’Vi jobbade hårdare än alla andra’

Uppdaterad 2016-10-19 | Publicerad 2016-08-28

David Boo Wiklander och Joseph Aidoo började säsongen som reserver – nu har de gjort Hammarby till seriens tätaste lag

I slutet av juli hade de allsvenskans sämsta försvar.

Lagom till derbyt?

Då har Hammarby allsvenskans starkaste defensiv.

Möt doldisarna bakom förvandlingen:

David Boo Wiklander och Joseph Aidoo.

Följ ämnen

Det är den enklaste av spaningar, säkert klyschig, men följer man de båda spelarna lite närmare framträder en syskonliknande relation.

Joseph Aidoo, 20, lyssnar hela tiden uppmärksamt på sin äldre kollega, hummar instämmande till hans kommentarer och suger in all tillgänglig information. David Boo Wiklander, 31, har i sin tur utvecklat ett slags disciplinerat mentorskap. Han är uppriktig och ibland till och med uppfodrande, men alltid konstruktiv. Hela tiden omhändertagande.

Ett exempel:

Boo Wiklander:

– Det är inte konstigt om man är nervös inför en stor match. Så är det ofta, men sen lär man sig. Viktigast är väl att ha roligt på planen, eller hur Joseph?

Aidoo:

– Ja, David. Det stämmer: det måste vara roligt att spela fotboll.

Boo Wiklander:

– Exakt. Vi ska ha kul när vi spelar för Hammarby. Inte bara känna pressen hela tiden, utan försöka göra grejerna man är bra på.

Ett annat exempel:

Vilken är Josephs tydligaste styrka på planen?

– Hans snabbhet. Hans sjuka fysik, såklart. Men han bör jobba vidare på sin fysik för att bli ännu bättre.

Du har sagt till mig att du inte behöver gå till gymmet, Joseph. Att du är född med en järnfysik?

Aidoo:

– Ja, det stämmer.

Boo Wiklander:

– Du kanske tror att det är så ”Jo”, men du måste lära dig att gå till gymmet.

Aidoo:

– Jaja.

Kort och gott: storebror och lillebror.

Kämpade vidare

För ett par månader sedan var de två breddspelare i mängden. Stukade mittbacksreserver som i varsin match, efter sällsynta framträdanden i startelvan, offrats av tränaren Nanne Bergstrand och med skammen flammandes i kinderna bytts ut i halvtidspausen. Samtidigt som det ordinarie mittbacksparet Lars Saetra och Richard Magyar fick chans på chans i startelvan bidade Joseph Aidoo och David Boo Wiklander sin tid i reservlaget. Inte mycket tydde på att de skulle luftas i allsvenskan igen.

Många – särskilt spelare i Boo Wiklanders ålder – hade tappat sugen. Men den 31-årige träningsnarkomanen, som bara fick ett korttidskontrakt med ”Bajen”, gjorde som han alltid gjort under sin karriär. Han kämpade vidare.

– Jag tror alltid på att om du jobbar tillräckligt hårt, så kommer du få chansen. Om du inte får spela matcher får du jobba hårdare. Jag och Joseph har varit i samma situation den här säsongen. Vi behövde jobba hårdare än alla andra.

Bland juniorerna i U21-laget smälte de allt efter som samman till ett fungerande mittbackslås. Uppdelningen i roller är nästan för övertydlig.

Joseph Aidoo står för järnfysiken, snabbheten och nickduellerna. David Boo Wiklander styr backlinjen, delar ut order och spelar mer på säkerhet. Aidoo kallar sin kamrat för ”hjärnan”, och själv ser han sig som ”kungen” som försvarar sitt ”hus”, vilket är Aidoos hemsnickrade metafor för lagets defensiv.

– U21-tiden gav oss mycket. Vi känner varandra väldigt bra. Han pratar alltid med mig, David. Uppmuntrar mig. ”Du kan göra det här” och ”Kom igen nu!”. Han är en fin person. Han pratar gärna svenska med mig, vill lära mig lite. Visst försöker jag svara, men ofta fattar jag inte vad han menar.

Efter fiaskomatchen mot Malmö FF i våras, när en virrig och övertänd 20-årige Aidoo byttes ut i paus, var det tufft.

– Man vet att man har all den förmågan inom sig, men man är också rädd. Så sättet som David talade till mig, ”Kom igen, du är bättre än vad du tror”, hjälpte mig verkligen.

– Eftersom jag också blev petad i halvtid i en match mot Göteborg, så vet jag hur det känns. Unga spelare som Joseph måste få ha en dålig match, men jobbar du hårt och målmedvetet kommer resultatet. Vi lärde känna varandra i U21-laget men också utanför planen. Han behövde ha den här säkerheten och tryggheten bakom sig, förklarar Boo Wiklander.

Ett insläppt mål

Efter det förnedrande juli-derbyt mot AIK fick tränaren Nanne Bergstrand, och framför allt spelarna, nog. Omedelbar kursändring mot en mer reaktiv fotboll, där defensiven sätts i första hand, kompletterades med ett mittbacksbyte.

Ut: Richard Magyar och Lars Saetra.

In: Joseph Aidoo och David Boo Wiklander.

Sedan dess har Hammarby spelat fyra matcher: tre segrar, en oavgjord och noll förluster. Försvarsgeneralernas fenomenala facit: ett enda insläppt mål. En uppseendeväckande uppryckning, förstås.

Varför passar ni så bra tillsammans?

– Vi har samma mentalitet. På planen är vi inte lika vänliga som utanför den. Om du frågar anfallarna i allsvenskan så säger de nog samma sak. Det är vår styrka. Vi gör allt för att försvara vårt slott eller hus, eller vad nu Joseph kallar det, säger Boo Wiklander och knackar leende Aidoo på axeln.

Sviten gör att Hammarby åker till Solna och Friends Arena med tillförsikt. Aidoo är en ganska sorglös person, men ansiktet lyser upp mer än vanligt när jag nämner derbyt.

– Det ska bli så roligt att spela den matchen. Som vi har presterat den senaste tiden förväntar jag mig mer av samma vara.

Du förväntar dig...?

– Jag förväntar mig inget annat än en seger. Visst, det är en tuff match, men vi kommer definitivt att vinna.

Nödlösningen, numera försvarschefen, Boo Wiklanders kontrakt går ut efter säsongen. Den genomprofessionelle 31-åringen är tydlig med att han gärna stannar, men vägrar berätta något om förhandlingarna.

Den drygt 10 år yngre kompisen Aidoo är däremot inte feg för ett eldigt stöduttalande.

– Det är en grym människa, och en grym spelare. Ärligt talat: alla är ju chockade över hur bra vi spelar just nu. För mig är det solklart: David måste få fortsätta och kontraktet borde förlängas.