Asahara: En chans att få profeten att tro igen

Allt han vill ha är ett projekt med en tro på framgång.

I kväll på La Cartuja har Barcelona sin största chans att visa sin största profet att detta är just ett sådant projekt.

Copa del Rey-finalen mot Athletic Club kan mycket väl bli en vägvisare för Lionel Messi och hans framtidsval.

Med Real Madrid i all ära så är detta den ultimata Copa del Rey-finalen, hur obekvämt det än må vara att konstatera för en spansk centralmakt. Den mellan cupens två mesta mästare genom tiderna. Den mellan Katalonien mot Baskien.

Barcelona–Athletic Club är ett av de mest klassiska möten som går att hitta i den spanska fotbollskalendern. Och också ett av de mest återkommande genom tiderna, med tanke på att de båda klubbarna aldrig åkt ur den högsta ligan. Samtidigt är det också ett möte där ett av lagen, åtminstone i nutid, fått bära det stora favoritskapet.

Men för den sakens skull saknas det inte klassiska ögonblick – kanske framförallt i Copa del Rey.

Ni har säkert sett bilderna i något suddigt Youtubeklipp. Bilderna från efterdyningarna till finalen 1984 när en viss Diego Maradona karatesparkar på allt som rör sig efter att allt som rör sig sparkat på honom över 90 plus tillägg.

Det var hans sista match i Barça innan han åkte vidare till Napoli och blev en odödlig profet.

Frågan är om årets final mellan de två klassiska lagen blir den sista finalshowen för Barcelonas egna dito.

- Se Copa del Rey-finalen mellan FC Barcelona och Athletic Club här!

Hans enda önskan: Ett vinnande projekt

Att Lionel Messi har ryktats lämna klubben, den som format honom likt han har format den, i sommar har nog inte undgått någon. Det har pratats om oljefinansierade projekt i både Paris och Manchester. Den typen av projekt som är byggda för att lyfta titlar, för att stå högst på världsfotbollens piedestaler. Den typen av projekt som tilltalar en envis vinnarskalle som Lionel Messis.

I inledningen av säsongen kändes det nästan skrivet i sten att detta Barcelona inte skulle kunna erbjuda Lionel Messi just detta. Just den aspekt som den argentinske talismanen själv tydligt klargjort är det allra, allra viktigaste.

Spelet hackade, skuldberget var massivt och presidentposten vakant. Och för varje utkablad bild på en molloket lunkande lagkapten efter en tung förlust så har tron på att vi bevittnar ett avsked ökat.

För att sen under våren gå åt andra hållet.

Att Joan Laporta åter sitter i en ordförandestol på Camp Nou kan omöjligt göra något negativt för möjligheterna att övertala Barcelonas viktigaste pjäs någonsin att fortsätta i klubben han levt sitt fotbollsliv för. Att se unga förmågor som Pedri, Ronald Araujo, Riqui Puig och Ilaix Moriba ta sig an A-lagsutmaningen på det respektlösa och frejdiga sätt de gjort kan omöjligt förstärka Messis önskan att överge skeppet. Eller sättet Antoine Griezmann och Ousmane Dembele börjat betala tillbaka på sina höga övergångssummor. Eller sättet Frenkie De Jong blivit ”Frenkie De Back”. Sättet en ifrågasatt Ronald Koeman kokat taktiksoppa på en spik.

Eller sättet Barcelona tagit sig till en Copa del Rey final 2021.

Bucklan som kan väcka tro

Barcelonas resa i årets cup har varit som ett berg-och-dalbaneåk på hallucinogener. Ena stunden ett fulländat cupfiasko, om så mot Granada eller mot Rayo Vallecano. Andra stunden, allt som oftast en av grevens stunder, fullskalig blåröd eufori. Långa förlängningar. Drama. Vändningar. Men kanske framförallt ett ifrågasatt, stukat och budgetmässigt faststramat Barcelonaprojekt som fått sina fans att dra på smilbanden och tro på framgång igen. Som fått Lionel Messi att le. Som fått Lionel Messi att tro. Skuldberg till trots.

Och ur just den aspekten är den här stundande finalen mer än bara en final för det Ronald Koeman-ledda Barcelona som nu ska ta sig an Athletic Club.

Med CL-slutspelet avslutat för Barcelonadel för flera tidsåldrar sedan och en, med stor sannolik titelkostsam, Clásicoförlust i bagaget så kan den där Copa del Rey-bucklan vara nyckeln som får Messi att tro på allvar. Den som får honom att övertygas om att det går att tillgodose hans önskningar även i detta Barcelona.

Dessutom har han ju själv ett personligt vendetta att utkräva.

Tårar lika stora som Biscayabukten

Lionel Messi har trots allt också ett eget, och betydligt mer närtida, Athleticrelaterat skelett i garderoben. Knytnävesefterslängen mot Asier Villalibre gav följden att Messi fick syna sitt första röda kort i Barcelonaskrud – medan just Villalibre, med en trumpet i högsta hugg, fick fira en supercuptitel efter en förlängningsseger.

En trumpetfanfar som följdes av tårar lika stora som Biscayabukten efter slutsignalen av förra årets cupfinal – den som spelades för två veckor sedan.

Den helbaskiska Copadrabbningen vi fick se från La Cartuja i början av månaden slutade i stället med en Imanol Alguacil som med hes röst och tårsprängda ögon kastade allt vad tränarlugn heter och släppte lös sin inre supporter. Med Real Sociedad-lagkaptenen Mikel Oyarzabal som fick jubla. Med Athletic Club-kaptenen Iker Muniain som fick stå i periferin och applådera sina värsta rival.

Muniain och hans Athletic hade precis bränt sin första av två konsekutiva chanser att få fira en riktigt stor titel för första gången sedan... Just det, 1984.

Så för Athletics del står också mer eller mindre allt på spel. Närmare bestämt en titel som hade visat för en hel fotbollsvärld att även en helbaskisk antites till det där frikostiga Parisprojektet kan.

Det kanske inte blir några vilda karatesparkar och gruppbråk denna gång. Men det lär oavsett bli något minnesvärt som utspelar sig under lördagskvällen.

Och framförallt en vägvisare på alla möjliga sätt.

- Se Copa del Rey-finalen mellan FC Barcelona och Athletic Club här!

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.