Bank: Det Känns som en käftsmäll ligger på lut

SEVILLA. Mörker över Andalusien, nerver och hetta i luften, fotboll som en väg framåt.

Spanien i Spanien, det känns som en käftsmäll ligger på lut.

Det behöver inte vara Sverige som åker på den.

Vi undrade vad vi skulle ha det här mästerskapet till, och kom fram till att vi skulle ha det till att tänka på något annat än liv och död, på läkare som utför hjältedåd.

Så: Christian Eriksen. Lille dreng.

Det är inte enkelt att läka när inte ens leken får vara i fred, när inte ens verklighetsflykten hinner undan, när allt man vill ha är lugnande rapporter från Rigshospitalet. Det enda vi har är att sätta en fot framför den andra, att fortsätta framåt mot bättre dagar och kvällar.

Sverige ska ha sin nu, i Sevilla.

Sebastian Larsson läste upp en fin hälsning till kollegan Eriksen, från hela det svenska laget. Janne Andersson pratade om hur Uefa hanterat en situation som ”inte var optimal” (är inte det stora problemet att Uefa har noll förtroendekapital när det kommer till humanism?). Och någonstans skulle de försöka förbereda sig för en match de förberett sig för i två år.

Själv tittar jag ut genom ett hotellfönster och ser en fotbollsarena, Estadio Ramón Sánchez Pizjuán, och det gör något med mig. Det finns mer berömda arenor, mer klassiska platser, men be mig peka på var fotbollen börjar och slutar så är det exakt här.

Platini bakom allt

Det här EM:et är Michel Platinis idé, och den här platsen är Michel Platinis. För snart 40 år sedan spelade han matchernas match i Sevilla, ett par timmar som ramade in hela den här dumma sportens – det här dumma livets – essens. Frankrike förlorade en VM-semifinal mot Västtyskland, en match som var himmel och helvete, cynism och romantik, brott och straffar. Den slutade med att flera franska spelare låg kvar i duscharna, med vattnet rinnande och matchkläder på, oförmögna att resa sig.

– Ingen film, ingen pjäs har kunnat förmedla så många kontraster, så många känslor, som semifinalen vi förlorade i Sevilla, har han sagt.

När fotbollsmagasinet So Foot rankade fotbollens hundra mest legendariska matcher hade de den – inte en vunnen VM-final på hemmaplan i Paris – som nummer ett, under rubriken ”Seville, c’est la vie”.

För mig är Sevilla minnen av en Uefa-final på La Cartuja, där Deco dansade och jag förälskade mig i en oförstörd José Mourinho. Det är morisk arkitektur, en morgonmässa i den gotiska katedralen, utspottade nötskal på läktaren på Betis Villamarín-stadion. Joaquín på sin hemmaplan. Hamam-bad. En 25-rätters experimentmiddag (sfäriska oliver! Mintinfuserad vattenmelon! En meter spaghetti!) på Ferran Adriàs restaurang.

Sevilla, det är livet.

Och som vi behöver liv nu.

Det är en liten sorg att Sergio Ramos inte fick vara med här, i hans egen älskade stad, men det gör inte utmaningen så mycket mindre. Sverige ska möta Spanien, i Spanien, en kväll som kommer att vibrera av hetta och nerver.

Vi har längtat länge efter det här, och jag har en ganska tydlig bild av vad vi kommer att få se.

Har en klar spelidé

Luis Enrique är en tydlig fotbollstränare, hans fotboll kommer från Katalonien oavsett vilket lag han leder och vilka lag de möter. Det är metod, spel från målvakt, mittbackar som går isär, bollen fram från lagdel till lagdel. Vänder de – och det gör de – så vänder de från kant till kant, och när de gjort det så börjar de om igen. De belägrar sina motståndare, avslutar överallt ifrån, skickar in bollar mot Morata och räknar med att hundra anfallstest slutar med två-tre tillräckliga misstag hos motståndaren. När de tappar boll så reflexpressar de direkt, som en bisvärm.

Skicka ut dem mot ett ambitiöst Tyskland, så kan de vinna med 6–0 (som i fjol).

Skicka ut dem mot Sverige, Polen, Slovakien… det är en enkel grupp, men en grupp som kan passa dem sällsynt illa.

Här får de inga ytor att spela på, de kommer att möta lag som sjunker djupt, vinner boll, kontrar så fort de kan.

Janne Andersson och Peter Wettergren vet allt det här. Deras jobb är att stänga mitten, pumpa in modet som krävs för att hitta klokt spel förbi Spaniens press (de kommer inte att orka om de bara slår ifrån sig), välja rätt spelare.

Resten är upp till elva spelare.

Spelare som måste vinna hundra dueller på inlägg och inspel, spelare som måste pressa Spanien tio-tjugo meter bort från straffområdet, spelare som måste hitta nycklar genom pressen och hitta rätt bollar mot två slitande anfallare längst fram, spelare som måste plocka upp andrabollar runt Marcus Berg. Robin Olsen som måste göra allt rätt och lite till. Anfallare som måste göra ett mål på en halv chans.

Det handlar om intelligens, kondition, lojalitet och mod. Sverige ska spela en av de svåraste bortamatcher som finns, de ska göra det utan Andreas Granqvist från 2018, utan Zlatan Ibrahimovic från när som helst.

Så vem leder?

– Det handlar om att göra det vi kommit överens om, ledarskap är att hitta tillbaka om vi börjar dra åt ett annat håll, sa kapten Larsson i går.

När Victor Nilsson Lindelöf pratat om ledarskap har han berättat att han ”leder när han känner att det behövs”, när Emil Forsberg fick frågan av tyska medier sa han att ”jag är en rätt lugn person, men jag försöker leda och ta ansvar när det krävs av mig”.

Vet ni: det behövs nu. Det krävs nu.

Sveriges första EM på fem år börjar nu, det börjar när mörkret rullar in över en ö i Andalusien, och ska det börja bra är det ni som ska leda vägen.

Spanien–Sverige, avspark snart i Sevilla.

Livet.

Sverige-Spanien live – följ matchen här

Senaste nyheterna Spelschema Tabeller TV-tider Alla trupper & spelare

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.