Poya Asbaghis två mål: topplacering och resa obehindrat till Iran

Av: Michael Wagner

Publicerad:
Uppdaterad:
Foto: JONATHAN NÄCKSTRAND / BILDBYRÅN

GÖTEBORG. I den offentliga rollen som tränare är Poya Asbaghis önskan en topplacering för IFK Göteborg.

I den mer okända privata delen är målet ett annat.

– Jag har en dröm om att någon dag kunna åka tillbaka till Iran obehindrat, säger han.

Efter en tuff start första året som tränare för IFK Göteborg 2018 lyfte Poya Asbaghi och Blåvitt till en sjundeplats förra säsongen.

Supportrarna hoppas på en fortsatt klättring uppåt i en klubb som förstärkt med hemvändarna Jakob Johansson och Mattias Bjärsmyr.

Är utmaningen för IFK Göteborg att slå sig in bland lagen i topp-6 2020 i allsvenskan?

– Den stora utmaningen är att 2022 vara kontinuerligt bland lagen i topp-4. Någonstans på vägen dit vill vi vara med och utmana hela vägen, säger Asbaghi inför den allsvenska premiären mot Elfsborg.

Tre lag slåss om guldet

Vilka klubbar gynnas mest av den här coronapåverkade säsongen?

– De som har bredaste trupperna. De kan rotera utan att tappa så mycket kvalitet. Sedan är storlagen vana vid att ha en bra hemmaplansfördel tack vare publikstödet. Det ska bli intressant att se hur det påverkar utan publik. 

Vilka vinner SM-guld?

– Jag tror det är tre lag som är besvikna om de inte är med och slåss om guldet. Malmö FF är besvikna om de inte har avgjort före sista omgången. Häcken och Hammarby är besvikna om de inte är med i kampen i sista omgången. 

Förra sommaren förlängde han avtalet som gäller i ytterligare tre säsonger och under hösten kom uppgifter om utländskt intresse för 34-åringen.

– Jag tror alla tränare kan se på de stora matcherna i Champions League och drömma sig bort. Men det är en tillräckligt stor utmaning att vara i IFK Göteborg och försöka lyckas med projektet här. Även om vi kommer från ett väldigt bra år så känner jag inte att jag har lyckats. Det är fortfarande långt kvar tills vi är där jag vill att vi ska vara.

Poya Asbaghi, född i Karaj strax utanför huvudstaden Teheran, kom som flykting från Iran till Sverige som ettåring.

Hur mycket intresserar utvecklingen i Iran dig?

– Mycket. Jag kommer från en politisk familj. Det är svårt att komma bort från det i den uppväxten jag har haft. Jag hänger med i vad som händer. 

Släktingar han aldrig träffat

– Båda mina föräldrar, men framför allt pappa, kommer från en politisk bakgrund och flydde på grund av politisk förföljelse, inte enbart på grund av Iran-Irak-kriget.

– Min pappa har alltid varit en stor förespråkare av frihet och motståndare till regimen som finns i Iran. Det är en av anledningarna till att vi är i Sverige.

– Jag försöker hålla mig uppdaterad. Jag läser och jag pratar mycket med mamma och pappa och ställer frågor till dem, säger Poya Asbaghi.

Har du många släktingar kvar i Iran?

– Ja, jag hade nio morbröder, två lever inte längre. Av de sju lever fem kvar i Iran och de har jag knappt träffat. Jag har massvis med kusiner och kusinbarn som jag aldrig har träffat.

Har du varit på besök i Iran i vuxen ålder?

– Nej. Jag har alltid fått höra att det inte är optimalt. Jag har en dröm om att någon dag kunna åka dit obehindrat.

IFK Göteborgstränaren har inga problem att prata om den här delen av sitt liv, även om delar av det är okänd mark även för Poya Asbaghi själv.

– Min mamma och pappa har delvis undvikit att gå in på för mycket detaljer med mig. Jag ska slippa den problematiken. Jag ska växa upp i Sverige och vara svensk. 

Pappan har inte berättat

– Jag vet att min pappa var en stor man för sin sak. När jag var barn blev jag ofta tillsagd av släktingar eller vänner om jag hade sagt något till min pappa som barn gör. Då berättade de att jag inte förstod vem min pappa var, vad han hade gjort för andra människor. Det är aldrig något som han har berättat för mig. Jag har fått reda på mer och mer, men aldrig från min pappa själv. 

Asbaghi är uppvuxen i Uppsala där hans storasyster och föräldrar bor kvar.

– Man inser hur bortskämd man är i att bo i Sverige. Jag kan komma hem och vara arg över petitesser och inse att det verkligen är småsaker i förhållande till vad mina föräldrar har upplevt. De varken ältar eller beklagar sig. Mamma och pappa är mina största förebilder, säger Poya Asbaghi.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Sportbladet – Allsvenskan

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om Allsvenskan – krönikor, reportage, intervjuer, granskningar och rankningar.