”Jag kunde inte sitta och hålla tyst”
Mårten Lundqvist en av åtta som såg AIK:s premiär på plats
Uppdaterad 2021-05-21 | Publicerad 2021-04-13
AIK vann sin premiär mot Degerfors med 2–0 framför åtta högljudda supportrar.
Mårten Lundqvist var en av de som sjöng upp på Friends Arena.
– Jag kunde inte sitta och hålla tyst när man blivit en av de lyckliga, berättar han för Sportbladet.
Mårten Lundqvist var en av åtta supportrar som fick se sitt AIK vinna den allsvenska premiären mot Degerfors med 2–0 på Friends Arena.
Tillsammans med sin kompis hade de blivit framlottade att se premiären på plats.
– Jag trodde inte att det var sant när man fick nyheten om att man skulle få gå. Det var min kompis som köpt årskort, som blev uppringd av Fredrik Söderberg (vice klubbdirektör i AIK). Då blev jag genast väldigt taggad på match. Det var länge sedan man var på match, säger Mårten Lundqvist till Sportbladet.
Samtidigt som euforin av att få se sitt lag spela fotboll på plats berättar Mårten Lundqvist att det var en märklig känsla.
– Det var knappt så jag kom ihåg ramsorna nästan. Sen är inte stämman på topp. Man brukar ju ha en försäsong som supporter också, så man får sjunga upp innan. Men nu fick jag spara lite där i början så jag kunde hålla alla 90 minuter.
”Kunde inte sitta och hålla tyst”
Det måste ha varit en stor kontrast från när du senast var på Friends Arena och såg AIK?
– Ja, så var det. Men jag tycker att när man väl började leva sig in i matchen så hamnade man i sin egen lilla bubbla. Det kändes ju jättemärkligt. Framför allt när slutsignalen hade gått och när vi slutade sjunga. Då blev det helt knäpptyst.
Allt om fotbolls-EM:
Stor guide med allt inför EM 2021: Spelschema, tv-tider och arenor
Här är Sveriges trupp till fotbolls-EM: Fakta om alla spelare
Alla nyheter om EM i fotboll 2021
Tillsammans sjöng åtta supportrar upp under matchens gång. Trots att de var få så lät det ända ut genom tv-rutan.
Det är glädjande, menar Mårten Lundqvist.
– När man fick biljetten så kändes det också som att den kom med ett visst ansvar. Jag kunde inte sitta och hålla tyst när man väl hade blivit en av de lyckliga.
Efter slutsignalen radade spelarna upp sig för att fira segern tillsammans med supportrarna med den klassiska vågen.
– Ja, det kändes också lite märkligt. Det såg nästan ut som att spelarna också tyckte det var lite konstigt. Men traditioner ska ju hållas vid liv. Det var samma sak med Turina-ramsan, den måste ju gå igång.
”Spelar ingen roll om de är åtta stycken eller åtta tusen”
Hemvändaren Alexander Milosevic är mycket nöjd med stödet spelarna fick under matchen.
– Det var fantastiskt att de åtta kunde vara här, säger han.
– Det spelar ingen roll om de är åtta stycken eller åtta tusen. De betydde allt för oss. Vi var noga med att tacka dem efter matchen. Det uppskattas så mycket. Dessutom vet jag att det var många hemma framför tv:n och sina datorer som följde oss och gillade det.
Sebastian Larsson stämmer in:
– Det var ovant att höra någon som skrek! Det var mycket trevligt måste jag säga, att få gå till någon supporter efter segern.
