Zlatan: ”Jag ser mig själv erövra USA”
Publicerad 2016-11-22
Ibrahimovic i stor, exklusiv intervju med Sportbladets Johanna Frändén efter att ha vunnit sin elfte Guldboll
MANCHESTER. En blev två, blev tre, blev tio. I går tog Zlatan Ibrahimovic emot sin elfte, och kanske också sista Guldboll.
För Sportbladets Johanna Frändén berättar han om resan från missanpassad junior till en modern Napoleon, om smygrasismen inom svensk fotboll, den kritiserade reklamfilmen med Volvo och om känslan att klockan tickar lite för fort just nu.
– Jag vill inte förlora en enda dag som går. Egentligen mår jag dåligt när det är ledigt, för jag tänker att jag tappar en, två eller tre dagar. Jag vill inte att det ska gå så snabbt, säger Zlatan.
ENGLISH VERSION: Ibrahimovic: ”I can see myself conquering the US”
Det är november och några mil söder om Manchester regnar det cats and dogs, som man får lära sig på skolengelskan.
– Mm, fint väder! säger Zlatan Ibrahimovic.
– Man vet aldrig vad man ska vänta sig här, det svänger väldigt mycket under dagen, regnigt, vind, sen helt plötsligt kommer solskenet. Så ja, man får vara förberedd på allting.
Zlatan är punktlig, till och med lite tidig, när han slår sig ner i pressrummet på Manchester Uniteds träningsanläggning utanför tätorten Carrington. Han är klädd i jeans och en svart t-shirt från det egna klädmärket. I fönstret står hans elfte Guldboll.
– Det känns egentligen helt otroligt. Många ser det som en vanesak, men om man tänker efter, elva Guldbollar, jag tror att den näst bästa ligger på två.
– Det är trevligt, det är inte många som hade trott på det här. Jag vet vad jag går för och jag vet vad jag presterat år efter år. Jag har velat bli bättre hela tiden. När man får det här som resultat är det ett bevis på allt hårt jobb du har lagt ner och hur pass bra du är, säger Zlatan.
Tio Guldbollar var stort, elva är kanske lite vemodigt, för det står i stadgarna att det ska gå till någon som är framgångsrik i klubblag och landslag och nu spelar du inte i landslaget längre. Så det här kan bli den sista, har du tänkt på det? (Det finns ett undantag: 1980 fick Rolf Zetterlund priset utan att ha spelat för landslaget)
– Det är inget jag har tänkt på. Den som får den är väl den som förtjänar det och det är inte alltid den bästa som vinner. Men om det är så att man måste vara med i landslaget och klubblaget så fine. Jag har elva stycken så jag kan ge en till alla elva i landslaget som startar!
Vem tror du får den nästa år?
– Jag tror det är ganska jämnt. Alla håller likadan nivå, det finns ingen som sticker ut mer än någon annan. Vi har Forsberg (Emil) som gör det bra, Victor (Nilsson Lindelöf) gör det bra, vad har vi mer? Robin Olsen tycker jag också håller hög klass. Så det är jämnt.
– Det handlar snarare om vad de vinner under året, det är så jag ser på det, både kollektivt och individuellt och inte bara enstaka matcher. Kan du hålla jämn nivå under ett helt år, eller en fotbollssäsong, förtjänar du att vinna och inte bara för att du gjorde två bra landskamper.
Ser sig inte som favoriter
Zlatan Ibrahimovic har ett längre matchuppehåll än han haft på länge, först under landskampsuppehållet och senare också över matchen mot Arsenal där han är avstängd och där det blir 1–1. Han ser utvilad ut, och den 195 centimeter långa uppenbarelsen lika trimmad som vanligt. Det enda som skvallrar om att han är 35 är ett par gråa hårstrån i den i övrigt svarta kalufsen.
– Jag tränar på och är inte med i landslaget så jag får vilan jag behöver för att kunna spela matcher här och prestera på topp. Allt känns bra. Vi har det bra, vi vet vad vi behöver för att få allt att funka, både på och utanför planen. Så: Bra.
Det började strålande den här säsongen, sen kom en svacka för hela laget och också för dig målmässigt. Vad säger du om Manchester Uniteds status och chansen att vinna ligan i år?
– Jag sa från början att vi är underdogs, vi är inte favoriter att vinna. Det snackades mycket om att med de spelare som kommit i år, då gäller det och det. Men det är fyra, fem år som klubben inte vunnit ligan eller varit på topp. Det är något vi jobbar på, något vi vill och strävar efter.
– Det gick bra i början, med flera vinster på raken. Sen förlorade vi och vi förlorade dåligt. Det var inte jämnt, utan vi förlorade kraftigt med många mål. Vi hade en vecka där vi förlorade tre matcher, det har inte hänt mig på femton år. Det var nåt nytt. Det var ett par matcher där jag inte gjorde mål och missade alldeles för enkla chanser. Det är sånt som händer. Ibland är det som att allt trillar in och ibland är det stolpe ut. Men så länge jag är där och får chanserna, skapar dem och blir levererad kommer målen.
Viker aldrig för en utmaning
Det var en händelserik sommar för dig: Du spelade EM, du slutade i landslaget och du bytte klubb. Om vi börjar i den änden; hur tänkte du kring klubbytet? När det blev klart att du skulle sluta i PSG, visste du redan då att José Mourinho var på gång som tränare till Manchester United då?
Zlatan ler stort.
Det där leendet ser ut som ett ja.
– Fokus var väl på PSG eftersom jag fortfarande hade kontrakt. Sen, när vi kom fram till beslutet att skiljas åt efter säsongen, då började det snackas väldigt mycket. Men det var inget konkret då. Det var många som var intresserade, men många bitar ska passa in när jag gör mitt val, både på och utanför plan.
– Jag kunde ha gått till United för ett år sedan, men det var inte rätt läge. Jag trivdes väldigt bra i PSG då och kände att jag hade lite kvar att göra där. Sen, när det kom till att fatta beslut kände jag att jag skulle ta den här utmaningen. Jag kommer aldrig vika ner mig för någon utmaning alls. Det är det här jag ville, att komma hit och testa Premier League i en av världens största klubbar, som var i en dipp och inte hade vunnit på flera år. Det är det som är utmaningen.
Men hur mycket spelade Mourinho in? Du har pratat varmt om honom genom åren.
– Väldigt mycket. Innan jag kom tittade jag lite på laget och det var ju inte som det laget jag kom ifrån. Det är något jag var förberedd på. Det kom några nya spelare hit sen (bl.a. Paul Pogba, Henrich Mchitarjan och Eric Bailly), men laget är ändå inte detsamma (som PSG). Men efter att ha pratat med Mourinho var det inget svårt beslut. Ringer han har jag inga problem att ställa upp. Det var bara att säga när jag skulle presenteras egentligen, resten löser sig. Ekonomin och det, det är inte den svåra biten.
Saknar du PSG och Paris, eller har du lagt det bakom dig?
– Paris som stad. Alla städer jag lämnat saknar man i början, sen det glider det bort. Jag trivs bra här, det är ett helt nytt lag, många bra grabbar som vill väl och kämpar. Både unga spelare och vissa äldre.
– Jag hade det bra i PSG, det är ingen hemlighet, vi hade ett starkt och bra lag som blev bättre och bättre för varje år. Jag trivdes väldigt bra där, men det är passé nu. Det är något man aldrig kommer att glömma, man kommer att komma ihåg de fyra åren vi gick igenom. Men den tiden är förbi nu, nu är det ett nytt kapitel och här försöker jag skapa samma känsla som jag hade där.
Hur går det att köra på vänster sida?
– Det känns bra. Jag följer de andra bilarna, haha! Så länge jag är i trafiken är det bra, när jag kör själv är det lite…
Plötsligt slås dörren upp och Zlatans agent Mino Raiola tittar in och får syn på Guldbollen som står i fönstret.
– What did I win? frågar Raiola.
– You won Zlatan, that’s what you won, säger Zlatan.
– Congratulations. Har du plats för ännu ett pris? Du får bygga ett större hus, säger Raiola.
– Jag får köpa ett nytt hus, svarar Zlatan, innan de säger ”ciao, ses om en stund”.
Inför den sista gruppspelsmatchen i EM mot Belgien i somras meddelade Zlatan Ibrahimovic att mästerskapet skulle bli hans sista framträdande i blågult. Fem månader har gått sedan EM tog slut för Sveriges del, efter bara en poäng i gruppspelet.
– Klart man är besviken. Man ville att det skulle gå mycket bättre än vad det gick. Men vi måste vara realistiska också, du är så bra som laget är. Man kan drömma och fantisera, men allt handlar om vad man gör på planen och vad laget är. För mig är laget bra, vi gjorde vårt bästa, vi kunde ha gjort det bättre, det kan man alltid. Men resultaten var inte där och det är inte så att vi var favoriter att vinna EM. Någonstans måste man vara realistisk. Vi gjorde vårt bästa.
När fattade du beslutet att EM skulle bli dina sista landskamper?
– Vid playoff-matcherna (mot Danmark i november förra året, där Sverige slog Danmark med 4–3 över två matcher och där Ibrahimovic gjorde tre av Sveriges mål). Om vi inte hade gått vidare där hade det varit slut. Och då såg jag till att det inte skulle bli slut, utan att vi skulle få uppleva EM i Frankrike.
Du fick en del kritik för reklamfilmen med Volvo om ditt landslagsslut som ni gjorde, att du sålde ut det lite. Kan du förstå den känslan, att det kändes mer som en reklamfilm än att det var slut på riktigt?
– För mig var det inte reklam, för mig var det känslor och samtidigt ville Volvo hylla karriären jag gjort och dela med sig av känslan de hade. Alla kommer att snacka vad man än gör. Pratar du snackar de, pratar du inte snackar de. Det spelar ingen roll vad man gör. Det viktigaste är vad jag känner och tycker och för mig kunde det inte bli bättre. De visade sin uppskattning för mitt farväl i landslaget och det var så jag ville dela med mig av det till hela världen. Det blev hur fantastiskt som helst och det är inget jag ångrar i dag, tvärtom, man ville mer. Och varför inte göra det med Sverige och svenskarnas älskade bilmärke?
”Inga förväntningar utan en Zlatan”
Kollar du på landslaget nu?
– Jag har kollat lite grann.
Känns det konstigt att se dem utan dig?
– Det känns konstigt för man ser inte den magin som fanns… (Zlatan ler). Men nu är det en chans för alla att visa upp sig. Det finns ingen som står högre eller är bättre än en annan spelare, utan det är på jämna villkor och alla kommer med med likadana möjligheter. Det finns inget som pressar dem, det finns ingen som förväntar sig något.
Det har gått ganska bra hittills också.
– Det är det jag menar. När pressen är där är det en annorlunda situation. När folk har förväntningar är det annorlunda. Men när inte någon förväntar sig något, när du inte har något press, när folk inte kräver något är det lättare att spela, vilket jag tycker bara är bra för dem. För dem som kommer in och är nya är det bara att spela ut.
– Visa vad du kan, så kommer det att lösa sig. Tränaren (Janne Andersson) har inte alls samma press på sig. Vem förväntar sig att de ska till VM? När det inte finns någon Zlatan förväntar de sig ingenting. När vi var i EM förväntade sig folk att vi skulle vinna EM, men nu förväntar sig ingen någonting, vilket är bra, säger Zlatan.
Han har kontrakt med Manchester United säsongen ut. Vad som händer efter nästa sommar vet Zlatan inte.
– Vad gör vi då? Bra fråga, jag har inte kommit så långt. Jag försöker njuta så länge jag är här, varje dag som går. Jag vill inte förlora en enda dag som går. Egentligen mår jag dåligt när det är ledigt, för jag tänker att jag tappar en, två eller tre dagar. Jag vill inte att det ska gå så snabbt!
– Jag vill ta min tid och njuta medan jag spelar. Så fort man börjar närma sig slutet vill man njuta ännu mer av det man gör. Det har jag gjort i tjugo år nu. Jag vet att när den dagen kommer då det tar slut kommer det inte vara lätt, men någon gång måste man gå vidare.
Är det mest troliga att du är kvar här nästa säsong?
– Om jag vill.
Du vet inte vad du vill än?
– Vi får se. Det handlar inte bara om fotboll, det handlar om allt annat. Hur mår jag? Hur mår jag fysiskt? Hur känns det mentalt? Men det är den enkla biten, för det klarar jag lätt. Det var mer press i PSG.
Det har länge pratats om att du vill till USA, är det fortfarande ett alternativ?
– Det är ett stort alternativ, mycket möjligt, både för fotbollen och allt omkring. Jag ser mig själv erövra USA, precis som jag gjort med Europa. Folk stannar på en plats hela sin karriär, men jag har rest runt som Napoleon i Europa och erövrat varje land jag kommit till. Så kanske ska jag åka över Atlanten och erövra USA också.
Napoleon kom ju aldrig dit, så då slår du honom på den punkten.
– Exakt. Vi ska ta hans story också. Det är därför jag säger att just nu är jag som Napoleon.
Jämförelserna med berömda män i historien känns igen för alla som följt Zlatan, eller över huvud taget öppnat en sporttidning, de senaste femton åren. Han slog igenom i sena tonåren i Malmö FF och skapade hysteri kring sin person redan innan han gjort sin första landskamp. Med finterna och dribblingarna växte också bilden av en kaxig och inte sällan arrogant kille från förorten fram. Det har funnits stunder då den slagit tillbaka mot honom, och då och då har relationen till media varit ansträngd. För att inte säga iskall.
”En Kalle Anka skrev något...”
– Media bygger upp en sida av karaktären och personligheten. Sen finns det en annan sida av vem man är. Men från dag ett har jag alltid varit mig själv. Sen är det någon som ska hitta på något på sitt sätt, eller försöka bygga upp en image som kanske inte är rätt.
– Jag hade en period med Aftonbladet, när en Kalle Anka skrev något som inte har med fotboll att göra, och då sa jag ifrån. Det är så det funkar, jag säger ifrån om det känns fel, om det inte är rätt. Jag har alltid försökt vara mig själv 24 timmar om dygnet. Jag vill inte att man spelar teater, utan du ska vara dig själv.
– Det är så jag lyckats, genom att vara mig själv. Och det tycker jag är fantastiskt för jag har inte försökt spela någon annan eller anpassat mig till det vanliga normala systemet som alla gör för att passa in, för att känna sig välkommen, eller för att bli accepterad. Tvärtom, jag har varit mig själv, jag har gått min egen väg och kolla; jag har elva Guldbollar. Bland annat.
I din självbiografi Jag är Zlatan Ibrahimovic som kom för några år sedan beskriver du tiden innan du kom upp i Malmö FF:s A-lag så här: ”På den tiden kände jag mig alltmer besviken på fotbollen och inte hade jag framgångar på andra håll heller, framför allt inte i plugget. Jag var fortfarande blyg och osäker.” Vad finns det kvar av den tonårspojken hos Zlatan, 35?
– Det var det där att man inte kände sig accepterad, inte välkommen, man blev osäker för att man inte såg ut som de andra. Man passade inte in. Det var det jag gick igenom, och något jag fick bygga upp; att tro på mig själv. När jag gjorde saker som gav positiv energi gjorde det mig starkare.
– Men det där finns inte kvar nu, jag har tagit över allting, det finns inget mer att ta över. Nu hjälper jag andra som känner så. Jag tar dem under mina vingar, det är dem jag lyfter.
Har du fått den rollen i United, eller tagit på dig den själv?
– Jag är en av de äldsta här och har gått igenom mycket. Jag har mycket erfarenhet och mycket ansvar och här finns många unga spelare. Men det är en annan tid nu, på min tid fanns det till exempel inga sociala medier. Det fanns inget där man kunde visa sig på det sättet, vara Kalle Anka och skicka ut en bild eller så. Nu är det något helt annat för en ny generation.
– Förr var man tvungen att jobba mycket mer för att komma dit man ville, nu blir man serverad på något sätt. Det blir lite lättare med allt som finns, man kan synas mycket mer och visa upp sig, man kan få mer hjälp. På den tiden var det inte på det sättet. Jag försöker göra det jag kan, det jag tror på och det jag lärt mig från dem som lärde mig.
Du pratar ofta om att du har kämpat hårt. Ibland säger man att den nya generationen inte gör det, att de har det lite för enkelt. Finns det en fara för det om man tittar framåt för svensk fotboll?
– Allt handlar om hur världen håller på att bli, det där är inget vi kan styra. Nu handlar det mer om vad vi vill i Sverige. Vad vill vi? Vill vi få fram de bästa spelarna i hela världen?
– Folk snackade hela tiden om att vi måste vara som alla andra, ingen får sticka ut, ända tills Zlatan kom. Då var det helt plötsligt som att man kunde sticka ut, man kunde vara kaxig, man kunde vara arrogant. Helt plötsligt blev det normalt.
Från politiskt håll har det plockats en och annan poäng på Zlatan Ibrahimovic genom åren. Många har använt honom som ett positivt exempel på mångfalden i Sverige. Andra har lyft hans barndom, som präglades av ett tomt kylskåp och dåligt med pengar, som ett alarmerande exempel på ökande barnfattigdom. Från högerextremt håll har Sverigedemokraternas nuvarande gruppledare Mattias Karlsson hävdat att Zlatan ”inte har ett svenskt kroppsspråk”. Men trots det politiska läget i Sverige tror inte Ibrahimovic att det är svårare att ta sig fram som invandrarbarn inom fotboll nu än när han var ung.
”Vill skapa fler minnen”
– Tvärtom, jag tror det är lättare nu. Jag kommer ihåg MFF:s A-lag när jag kom upp, det fanns knappt en enda utlänning. Vi hade Yksel (Osmanovski) men ingen annan. Kolla MFF:s A-lag nu, det är många fler, kolla landslaget, samma sak där. De har större chans nu.
– Jag säger inte att det hundra procent bättre, men de har större chans att slå igenom nu än när jag var ung. Det de behöver gå igenom nu är inte lika jobbigt som det jag fick gå igenom. Det är det jag menar, det är dem jag beskyddar. Det är de som är under mina vingar, det är dem jag lyfter fram för att man vill att alla ska vara jämlika, precis som landslaget är nu.
– Det spelar ingen roll var du spelar, stor eller liten klubb, alla har lika stor chans. Det ska gälla alla, var du än kommer från, vi ska inte ha nån jävla smygrasism. Kolla på mig, jag är inte hundra procent den som alla vill att jag ska vara, men det är ändå jag som erövrade hela världen.
Hur mycket av de som har problem med dig handlar om smygrasism och hur mycket beror det på att de har svårt med din personlighetstyp?
– Jag tror det är en blandning av allt. Folk är manipulerade, de läser vissa saker och tror på det. Till exempel när media förstorar upp något som inte alls är stort. Då får de den bilden av en. Jag kommer ihåg i början vad som stod om mig: Jag var ”en oslipad diamant”, ”kaxig”, jag passade inte in, man tog in psykologer. Allt det där stod överallt och folk läser det och tror på det.
– Media har en stor del av det hela. Folk manipuleras på det sättet. Det är därför man kan få en helt annan bild av människan med sociala medier. Där kan du skriva in din personliga åsikt och folk läser det.
– Sen kan det vara smygrasism också för att jag är Ibrahimovic, Zlatan. Inte Svensson eller Andersson, utan jag var något helt annat. Det där triggar mig. Det har gett mig så mycket energi och så mycket motivation. Det där var bara till fördel för mig.
– Sen finns det avundsjuka också, överallt. De som inte ville att man skulle lyckas för att jag var den person jag var, hur jag pratade, hur jag agerade, hur jag dominerade. Det blev tvärtom, många ville bara se en misslyckas. Men det ger mig energi också, hur mycket som helst.
Vi avslutar med några snabba frågor: Bästa minnet från karriären?
– Jag har många positiva minnen jag kan rada upp. Det är det som är bra med den här storyn att det finns så mycket att prata om, så mycket man har gjort. Inte bara en sak där folk kommer ihåg en detalj eller en situation, utan vi snackar många minnen. Det är därför man aldrig kan bli nöjd, utan man vill vidare och skapa ännu fler minnen. Jag väljer hela storyn då.
Sämsta minnet?
– Finns inget sämsta. Det har alltid varit på topp.
Inget mål du missat någon gång, någon straffmiss?
– Det är en del av jobbet. Hade jag inte missat de lägena hade det inte funnits något att prata om. Det kan vara bra att missa ibland så folk har något att prata om, där de kan kritisera en.
Var är hemma?
– Bra fråga. Jag har varit på flykt i femton år. Jag vet inte, Sverige borde vara hemma, men jag har inte bott där på femton, tjugo år. Vi får se den dagen jag sätter mig ner och väljer var jag vill bo. Det borde bli Sverige.
Vad är det sista du tänker på innan du somnar?
– Det sista jag tänker på? Inte mycket. På allt. Nej, jag vet inte. På att investeringarna är bra kanske?
Jaså, aktieportföljen?
– Ja, bland annat, det är många investeringar. Båda mina två barn. Och ja, allt är som jag vill att det ska vara.
Vilken person har varit viktigast för din karriär?
– Alla de som varit runt omkring mig. Från Helena till pappa och mamma, syrran, min bror, min andre bror som gick bort, alla de närmaste, Mino Raiola. De vet alla vad jag har gått igenom och har varit med från början. Vi har varit ett bra team och gjort allt för varandra och hjälpt varandra.
Någon tränare eller spelare?
– I min karriär har tränare kommit och gått och samma sak med spelare, för jag har bytt lag så pass ofta. Jag har vågat anta en ny utmaning hela tiden, inte som vissa som sitter hemma och har det bra och dominerar. Det är något annat att komma till något nytt, dominera där och ta över.
– Det är där du har skillnaden mellan mig och alla andra. Det är lätt att spela i ett lag hela ditt liv. Men kom till ett nytt land, ett nytt klubblag, ett nytt sätt att spela, nytt språk, ny stad, allt det där. Det är inget jag varit rädd för, utan det är något jag har gjort och kan prata om.
Vågar du svara ja på frågan om Manchester United vinner Premier League i år?
– Jag hoppas det. Jag tror på det vi gör. Jag vet vad vi kan, men det är en lång väg att gå. Med lite tur så ska vi nog kunna ta hem det.