaren”. Så att man mentalt är förberedd och att det blir ett plus om man kan vara med innan dess. Jag själv har lite svårt att tänka så för det känns så långt borta.

”Du hör ju – jag är irriterad”

Bara de senaste åren har allt fler elitidrottande kvinnor fött barn för att sen komma tillbaka på elitnivå. Häckenspelaren Elin Rubensson gjorde comeback drygt tre månader efter förlossningen. Handbollsspelaren Jamina Roberts var tillbaka efter sex veckor.

– Jag vet att man inte ska jämföra sig med andra men jag vet ju många andra som har kunnat klarat det. Jag vet att alla kroppar är olika och så och man ska inte tänka på det. Men det blir lite omedvetet att man bara ”varför vill inte min kropp fixa det när det går att göra”.

Förutom hjälpen hon får från klubben så gå Wik till en specialist en gång i veckan. En person utanför laget, som inte tänker på matcherna.

– Just nu när jag har hamnat i det här läget tänker man bara: vad hade jag kunnat göra annorlunda? Även om jag inte hade något ont så tänker man att stressade jag igång ändå? Även fast det kändes bra skulle jag kanske väntat? 

För att försöka lokalisera problemet så försöker de göra varje övning så isolerad som möjligt.

I nuläget kan 30-åringen passa så länge hon står still och springa, men bara rakt fram. Riktningsförändringar undviker de fortfarande.

– Vi tror väl det har lite med det att göra. Det är det där steget man vill ta nu. Det är där vi står på gränsen och det är svårt att veta när jag kan ta det. Man vill ju inte testa hela tiden heller för då kanske man aldrig kommer någonstans.

När matcherna duggar tätt i damallsvenskan och en cupfinal mot Häcken är runt hörnet så börjar det bli tufft mentalt för Wik att sitta på plaststolarna på idrottsplatsens läktare.

– Nu har vi backat så mycket. Jag har hoppats flera gånger om på att nu borde det ha gått tillräckligt lång tid. Jag borde ha tränat upp och gjort allt. Att någon av alla grejer vi har testat borde ha hjälpt och visst det går ju bättre, men det är ändå frustrerande.

– Du hör ju på mig. Jag är irriterad. Det är bara för att jag vill vara där ute och spela, men man får träna på tålamodet.

30-åringen blickar längtansfullt ner mot konstgräset. Lagkompisarna som ska spela match är fortfarande hemma. Det är några timmar kvar innan de anländer till Malmö IP när Wik reser sig från läktaren och går ner till omklädningsrummet.

Ännu ett gympass väntar. I jakten på att ta sig tillbaka.

Men i kväll får hon nöja sig med att än en gång slå sig ner på de gråa plaststolarna och heja.

– Eftersom jag inte känner av något i vardagen så känns det som att jag skulle kunna vara på planen. Ibland blir man bara så där att fuck it nu kör jag bara. Det kanske funkar den här gången. Det är då det är skönt att ha en specialist utanför laget.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.