Zlatan behöver landslaget om han vill bli störst

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-27

Bank: Därför satt han bredvid en Tom Waits-hes magister Lagerbäck vid ett bord i St Albans i går

LONDON

Vi pratade om passningar och vänskap, och en del blev tydligare i konturerna.

Som varför Zlatan behöver landslaget.

Hur ska han annars kunna bli universums härskare?

Jag vet inte om det har något med klimatet att göra, med att dagar som i går – när man kan sitta stilla med solen i ansiktet och en liten bakelse från Harrods i handen – är så ovanliga.

Men det kalkylerade klär inte britterna.

De gillar inte att vänta.

Det tog ett tag innan jag förstod varför engelsmännen hatade Svennis så mycket på slutet, att det inte först och främst handlade om att de inte vann. De kunde stå ut med att inte vinna, men de kunde inte stå ut med ett lag som inte verkade slita tarmarna ur sig.

De sjöng ju inte ledmotivet till The Great Escape på läktarna för att hylla riskminimering – de sjöng det för att de vill ut i strid på den där jävla fotbollsplanen.

Jag insåg det där under VM i somras, och det kom över mig igen när vi i går stod i en halvmåne runt Lars Lagerbäck.

Kärleksparet Svensson & Ljungberg

Jag hade frågat något om hur fotboll, utöver allt systemtänkande, ofta handlar om spelare som förstår varandra totalt, nästan telepatiskt. Som Maicon och Zlatan Ibrahimovic gör i Inter.

Lagerbäcks svar handlade om – en 25 år gammal uppsats om Tottenham.

– De gjorde en sociologisk studie som visade att spelare som uppskattar varandra privat spelar oftare till varandra på planen, sa han.

Det första man tänker är förstås att man vill hem och räkna passningar mellan Ljungberg-Ibrahimovic. Det andra man tänker är att Sverige bara har ett sådant spelmässigt kärlekspar; Fredrik Ljungberg-Anders Svensson.

Det tredje man tänker är att Lars Lagerbäck behöver Zlatan Ibrahimovic på väldigt många sätt.

Svenska fans har inte samma självbild som de engelska, men magister Lagerbäck – han med de sociologiska uppsatserna – behöver spelare som kan ge publiken allt det blod och hjärta som han saknar själv.

Zlatan är, mig veterligen, den ende i landslaget som pratar om publiken som en av de viktigaste delarna i hans relation till spelet. Att han vill underhålla, göra folk glada.

Det är därför han är så älskad.

I veckan, på träning, har han sett bäst ut av många väldigt bra. Steget, blicken, styrkan; ibland har jag velat kasta en tegelsten på honom, för att testa om den skulle spricka mot hans lår.

Jag tror det.

I går var han på bättre humör. En öppnare hållning, ljusare ögon, fullständiga meningar, mössan borta. Han behövde inte manifestera sitt avstånd och sin ilska (jag vet inte varför han behövde det senast heller, han har ju vunnit mot alla redan).

Gör mål – när han har lust

Om laget fungerar hälften så bra som jag tror mot Nordirland så kommer Zlatan att göra mål när han har lust.

– Mål är bara bonus, sa han i går.

Det är nog helt sant, han har sagt det många gånger förut. Han spelar gärna fram, målskyttet är inte alls lika viktigt för honom som för en Inzaghi eller Crespo eller Allbäck.

Men han ljög nog lite också, sen när han fick en fråga om France Footballs Ballon d’Or, priset till europeisk fotbolls bäste spelare.

Zlatan sa, att om det går bra för honom i Inter kommer det automatiskt. Att guldbollen är en bonus, den också.

Jag tror inte det.

Jag är övertygad om att Zlatan Ibrahimovic brinner för den där utmärkelsen. För att det är ett naturligt steg, för att han är fåfäng – och för att han bott i Italien tillräckligt länge för att förstå att italienarna och deras tidningar är totalt besatta av den där fula guldpjäsen.

Zlatan vill ha den, och om han ska få den räcker det inte att vara bra eller bäst i Serie A.

Cannavaro fick bollen för sitt VM 2006, Ronaldinho gjorde sju mål i Champions League 2005, Sjevtjenko vräkte in mål i VM-kval och europaspel 2004. Cristiano Ronaldo ligger bra till för att få den 2007, han har glänst på alla internationella scener.

Zlatan? Han har gjort en otrolig säsong, men han har inte gjort mål i Champions League sedan december 2005 och han har inte gjort mål i landslaget sedan oktober samma år.

Mål säger inte allt, men mycket.

Om Zlatan Ibrahimovic vill bli störst av alla behöver han sitt Champions League och sitt landslag.

Därför satt han bredvid en Tom Waits-hes magister Lagerbäck vid ett bord i St Albans i går, därför turades de om att prata om form och fotboll och därför berättade Zlatan att allt är okej mellan dem igen.

– Om alla gör sitt jobb bör vi vinna, sa Lagerbäck.

– Om jag får spela gör jag mitt jobb, sa Ibrahimovic.

Så bra. Då tar vi och åker till Belfast.

Här är spelarna som jagar France Footballs guldboll i år

Simon Bank

Följ ämnen i artikeln