Janogys oväntade räddning: ”Det var jäkligt coolt”
Publicerad 2022-10-17
När allt kraschade och blev svart var det inte målen som tog Madelen Janogy tillbaka till fotbollsplanen.
Det var målningen.
– Det var min frizon liksom där jag inte behövde tänka.
Madelen Janogy river runt i skåpet i hallen i lägenheten i södra Stockholm, där hon bor med sin sambo.
Det är fullt med pennor, block, pärlor och annat kreativt men det finns också spår av fotbollsspelaren Janogy. På en hylla ligger tre dauerbindor.
– Just det, de där ska jag kanske ta med tillbaka till träningen, säger hon innan hon plockar ut det hon letar efter.
Det är en stor hög med papper som 26-åringen tar med sig och går in i det kombinerade vardagsrummet och köket.
En färgglad hög som symboliserar vägen ut ur mörkret. För helt plötsligt var Madalen Janogys vardag nattsvart.
– Det kan gå fort uppenbarligen för jag hade ingen aning innan jag bara kraschade, men det visar också det fina i att man kan komma tillbaka.
Det var våren 2020 som hon valde att bryta sitt kontrakt med den tyska storklubben och flytta hem igen. I början var allt jobbigt, även minsta vardagsgrej.
PLUS: Lönelista 2022: Så mycket tjänar spelarna i damallsvenskan
26-åringen ville knappt kliva upp ur sängen på morgnarna. Hon såg inte meningen.
– Det är klart man har mått dåligt innan, men inte på den nivån. Jag kommer ihåg att min psykolog sa att ta en promenad, men jag kan inte ens ta en promenad. Gå upp och gör frukost. Varför ska jag göra frukost? Jag är inte hungrig. Vad ska jag göra sen?
Det där med promenader funkade inte. Det gjorde däremot målningen.
På det runda svarta matbordet strör hon ut målningarna.
– Här kan det komma vad som helst, säger hon och börjar bläddra:
– Här har vi också massa grejer som vi har målat med landslaget. Jag tror att Curmark har en tavla här någonstans. Hon målade en MER-flaska.
Mycket riktigt, det tar inte många sekunder innan flaskan dyker upp bland bilderna.
– Jag tycker ändå att för att vara första gången så är det bra, säger Janogy och visar upp nästa:
– Den här har Benni gjort. Väldigt duktig. Hon har inte heller ritat innan.
26-åringen från Falköping lägger ner bilden som föreställer ett kvinnoansikte igen och fortsätter att titta igenom högen som är så mycket mer än bara målningar för henne.
Men det saknas något.
– Det hade varit kul att se bilderna från när jag började måla, men frågan är var jag har det lilla blocket, säger hon och börjar leta febrilt i lägenheten.
– Jag började med ett litet block när jag väl började måla. Där jag bara körde. Frågan är var jag har det?
Janogy går ut till skåpet ute i hallen för att se om hon kanske missade något, men nej det ligger inget block där.
– Alltså det skulle inte förvåna mig om jag har råkat slänga det, säger hon och tittar utöver bilderna på bordet igen.
Så kommer hon plötsligt på ett ställe till där det skulle kunna ligga. Hon sätter sig på knä och börjar leta under den stora soffan som står intill matbordet.
– Ja! Vänta! Jag tror jag kan ha hittat det…
Med ett triumferande ansiktsuttryck tar hon fram blocket, men det stora leendet försvinner snabbt. I blocket finns det nämligen inte mycket kvar. Det mesta är utrivet.
Köp allt för att heja på Sverige i Sportbladet Shop här!
Samtidigt som hon lätt uppgiven börjar berätta om de där första bilderna av färgglada Disneyfigurer, svartvita motiv och ansikten så bläddrar hon förstrött i högen på bordet.
– Nej, men här! Här är de ju!
Janogy visar stolt upp en bild i rosa och gult som visar två välbekanta ansikten från Lejonkungen.
– Timon och Pumba. Det här var liksom början. När man bara satt och ritade, säger hon och fortsätter bläddra bland A4-arken.
– Det här är faktiskt väldigt… När jag tittar på de här bilderna så är det starten på målandet och min rehab. Det var så här det började. Jag kommer ihåg hur stolt man var när man hade ritat de här i början liksom. Det var jäkligt coolt.
I början målade hon ofta. 26-åringen kunde bli sittande vid bordet i timmar och bara måla och måla. Att bli färdig med ett motiv kunde vara det som var målet med dagen.
PLUS: Lönelista 2022: Så mycket tjänar spelarna i damallsvenskan
– Det var väldigt viktigt för mig att hitta någonting så att det inte bara blev att dagarna går och man inte gör någonting, för det mådde jag inte bra av, säger hon.
– Så här nu när jag kollar på dem så blir jag glad. Jag tror att det var lite min frizon liksom, där jag inte behövde tänka. Man hittade någonting som man tycker är kul för i början var inte så mycket kul. När det var som tuffast liksom, men det här kommer jag ihåg att jag tyckte var väldigt roligt.
Att målningen och välmåendet går hand i hand råder det inget tvivel om. Ju bättre hon mådde, desto större blev tavlorna.
Nu sitter några av dem uppsatta på de vita väggarna i den renoverade tvårummaren.
– Jag tror att min första tavla var den där faktiskt, säger hon och pekar på en färgglad målning.
Den föreställer en afrikansk kvinna och sitter på väggen vid soffan. Under hyllan med VM-bronset från 2019 och OS-silvret från 2021.
– Jag kommer ihåg att jag skickade en massa bilder till mina närmsta vänner och var skitstolt. Kolla vad jag har satt upp!
Det märks att hon blir påmind av den där känslan för det fullkomligt lyser om henne när hon berättar.
– Det jag menar med att kolla på det här idag det gör att jag ser hur långt jag har kommit. Jag kommer ihåg när jag satt och gjorde dem där det är så långt i från var jag är idag. Det är häftigt.
Nu målar hon inte lika mycket och lika ofta. Det behövs inte längre.
– I början var det väldigt mycket att jag behövde komma hem för att jag var ganska trött mentalt. Nu har jag mycket annat som tar upp tiden och som jag vill göra, så jag har inte den tiden som jag hade innan.
Trots den tuffa smällen som det senaste proffsäventyret innebar så är hon sugen på att testa igen.
– Ja, det känner jag absolut att jag är. Jag är på en helt annan plats och jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv liksom så det är jag inte rädd för längre. Det känns väldigt skönt att känna att jag vill utomlands. Jag är inte rädd för det.
– Nu känner jag att om jag skulle gå utomlands då får man ta det för vad det är för man vet aldrig hur det går. Jag är inte så rädd för att misslyckas och jag tror inte att det kan gå så fel som det gjorde förra gången för nu är jag mer förberedd och har nycklar.
Där i början, var du rädd för att inte våga ge dig ut igen?
– Ja, absolut men framförallt att jag inte skulle komma tillbaka alls till fotbollen. Jag ville inte spela fotboll liksom. Det var nog den största rädslan för det har varit en så stor del och då bara jublade jag över att jag inte behövde spela.
Men hon lyckades ta sig tillbaka.
Efter att ha varit helt borta från fotbollen i några månader kom beskedet att Janogy skulle göra comeback i Piteå i augusti 2020, klubben hon hade vunnit SM-guld med två år tidigare.
– Det var säkert många som undrade varför jag gick till Piteå, men det var så viktigt att jag gick dit. Det var nära att jag inte gick dit, att jag gick till en annan klubb.
Hon tar en konstpaus och funderar, tänker sig tillbaka till den där sommaren för två år sen. Då när hon egentligen hade tagit beslutet att gå någon annanstans.
– Så gick jag och la mig och bara kände att nej det känns inte rätt. Jag bara fick en känsla att nej jag ska till Piteå, då ringde jag min agent och sa jag åker till Piteå, det är det rätta. Det var bara en magkänsla som sa nej det känns inte bra jag vill till Piteå och det var så viktigt att jag gick dit och inte någon annanstans just där och då.
När Madelen Janogy beskriver vad hon har lärt sig från den här resan handlar mycket om att vara här och nu, men också att vara trygg i sig själv.
– För mig har det bara handlat om att hela tiden inte tumma på någonting utan alltid göra allting till hundra procent. Jag har alltid kunnat förlita mig på att om jag gör det och bara jobbar hårt så vet jag att resten kommer komma.
Men den där tryggheten har inte alltid funnits där. Den tackar hon Piteås tränare Stellan Carlsson för.
(Hör Janogy berätta om tränarens betydelse i klippet)
Förra säsongen valde Janogy dock att flytta söderut, bland annat för att komma närmare familjen. När vi möter henne på ett kylslaget Kanalplan så märks det att det är en miljö hon trivs i.
– Om jag pratar för egen del tycker jag det flyter på och jag njuter. Sen lagmässigt känns det verkligen som vi har hittat rätt, även om vi inte får alla resultat med oss så spelar vi väldigt bra fotboll och är där vi vill vara.
PLUS: Lönelista 2022: Så mycket tjänar spelarna i damallsvenskan
Efter en skadefylld vår lämnades Madelen Janogy utanför den svenska EM-truppen. Ett tufft besked att få, men är det något 26-åringen har lärt sig så är det att hantera nederlag.
– Jag gillar inte att vara i motgångar men jag kan ändå känna ett lugn i det. Gör jag rätt saker så kommer jag växla upp. Det blir lite som en sporre för mig också att jag har inget att förlora nu. Jag är på botten, jag är skadad, jag blev petad, jag bröt mitt kontrakt. Nu jävlar, nu kör vi, nu åker vi. Man är en fajter liksom. Man ska inte vara så rädd för det.
Och under hösten har hon tagit tillbaka sin plats i det svenska landslaget.
– Det är där jag vill vara. Jag är inte nöjd med någonting annat, så jag är väldigt glad och stolt att jag tog mig tillbaka. Det var målet.
Janogy har varit uttagen till de två landslagssamlingar som varit efter EM och i träningslandskampen mot Frankrike visade hon direkt att det inte bara är hemma vid matbordet som hon kan måla. Anfallaren hann knappt vara på planen mer än tre minuter innan hon gjorde sitt sjätte landslagsmål i karriären.
– Det var tufft att inte komma med men jag har jobbat otroligt hårt så det är ett kvitto på att jag har gjort något bra och att jag har tagit det på rätt sätt för jag är här nu och jag fick spela. Det känns otroligt skönt för egen del att jag hanterade det på det sättet som jag trodde var det bästa.
Nu ser hon fram emot säsongsavslutningen. Hennes Hammarby har fyra matcher kvar i damallsvenskan, sen går Janogys kontrakt ut.
Hon bekräftar att hon för samtal med klubben, men att hon inte har någon brådska eller kommer ta några förhastade beslut. Är det något anfallaren tar med sig efter de här tuffa åren så är det att lyssna på sin magkänsla.
– Det kommer jag alltid göra. Jag kommer aldrig göra något som inte känns rätt i magen. Aldrig igen.
26-åringen fick lära sig den hårda vägen att det som i mångas ögon ser ut som en dröm snarare kan vara en mardröm.
– Gjorde jag det för min skull? Nej, jag gjorde det för att folk sa att jag skulle göra det och att det var det bästa för mig utan att de visste.
Hon återkommer ofta till det där med magkänslan. Nu också.
Hade hon litat på den hade det inte blivit någon flytt till Wolfsburg, för det kändes inte bra i magen.
– Nej, det gjorde det inte. Jag brukar alltid vara bra på att lyssna på min magkänsla men där gjorde jag inte det och det blev inte bra heller. Så det kommer jag inte göra om igen. Jag känner mig själv och jag vet vad jag behöver och det tror jag är viktigt för alla, att våga lita på det. Våga känna vad är bäst för mig.
Om det är i Sverige eller utomlands spelar ingen större roll för Madelen Janogy. Numera vet hon vad som är viktigt när hon ska göra sitt val.
– Nu så njuter jag verkligen och mår bra. Det vill jag verkligen fortsätta med, att få vara skadefri, njuta och hela tiden utvecklas. Jag har stora mål med min fotboll och drömmar, men jag tror att allting kommer komma i rätt tid så länge man gör rätt saker och gör det till hundra procent.
– Jag vill vinna titlar. Jag vill spela Champions League och försöka bli så bra jag kan bli.
