Grannfejden – en match över tio ronder
Publicerad 2015-11-14
Sverige-Danmark är inte bara en rysare om en EM-plats.
Ska vi tro Sportbladet, och det ska vi ju, blir det här också ett playoffmöte om vilket av grannländerna som är den främsta fotbollsnationen.
För tittar vi på klubblagsmeriter, mästerskapsmeriter, stjärnspelare, publik, rankningar, inbördes möten, dagens trupper och några kategorier till så är det helt jämnt så här långt.
Men där håller några av Blågults stjärnor inte med.
– Vi är det bästa fotbollslandet. Absolut! Varför? Så är det bara. Det står jag fast vid, säger Emil Forsberg.
– Klart det är Sverige, säger Abbe Khalili.
Mästerskapsmeriter
Danmark kvalade inte in till ett VM förrän 1986. I OS har man tre silver och ett brons åren 1908-60, men det smäller inte så högt här. Det gör inte heller 1964 års semifinal i EM, som då kallades Europacupen för nationslag och där danskarna bara behövde slå ut Malta, Albanien och Luxemburg för att gå till semi. Men på 1980-talet började man leverera: EM-semi 1984, VM-älsklingar 1986, EM-guld 1992, VM-kvart 1998 och EM-kvart 2004.
Sverige hade en storhetstid efter andra världskriget med VM-brons 1950 och VM-silver 1958 (lägg till det OS-guld 1948 och OS-brons 1952, även om de inte räknas så högt här). I början av 1990-talet kom nästa med EM-semi 1992 och VM-bronset 1994 samt fem raka mästerskap 2000-2008.
Sverige vinner den här matchen knappt: 1–0
Klubblagsmeriter
Danskarna kan dra fram två kvartsfinaler i gamla Europacupen (Århus 1961, Bröndby 1987), en åttondelsfinal i Champions League (FCK 2011) och en semifinal i Uefacupen (Bröndby 1991). Det ska ställas mot Sverige: en final (Malmö 1979) och en semifinal (Göteborg 1986) i Europacupen, två Uefacupguld (Göteborg 1982 och 1987) och kvartsfinal i Champions League (1995).
Klar vinst till Sverige: 2–0.
Stjärnor genom tiderna
I juni publicerade Sportbladet en ambitiös rankning av Nordens 20 bästa spelare genom tiderna, framtagen med hjälp av tio experter från de nordiska länderna.
Tre på topp-fyra var danskar: Michael Laudrup (etta), Peter Schmeichel (trea), Allan Simonsen (fyra). Zlatan Ibrahimovic hamnade tvåa.
Sverige hade dock fler på topp-20 (sju mot sex) och det speglar nog verkligheten ganska bra. Sverige har haft fler stora spelare genom tiderna men Danmark har haft fler av de allra största och inte minst de senaste 30 åren.
Därför avgår de rödvita med segern: 2-1.
Inbördes möten
Rivalerna har mötts totalt 104 gånger. Sverige har 45-19-40 i inbördes möten. Danmark har dock vunnit de fyra senaste matcherna och Blågult har inte besegrat danskarna av egen kraft sedan 2000. Sverige har inte ens lyckats göra mål på Danmark i de fem senaste mötena
I tävlingsmatcher har Sverige och Danmark mötts sex gånger med resultatraden 2-2-2. Men Sverige har inte besegrat Danmark i en tävlingsmatch (utan hjälp av en fylledansk) sedan EM 1992.
Historiskt är det liten fördel Sverige men tittar vi på senare år (2000-talet) är det klar fördel Danmark.
Så det här tar Danmark hem på bättre ”form”: 2-2.
Tränare på internationella scenen
Här är Sverige överlägset. Sven-Göran Eriksson är förstås det stora namnet på den internationella scenen. Smålänningen Bosse Johansson är en av de mest populära förbundskaptenerna Danmark har haft och förde laget till VM-kvartsfinal 1998. Vi har också Lasse Lagerbäck som är helgonförklarad på Island och Hasse Backe som fört både Ålborg och FCK till danska ligaguld samt varit huvudtränare i Grekland, Österrike, USA och Norge.
Danmark? Vi har förstås Michael Laudrup som varit i både La Liga och Premier League (och ryska ligan) men vars tränarmeriter fortfarande överskuggas klart av hans spelarkarriär. Morten Olsen tränade både FC Köln och Ajax innan han tog över Danmark. Ebbe Skovdahl, som är en av de stora i Bröndbys historia, var ett halvår i Benfica 1987 och sedan en sväng i Aberdeen i början av 2000-talet.
3-2 till Sverige.
Dagens spelare
Blågult har Zlatan Ibrahimovic... men inte så mycket mer. I kvällens startelva har vi faktiskt inte en enda spelare i någon av Europas fem största ligor förutom ”Ibra”.
Där kan vi jämföra med Danmark med sex spelare i någon av storligorna. Och Daniel Agger, som vände hem till Bröndby i fjol, är fortfarande en mittback i europeisk toppklass som hade spelat i en stor liga om han själv bara hade velat.
En titt på Sportbladets plusguide på sidorna 10-11 ger också ett lite övertag åt danskarna: 34-31.
Danskarna utjämnar till 3-3.
Ligarankning
Tack vare MFF:s Champions League-avancemang senaste två åren (men också AIK:s och Helsingborgs Europa League-platser 2012) har allsvenskan klättrat till 20:e plats.
Danska Superligan har rasat från 12:e (säsongen 2010/11 efter FCK:s fina resultat under flera år, och när för övrigt allsvenskan var 28:e) till 24:e plats i dag.
Inget snack: 4-3 till Sverige.
Nationsrankning
Danmark ligger på 35:e plats efter rasat från elfteplatsen man låg på för fyra år sedan.
Sverige är 45:a och har aldrig varit sämre sedan Fifas världsrankning infördes 1993.
Nej, inget av lagen har imponerat de senaste åren men danskarna är trots allt en bra bit högre upp: 4-4.
Publik
Superliga snittar 7517 så här långt in på säsongen och det är en ökning med åtta procent mot i fjol. De stora publiklagen är förstås FCK och Bröndby som snittat 15000 var de senaste två-tre åren.
Allsvenskan hade 9967 i publiksnitt i år vilket är en siffra man inte varit i närheten av sedan 2007. Hammarby drog upp snittet rejält då man slog nytt allsvenskt rekord med fantastiska 25507 i snitt på Tele 2.
Ny svensk ledning: 5-4.
Truppens värde:
Enligt transfermarkt.de, den tyska sajt som ofta används för att jämföra spelarnas marknadsvärde, är de danska spelarna värda 35 miljoner kronor i snitt, vilket är lite mer än svenskarnas 30 miljoner. Högst värderad i respektive trupp är Zlatan Ibrahimovic (140 miljoner) och Christian Eriksen (250 miljoner).
Danmark kvitterar i sista minuten: 5-5. Och den här gången tänker vi inte låta någon ”fylledansk” avgöra. Nej, låt Zlatan & Co visa på plan vilken som är Skandinaviens största fotbollsnation.