Thorén: Seger skriver sin egen historia – men frågan gäckar

GÖTEBORG. Lättnaden och lyckan var påtaglig när Caroline Seger satte straffen mot Georgien.

Imponerande och starkt, men fullträffen väckte en fråga som inte lyfts.

Var det verkligen rätt att lägga det tunga ansvaret på lagkaptenen att slå den femte straffen i OS-finalen med tanke på kollapsen 2016?

Vi kan inte föreställa oss vad Caroline Seger gått igenom efter OS-finalen.

Det är få i världen som haft förmånen att vara i den unika situationen att kunna skjuta hem ett OS-guld, det finns också få människor som Caroline Seger.

Hon är en av fotbollens starkaste personligheter, främsta ledartyper och skickligaste spelare och skulle avsluta sin olympiska karriär med ett guld, men som vi alla vet missade den svenska lagkaptenen sin straff. Det var hon i och för sig inte ensam om därborta i Tokyo.

Stödet och kärleken från lagkamraterna har varit stort efter den avgörande missen. Den här kvällen på Gamla Ullevi fick veteranen chans till revansch, möjligheten att sätta punkt, lyfta blicken och gå vidare.

Caroline Seger valde att lägga straffen i VM-kvalet mot Georgien på Gamla Ullevi.

När hon placerade den rätt pustade både hon, fansen och lagkamraterna ut. Kosovare Asllani, som tillsammans med Seger delar på ansvaret att slå straffar under speltid, satt utbytt på läktaren och såg lättad ut.

”Som lagkamrat är man stolt över henne att hon tar sig an den uppgiften, för hon kunde givit den till någon annan men det handlar om att ha modet att försöka igen och lyckas igen. Det är så stora spelare gör och hon är inte den första och absolut inte den sista att missa straffar”, sa hon förnuftigt efteråt.

Var det rätt beslut i OS?

Man lär sig av sina motgångar och hur man tar dem definierar på sätt och vis hur man är. Om vi inte redan visste hur Seger är vet vi det nu.

Caroline Seger från Gantofta i Skåne berättade dock efter tisdagens VM-kval och straffmål att bilderna från OS-missen i Japan fladdrade förbi som starka avtryck när hon åter stod där på elva meter och det gav i alla fall mig mer fog att fundera ytterligare ett varv på en fråga som inte lyfts i OS-eftersnacket.

Var det i grunden rätt av förbundskapten Peter Gerhardsson att låta kapten Seger slå den femte straffen i OS? Borde hon slagit sin tidigare i ordningen?

Det plågade uttrycket i hennes ansikte inför avgörandet kastade mig tillbaka till en vårkväll när jag följde med lagkaptenen till klubbstugan hos ungdomarna i Torna Hällestad.

I sitt inspirationsmöte med de unga flickspelarna berättade Caroline Seger hur hon fick en blackout under straffläggningen mot Brasilien i OS 2016.

– Jag var så nervös att jag inte hade någon aning om att jag bytte hörn, berättar lagkaptenen.

Hon satte straffen den gången men fick klart för sig först efteråt, när hon såg sig själv på video, att hon hade bytt hörn.

Spelar en sådan mental upplevelse roll fem år senare? Kanske, kanske inte.

Det var alldeles oavsett inget Peter Gerhardsson vägde in i besluten inför OS-finalens straffläggning, inte Caroline Seger heller.

Och den här kvällen skrev Caroline Seger sin egen historia.

Hon gjorde det i en match där Sverige inte hade några ursäkter.

Vi kommer bara minnas ett av målen

På västkusten vattnas underlaget naturligt och stråna på hybridunderlaget var korta likt de på en äkta persisk matta. Dessutom fanns publiken på plats för att hylla sina förebilder. Peter Gerhardsson mönstrade efter den knappa segern mot Slovakien i fredags en till stora delar ny startelva.

Motståndet var som väntat. Den georgiska muren mötte så kompakt att det knappt fanns några ytor mellan backlinje och mittfält och spelarna blev ihärdigt påeldade från sidlinjen av sin brummande förbundskapten Giorgi Gogoladze. Centralt var det stängt för Sverige och Kosovare Asllanis (tillbaka från start!) småvrickande och Filippa Angeldahls vridande räckte inte till.

Det var när Sverige lyckades spelvända och använda bredden för att dra isär och skapa inspel från kanterna som det blev det som farligast.

Det var från ytorna på kanterna chanserna skapades. Olivia Schough måttade inlägg, som Lina Hurtig missade, Magdalena Eriksson slog ett tidigt inlägg som Anna Anvegård missade.

Och så där höll det på.

Sverige skapade, med spel centralt-kant-centralt, men löpningar i boxen var inte hundra procent tajmande och närvaron i avsluten inte tillräckligt vassa.

Sverige skapade över 40 vassa chanser och gjorde fyra mål. Mot ett Georgien som i EM-kvalet släppte in 45 mål totalt.

Det blev en blågul seger ändå. Men efter tre svenska poäng och 4–0 lär det ändå bara vara ett av målen som vi kommer att minnas.

Caroline Seger, 3–0. På straff.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.