Fagerlund: Den fotbollsvärld vi känner igen

DEAUVILLE. Italien spelade som Italien bör i 74 minuter.

Sedan var Marta Marta.

Ibland är det skönt att känna igen sig i fotbollsvärlden.

Vad är det första du får upp i huvudet vid tanken på Italien? Pizza, pasta... Och försvarsspel.

När detta italienska landslag mötte Sverige i höstas blev det tydligt att något höll på att hända. Inte för att det sprakade av entusiasm i Cremona (en liten ort någon timme utanför Milano) men Italien vann och Italien visade framför allt att det håller på att hända något.

Än så länge har Le Azzurre fått italienska fotbollshjärtan att banka på ett befriande och välkomnande sätt. 2–1 mot Australien i premiären följdes upp av 5–0 mot Jamaica och den här återkommande känslan av att ”något är på väg att hända” återinfanns.

Om vi föreställer oss italienskorna två steg fram i modern tid så ser vi snarare brasilianskorna två steg bak. Inte för att de på något sätt är ett illa sammansatt lag - tvärtom - men de fattas något för att de ska kunna omnämnas bland de främsta favoriterna i det här mästerskapet.

Att dessutom Andressa Alves tvingades kasta in handuken på grund av en lårskada, samtidigt som Formiga var avstängd fick en att undra var det här brasilianska laget egentligen befinner sig. Undertecknad gick hårt åt Marta i det andra gruppspelsmötet med Australien, ej grundat på hennes bedrifter men eftersom hon representerar en svunnen tid för brasiliansk fotboll.

Men ibland behöver man påminnas om det uppenbara: Underskatta aldrig brasiliansk samba, oavsett hur tät den italienska defensiven än ser ut.

Det var nämligen precis så de inledande 74 minuterna såg ut i mötet mellan Italien och Brasilien. Grupp C har utvecklats till ett getingbo där troligtvis samtliga tre utmanare kommer ta sig vidare i slutändan. Italienskorna gjorde som ”de” brukar, följde en defensiv taktik som nästan höll hela vägen fram. Det krävdes att Linari skulle kliva in framför Debinha för att domaren skulle sätta pipan i munnen och blåsa straff.

Att det har varit många tvivelaktiga domslut i det här mästerskapet har inte undgått någon. Även denna straff kommer säkert diskuteras fram och tillbaka (”Visst, Linari går inte på boll men går ju in med kroppen”) men det spelar ingen roll för Marta har redan lagt upp bollen på straffpunkten och har dessutom dragit in den i mål.

Nu är 33-åringen än mer historisk än hon var för några dagar sedan. Sitt 17:e VM-mål firade världens bästa genom tiderna med en målgest som fick varenda fotbollsnostalgiker att tindra med ögonen. Under VM 1994, berättar mina något mer rutinerade kollegor, formade Bebeto, Romario och Mazinho händerna till en gunga för att hedra den förenämnda som var nybliven fader.

Nu gjorde Marta, med sina purpurfärgade läppar, samma sak ihop med några lagkamrater och vad exakt det betyder får vi väl avvakta och se.

Brasilien är i alla fall vidare i VM-slutspelet och Marta fortsätter att skriva in i sig i historieböckerna. Italien? De är inte färdiga de heller.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.