Laul: Meningen som friade spelaren
Den före detta Elfsborgsspelaren frias.
Två medåtalade döms för att ha fixat sex matcher i division tre.
Men resultatet efter första halvlek brukar inte spela någon större roll – vare sig i fotboll eller i tidigare matchfixningsfall.
Rättegången i Malmö tingsrätt är unik. För första gången prövas brottsrubriceringen spelfusk. Jag förutsätter att åklagarna överklagar dagens dom till hovrätten, om det inte redan är gjort.
Nyckelfrågan gäller om den före detta Elfsborgsspelaren tog ett gult kort i sommarmatchen 2019 som en motprestation. I samma veva betalades nämligen ett lån på 300 000 kronor till spelaren, arrangerat av medåtalade.
Låter som ett brottsupplägg.
Men tingsrätten skriver i domen:
”Något direkt bevis för sådana överenskommelser som avses finns inte. Det utesluter inte att sådan överenskommelse kan anses bevisad. Övriga omständigheter kan vara sådana att ingen annan slutsats kan dras än att händelseförloppet förutsätter en överenskommelse. För fällande dom i brottmål räcker dock inte att omständigheterna inger misstankar”.
Ingen överraskning
Bevis som styrker motprestation saknas alltså. Den bedömningen kommer kanske inte som en överraskning för oss som följde rättegången i Malmö.
Samtidigt är det svårt att få ihop logiken hur allt kan sammanfalla i tid om det nu inte är ett noggrant planerat brottsupplägg. Men som tingsrätten skriver: det måste finnas bevis också, misstanken räcker inte.
Återstår att se om hovrätten förhåller sig till saken på et annat sätt. Det vore inte första gången en friande dom rivs upp. Tvärtom.
Faktum är att i de fyra hittills avgjorda matchfixningsfallen vi haft i Sverige har tre lett till fällande dom i hovrätten efter friande tingsrättsdom: Värnamofallet ledde till fällande dom i hovrätten, Kristianstadshärvan likaså precis som när Dickson Etuhu och en kumpan dömdes för mutbrott av Svea hovrätt.
I Södertäljefallet vann däremot friande dom laga kraft.
I det nu aktuella ärendet blev det samtidigt två fällande domar. Två män i 30-årsåldern döms för tagande av muta, givande av muta samt spelfusk till villkorliga domar samt dagsböter. Fotbollsmännen blir därmed först att fällas enligt den nya brottsrubriceringen, låt vara att det handlar om sex division tre-matcher.
Prövas ytterligare
Svenska Fotbollförbundet har dessutom stängt av samtliga fyra åtalade från allt fotbollsspel, även internationellt, så länge som upp till 4,5 år. Räkna med att även det kommer att prövas ytterligare efter att domarna vunnit laga kraft.
Om ni läst så här långt börjar ni kanske ana dilemmat. Det handlar om komplicerade, stora och omfattande utredningar som pågår under låååång tid och som slukar jättelika resurser – sedan landar straffen på villkorligt och dagsböter, ja maximalt 1–2 års fängelse.
Hur länge kommer det anses rimligt att lägga alla dessa resurser på denna brottslighet? Det eldunderstöd idrotten och fotbollen får av rättsvårdande myndigheter är jämförelsevis omfattande ur ett historiskt perspektiv. Det kommer inte att vara för evigt.
Förutsättningen för den här historien är en personlig tragedi. Den före detta Elfsborgsspelaren – som tjänade förhållandevis gigantiska pengar på sin fotboll – hade knappast hamnat i situationen utan sin sjukdom, ett eskalerande spelmissbruk.
Och han är är inte ensam. I omklädningsrum och på bussresor frodas en osund spelkultur. Forskning har kunnat visa att idrottare är överrepresenterade med spelproblem.
Samtidigt skriver idrottspamparna allt mer lukrativa samarbetsavtal värda hundratals miljoner kronor med olika spelbolag. I längden riskerar det att kosta mer än det smakar även för en girig fotbollsrörelse.