BOHMAN: Han kan Hammarby sälja dyrt
Publicerad 2016-09-12
Sportbladets Per Bohman, på plats på Tele2 Arena, levererar här sina analyser från Hammarby–Örebro (1–1) i fem punkter.
1. Omskolade Haglund är en innovation att vara stolt över, Nanne
Nannes tidigare malande retorik om framtidens fotboll kändes aldrig nydanande eller futuristisk i mina öron.
Jag blir mer imponerad när han gör något oväntat på planen. När Nanne är mer gubbtjyvigt praktisk än abstrakt teoretisk. Hammarbys fina svit startade borta mot Gefle i slutet av juli. Det var Joseph Aidoos och David Boo Wiklanders första match tillsammans, men det var också då som Philip Haglund skolades om till vänsterytter. Det kändes liksom fel, synapserna har svårt att hantera den där krocken med ens fördomar om hur en spelare borde uppträda. Han är som ett virus, något som egentligen inte passar in, men som därför är effektiv. Haglund är underskattad i passningsspelet när han tack vare en högre utgångspunkt kan ta större risker. Och så klart: en fysisk närvaro som innebär ett dödligt hot för varje allsvensk motståndare. Örebro tredubblade ofta bevakningen med Daniel Björnqvist, Nordin Gerzic och en defensivt ängslig Martin Broberg – men det hjälpte inte alls.
Att placera Haglund på kanten är en fotbollstaktiskt handfast innovation som Nanne Bergstrand ska vara stolt över.
2. Var det straff när bollen träffade Örebros Daniel Björnqvist på armen?
Tveklöst.
Men med tanke på årets straffstatistik i allsvenskan (Hammarby har fått åtta – vilket är fler än vad många lag kan önska sig under en femårsperiod) vore det taktfullt att inte bli alltför upprörda över just det där domslutet.
3. Om Omoh kan ersätta "DG"? Ja!
Han är lite enkelspårigt självisk emellanåt, men det är också Michael Omohs styrka. Under hela matchen var han Örebros mest aktiva, utmanande spelare som hela tiden såg möjligheterna. När Birkir Már Saevarsson, en av seriens tveklöst bästa högerbackar, inte riktigt hänger med är det ett bevis för att Omoh är en speciell spelare.
Már Saevarsson plockade enkelt ner Raheem Sterling under sommarens EM, men Omohs raketryck och efterföljande stolpskott i den första halvleken var något utöver det vanliga. Det var som att i verkligheten få se Bustertidningarnas Edward Engmark skjuta "i steget" (vilket var Åshöjdenstjärnans superkraft). Vi får hoppas att skadan han ådrog sig inte var allvarlig.
4. Kan Besara bli en Ajdarevic? Onekligen!
Alexander Axén menar att han är seriens absolut bästa spelare, vilket kanske är väl generöst. Klarlagt är dock att Astrit Ajdarevic är en spelfördelare som är skicklig nog att kunna diktera en flödande fotboll även utanför Sveriges gränser.
Tur då att hans framtida ersättare redan finns på plats. När Ajdarevic dessutom är skadad får Besara redan nu spela in sig som fri temposättare i ÖSK:s alltid sympatiska fotboll. Mot Hammarby var hans länkspel inte lika självsäkert dominant som Ajdarevics, dock ofta smart och tydligt, men också lite trubbigt.
Bananskruven till 1–1 höll dock... Astrit-klass.
5. Aidoo kan bli en ny Amartey
Jag förstår om det börjar bli tjatigt, men det går inte undvika ämnet. Varje gång jag går på Hammarby-match kommer jag hem med ett lyriskt stycke om Joseph Aidoo.
Hans utveckling är bara så... iögonfallande. Sedan 20-åringen blev ordinarie i slutet av juli har mittbackens insatser alltså konsekvent pendlat mellan 
och 
. Det är exceptionellt. I sin iver blir han ibland överambitiös och lite för entusiastiskt risktagande – under den andra halvleken fick en vilt gestikulerandes Nanne ta honom åt sidan och skrika "LUGNA DIG" – men ge Aidoo ett år till i allsvenskan och han är redo för långt större uppgifter.
Han är inte där än, men känslan är att Joseph Aidoo kan gå i landsmannen Daniel Amarteys fotspår och bli den första spelaren som Hammarby säljer dyrt sedan... ja, när fick "Bajen" senast mycket pengar för en spelare?