Wicks: ”Jag gillar konjak – det lindrar strupen”
Publicerad 2017-02-08
SALOU. Thern Jr, Hamad, Kristoffer Olsson, Lasse Nielsen. Allsvenskan 2017 får gott om nya favoriter.
En annan udda fågel, som kan bli en s t o r profil: Siriusmålvakten Joshua Wicks, 33.
– Jag är seriös och professionell, men man måste njuta och ha roligt också, säger han till Sportbladet i en intervju som handlar om Oreo-kakor, rökning, konjak och Donald Trump.
Några minuter försenad på förmiddagen kommer jag till Complex Esportiu Futbol i utkanten av Salou när allsvenska nykomlingen Sirius har hunnit köra igång sin första träning på spansk mark.
Jag flackar med blicken för att hitta mitt intervjuobjekt, målvakten Joshua Wicks.
Jag ser honom inte.
Jag hör honom.
En djup basstämma, som spricker ibland, vrålar åt utespelarna.
Ganska snabbt inser jag hur pricksäkert reportaget om honom som jag läst i Offside är.
Det här är en underhållande kille, med en seriös botten.
Hur hamnade du i Sverige?
– Den korta versionen är att jag efter många år i USA och flera av de bästa lagen där ville testa något nytt. Jag hamnade i IFK Mariehamn på Åland. Tyvärr blev jag bara där i ett år efter att jag skallat en motståndare, säger Wicks (och det är faktiskt svårt att tro att han kan agera våldsamt).
– Det var jättedumt men jag blev väldigt provocerad.
Özcan tog hand om Wicks
Turen gick vidare till Island innan han hamnade i AFC United 2014.
– Özcan (Melkemichel) tog hand om mig. Att få möta honom och Djurgården ser jag verkligen fram emot.
Varför bytte du från AFC, när de gick upp i allsvenskan, till Sirius?
– De sa att de ville ha kvar mig i AFC, men inget hände. Jag kunde inte bara gå och vänta. Jag fick ett samtal från min agent om att Sirius var intresserade. För mig har de alltid spelat en väldigt fin fotboll och har ett bra lag.
Du får en viktig roll också.
– Jag ska göra mitt bästa, göra räddningarna jag behöver göra och lite till förhoppningsvis. För mig gäller det att ta platsen som förstemålvakt också. Det finns inga garantier bara för att jag är värvad till klubben.
Du styr spelarna riktigt högljutt märkte jag på träningen.
– Jag hade en målvaktstränare, Mike Toshack i Vancouver Whitecaps, och han instruerade mig hur jag skulle styra utespelarna med klara direktiv: Höger! Vänster! Upp! Droppa! Att jag skulle vara en general där bak.
Hur mår din röst efter 90 minuter?
– Jag brukar vara väldigt hes. Mina kompisar säger att jag låter som Barry White eller Luther Vandross. Efter en riktigt, riktigt bra match så är min stämma väldigt djup…
Hur tar du hand om rösten då?
– Hett vatten, honung och citron med lite konjak. Det lindrar strupen. Jag gillar konjak rent generellt. Det är min favoritdrink.
Och du röker också…
– Ja, men det är bara off-season nu för tiden! Det är därför jag snusar i stället… Första halvan av förra säsongen rökte jag ingenting. Tidigare år rökte jag till och från under säsongen, men det är definitivt en ovana som jag har kastat i papperskorgen.
Vill vara ett föredöme
– Det är inte så att min rökning har påverkat min fysiska kapacitet utan snarare att jag vill vara ett föredöme som professionell fotbollsspelare. Jag är inte George Best som kan sitta i omklädningsrummet i halvtid och ta en öl.
– Fotbollen är mitt levebröd och jag kämpar för att komma så långt som möjligt. Jag vill inte att yngre spelare ska se på mig och säga att jag inte bryr mig.
– Jag vill visa mina lagkamrater respekt. Jag ska få jobbet gjort. Har jag dåliga ovanor så får jag lägga av med dem.
På samma sätt ska nu Josh Wicks (han hävdar att det bara är mamma som ryter ”Joshua!” efter honom) lyda orderna från Sirius tränartrio, Kim Bergstrand, Thomas Lagerlöf och Mirza Jelecak, och se till att vågen visar en bit under 100 kilo inom kort.
– Tränarna säger att jag måste komma i bättre fysisk form. Då är det bara att lyssna. Jag har sagt att jag ska fira med hela laget på McDonalds när jag väger 97 kilo, haha.
Är det tufft?
– Jag äääälskar Oreo-kakor. Men jag går på diet nu så dom får jag inte äta. Inte heller chokladkakor, inget med socker, inget rött kött, ingen friterad mat…
Saknar familjen i USA
Längtan efter sötsaker må vara retlig, saknaden av familjen hemma i USA är värre.
– Är det okej att jag skypar med min missus (slang för hustru, flickvän, sambo) och dotter medan du grejar med kamerorna? undrar Wicks. De ska gå till skolan och jobbet snart.
Sambon Olivia Conway och dottern Vivian Elia, 3, bor i Queens, New York, och sonen Dominik Myiha, 12, i San Diego.
– Jag kunde inte dra med mig familjen på de här äventyren. Dels har jag inte haft så långa kontrakt och jag tjänar inte tillräckligt bra för att försörja en hel familj. Min tjej har ett bra jobb hemma och barnen går i skolan, säger Wicks.
Vårt samtal som varit fyllt av breda leenden och skratt blir snabbt allvarligare när han pratar om och med familjen på andra sidan Atlanten.
Vi fortsätter på den inslagna vägen efter han lagt på.
Vad anser du om USA:s nye president?
– Oh, Jesus.
Tung suck och och intervjustundens längsta tystnad infinner sig.
Känns pinsamt
– Jag förstår honom inte. Världen är större än bara Amerika. När man segregerar människor så kliver man bakåt i tiden. Och människorna som skickas fram för att förklara hans beslut…folk ser vilken knäppgök han är nu.
– När jag kommer till Europa skrattar alla åt oss. Svenskar, kurder, tyskar, engelsmän. Vad har ni gjort? undrar alla.
– Det känns pinsamt. Jag är inte politiker och kan inte förstå allt. Men det han har sagt, vad hans medarbetare har sagt... totalt okunnig och ignorant. Och jag vet vad det innebär, sådant har drabbat mig personligen, säger Joshua Wicks.
– Även om jag inte tror det, om fyra år kanske vi säger att målen helgade medlen? Men just nu är medlen fruktansvärda.