Bank: Roligt – men ingen bra idé för det

Publicerad 2015-08-08

Könsblandade lagkapper är inte bra för mästerskapets trovärdighet

VM-finalklara Sveriges Louise Hansson, Michelle Coleman och Christoffer Carlsen gör entré till kvalet på lagkappen mixad 4x100 meter frisim.

KAZAN. Det är roligt att spela golf i en glasbutik, det betyder inte att det är en bra idé.

Sverige har just gått till VM-final i mixed-lagkapp.

Det var roligt.

Det betyder inte att det är en bra idé.

Jag vet att många har längtat, och i dag tog simsporten äntligen nästa stora steg i sin strävan att få fler distanser, fler medaljer, fler tävlingar som är svåra att värdera.

Det där, mina damer och herrar, var så kallad ironi.

I morse simmade Christoffer Carlsen, Simon Sjödin, Michelle Coleman och Louise Hansson lagkapp ihop. Två män, två kvinnor, nytt svenskt rekord med 3.26,6. I kväll simmar de för VM-medalj.

Mixed-grenarna är ett steg som Fina tagit för att försöka förnya sporten, de är intressanta att titta på, de kräver listiga taktiska upplägg, men är smått omöjliga att följa med i, särskilt när det gäller medley.

Snärtade Sjödin i häcken

Det svänger, det skiftar, män simmar mot kvinnor och kvinnor mot män. Hur värderar man läget i ett lopp där Adam Peaty mött Julia Efimova på bröstsimssträckan?

Det svenska laget var adrenalinhöga som hus efter loppet.

– Så roligt och så annorlunda och så avslappnat! För mig att växla till Simon (Sjödin) var helt annorlunda, det är en helt annan fart, sa Michelle Coleman.

Christoffer Carlsen snärtade Sjödin i häcken, Louise Hansson strålade som en sol, Michelle Coleman såg gladare ut än någon gång tidigare under VM. Alla vittnade om ett lopp med en helt annan stämning, med skratt i call room och glädje runt poolen.

– Det här är en otroligt bra sak för gemenskapen, för sammanhållningen, det är jättekul, säger Coleman.

Kul för simmarna.

Men det betyder inte att det är bra för simsporten.

Jämställd sport

En av anledningarna till att jag gillar simning är att den på så många sätt är en jämställd sport. Killar och tjejer tränar ihop, tävlar ihop, och det säger mycket om sporten att det inte ser som något hotfullt eller dramatiskt att kvinna och man nu tävlar mot varandra.

Men om Fina verkligen menar allvar kan de börja med att låta även kvinnor simma 1500 meter i OS. I Kazan kommer den ofattbara Katie Ledecky att göra en herkuliansk bedrift genom att vinna frisim över 200, 400, 800 och 1500 meter.

I Rio får hon inte ens chansen, eftersom programmet på OS släpar femtio år efter sin tid.

Under tiden får vi mixed-lagkapper i VM, en sport där det redan krävs doktors grad för att pedagogiskt förklara vad olika medaljer och mästerskap är värda.

Jag tycker verkligen om tanken på att bryta de konservativa könsbarriärerna i sport. I fotbollen har flera länder (Nederländerna, bland andra) insett att man faktiskt tjänar, både utbildningsmässigt och socialt, på att låta flickor och pojkar spela och träna tillsammans.

Utmärkt idé på sikt

Könsblandade lagkapper är en utmärkt idé för simsporten på sikt, en bra utveckling i en jämställd sport, en fin signal om att könsbarriärer kan rivas.

De är bara inte särskilt bra för mästerskapens trovärdighet.

Tävlingsprogrammen dignar redan under alla heat, semifinaler, finaler, rekord, medaljer och lagkapper. De behöver inte fler, de behöver färre. När de rensat i programmet och låtit kvinnor simma 1500 meter i OS kommer medaljerna i mixed-lagkapp att väga tungt, då kommer simningen kunna vara jämställd på riktigt.

Till dess borde man förstå när mycket blir lite, lite för mycket.