Bolin: Bara mirakel kan rädda Assyriska
Uppdaterad 2016-10-05 | Publicerad 2016-10-04
En institution är på väg att säga tack- och farväl till svensk elitfotboll.
Nu kan bara ett mirakel rädda Assyriska FF från spel i division 1 nästa säsong.
Ödes- vinna- eller försvinna- eller sexpoängsmatch, kalla det vad du vill.
I en sån är det framför allt två instruktioner som måste fram:
Se till att vinn duellerna.
Se till att vinn andrabollarna.
Assyriska gjorde varken det ena eller det andra, och efter första halvlek i bortamatchen mot ett Varberg som inte hade ett smack att spela för ställde jag mig den förbjudna frågan:
Vill verkligen Assyriska hänga kvar i superettan?
Så bottenlöst uselt var det.
De rutinerade svek
I det här skedet av säsongen och med det utsatta tabelläge man har är det förstås av största vikt att de äldre och rutinerade spelarna kliver fram och tar sitt ansvar.
Här?
Mattias Genc ville inte, Fredrik Holster orkade inte, lagkaptenen Linus Malmborg kunde inte och Kenny Pavey…ja, var hans ens fuktig under armarna efter första halvlek?
Nåväl, äras den som äras bör och Varberg gjorde det riktigt bra. Men laget fick också god hjälp på traven fram till den till slut solklara 4-0-segern.
Ta bara de två första målen, i första halvlek, som såklart blev direkt avgörande för utgången av matchen.
Vid 1-0 hänger bollen i luften en halv halvlek innan lille Ivan Näsberg, av alla människor, sätter pannan till i en position mitt i målområdet. Vad innerbackarna, de betydligt längre och i huvudspelet rimligen starkare Malmborg och Konwea sysslade med i den situationen övergår mitt förstånd. På plats där de borde vara var de hur som helst inte.
Vid 2-0 ser Assyriska ut att ha läget helt under kontroll, men plötsligt hamnar bollen framför fötterna framför Karl Söderström, som naturligtvis tackar och tar emot och nyper till på halvvolley.
Ridå.
Tränaren varit snett ute
Förnedringen blev total när hemmatränaren Jörgen Wålemark skickade in centermonstret Nsima Peter med en kvart kvar. Peter gjorde både 3-0 och 4-0 och skickade därmed ned AFF ännu djupare i träsket.
Jag vill egentligen inte vara sån, men jag har sett de flesta av Assyriskas matcher på slutet och kliat mig i huvudet mer än en gång över beslut som rimligen fattats av huvudtränaren Fredrik Samuelsson.
Det mest flagranta exemplet?
Hur kunde förhållandevis orutinerade George Makdesie få ta straffen i senaste hemmamatchen mot Halmstad? Varför skickades inte Genc fram, eller Holster? Båda betydligt mer rutinerade och dessutom utrustade med bra tillslag.
En påtagligt skärrad Makdesie missade förstås och chansen till en skrällseger och jätteboost försvann all världens väg.
Bara mirakel kan rädda AFF
Spelarna har underpresterat, helt klart, men tränare Samuelsson ska också in under lupp när säsongen så småningom ska utvärderas.
Det har över huvud taget varit en jobbig säsong för AFF, kanske den jobbigaste under klubbens 42-åriga existens. Den nya och förhållandevis oerfarna styrelsen såg sig tvingad till ett tränarbyte redan efter sju omgångar och har konstant brottats med gigantiska ekonomiska problem.
Nu återstår fyra matcher i serien och för klubben med en allsvensk säsong (2005), en cupfinal (2003) och 20 år i näst högsta serien bakom ser det riktigt dystert ut.
Det är inte bara det att laget parkerar på nedflyttningsplats i nuläget.
De eventuella räddningsplankorna strax ovanför i tabellen, Ljungskile, Syrianska och Degerfors, ser dessutom ut att komma mycket bättre förberedda till rackarrysarna som avrundar säsongen.
AFF:s hopp?
Att ett mirakel ska inträffa.