Noll titlar – och fotbollsvärldens tuffaste kravbild

Mauricio Pochettino tillbaka i PSG

Publicerad:
Foto: Darko Vojinovic / TT NYHETSBYRÅN

FOTBOLL

PARIS. Nästan på dagen tjugo år efter sin första match för PSG som spelare ska Mauricio Pochettino i kväll leda laget från bänken.

Uppgiften? Vinna alla turneringar man ställer upp i.

Kruxet? Argentinaren har aldrig tagit en titel som tränare.

”Ici c’est Parisse!” skämtade L’Équipe, när Mauricio Pochettino publicerade en första videohälsning till supportrarna efter ankomsten till den franska huvudstaden.
PSG:s hyfsat banala ramsa ”Det här är Paris” var felstavad med flit, i ett försök att transkribera argentinarens brytning (frankofona känner till att bokstaven ’s’ inte uttalas alls i den franska huvudstadens namn).

Det är arton år sedan Mauricio Pochettino lämnade Paris Saint-Germain som spelare och lagkapten. Det är, lustigt nog, exakt tjugo år sedan han kom till den franska huvudstaden, i januari 2001.
Parisfansen kan ha överseende med att han tappat lite av språket sedan dess.

Om kravbilden på internationella topptränare inom fotbollen generellt är hög är PSG förmodligen den klubb där ett enskilt felsteg kostar mest. Att vinna ligan och de två inhemska cuperna räckte inte för att behålla jobbet för Carlo Ancelotti, Laurent Blanc och Unai Emery under det förra decenniet, eftersom ingen av dem lyckades ta sig förbi kvartsfinalfasen i Champions League. En europafinal för bara drygt fyra månader sedan gjorde inte heller Thomas Tuchel immun mot att få sparken alldeles nyligen.

Foto: Michael Sohn / TT NYHETSBYRÅN
Thomas Tuchel fick sparken den 23 december.

Villkoret för Tuchels avsked

Kraven har växt exponentiellt med klubbens framgångar den senaste tiden. Frågan är om inte tränarjobbet i Paris Saint-Germain är det minst tacksamma i europafotbollen just nu.
Att Tuchel aldrig låg särskilt bra till hos Leonardo var ingen hemlighet. Brassen, som gör sin andra sejour som sportchef i klubben, var inte med och anställde tysken och missade inte ett tillfälle att sätta honom på plats. En intervju i tysk media där Thomas Tuchel beklagade sig över att tränarjobbet i PSG är ”lika mycket politik som något annat” blev förmodligen droppen för både Leonardo och kungligheterna i Qatar som håller i plånboken. Avskedet levererades till Tuchel och hans stab sent på natten efter 4–0-segern mot Strasbourg den 23 december. Men ingen ska inbilla sig att det hade hänt om Mauricio Pochettino inte fanns startklar i kulisserna.
– Bonjour à toutes et a tous, je suis très content…to be here in Paris, öppnade Pochettino gårdagens presskonferens innan han gick över till spanska.

Förutom sin helt frankofone assisterande tränare Miguel d’Agostino, som fick agera tolk på första presskonferensen, finns i Pochettinos stab också hans son och klubbens nye fystränare Sebastiano Pochettino, 25, som är utbildad inom idrottsvetenskap i Paris. 

– Mycket har ändrats sedan jag var här sist, men jag ser samma passion och kärlek i klubben nu som då. För mig är det ett dejà-vu. Vi ska spela bra fotboll och estetisk fotboll. Vi ska vinna med stil, det är så vi vill spela, deklarerade Pochettino den äldre i programförklaringen inför dagens match mot Saint-Etienne.

Måste ge PSG en ny identitet

Stilaspekten är inte oviktig här. Thomas Tuchel tillbringade två och en halv säsong i PSG med att experimentera åt olika håll. Skulle Marquinhos användas som mittfältare eller mittback? Var Kylian Mbappé verkligen en renodlad nia, trots sina fina djupledslöpningar? Är tre försvarare fler än fyra elefanter i eget straffområde? Och fortfarande har ingen lyckats sätta fingret på tyskens spelstil, om han överhuvudtaget har en sådan.

PSG har varit effektiva och relativt lyckosamma men inte nödvändigtvis särskilt sevärda de senaste åren.
Pochettino måste sätta ett avtryck här, han förväntas bidra med offensiv och attraktiv fotboll. Han ska göra det under en säsong där klubben lider av extremt hårt covid-matchande och förslitningsskador på många nyckelspelare.

Foto: Francois Mori / TT NYHETSBYRÅN
Kan Pochettino ta PSG:s stjärnor hela vägen?

Det är första gången sedan 2011 som Paris Saint-Germain anställer en före detta spelare på tränarposten. Då var det Antoine Kombouaré som sedermera fick lämna över till Carlo Ancelotti, när prestigeprojektet PSG/Qatar skulle sjösättas på riktigt. Det tog nästan tio år innan klubben tog sig till europafinal, men förra sommarens triumf i Lissabon har höjt ribban flera snäpp inför den här säsongen. 

Det första elddopet för argentinaren kommer mot FC Barcelona i åttondelsmötet i februari och mars. Efter sin tid i Espanyol vet Pochettino något om vad det innebär att ha Barça som värsta rival. Redan om en dryg månad kan han – måste han – ta sig förbi katalanerna i turneringen där PSG, trots förra säsongens finalplats, fortfarande lider av att inte ha slagit ut någon av de europeiska bjässarna i slutspelsfasen. Real Madrid, Bayern München och upprepade gånger Barcelona har alltid blivit för svåra över två möten.

513 matcher – noll titlar

Mauricio Pochettino vet hur det är ta sig till final i Champions League, han var där med Tottenham 2019, och han vet, precis som Thomas Tuchel, att man kan få sparken samma höst ändå. Däremot vet han väldigt lite om att vinna titlar.

På 513 officiella matcher som tränare, i Espanyol, Southampton och Tottenham, har han inte tagit med sig en enda trofé

Spelar det någon roll? Inte om man närläser statistiken. När PSG presenterade Unai Emery på tränarposten 2016 var motiveringen att han ”vet hur man vinner i Europa”, efter framgångarna med Sevilla i Europa League.

En 6–1-förlust på Camp Nou senare i Champions League-slutspelet var Emerys spanska vinnarerfarenhet inte så mycket värd.

Efter bara tre träningar kastas Mauricio Pochettino in i Ligue 1-lunken borta mot ett formsvagt Saint-Etienne i dag. Normalt sett har PSG redan säkrat ett bekvämt avstånd till tabelltvåan vid den här tiden på året, men med både Lyon och Lille före sig i tabellen kommer det att bli allvar direkt. Många frågor väntar på att få svar, men en av de viktigaste avhandlade klubbens nye tränare redan på gårdagens presskonferens, apropå hans efternamn:

– Det spelar ingen roll för mig om du säger på det ena eller andra sättet. Som italienskbördig säger man ju Po-ck-ettino, men som argentinare är det Po-tj-ettino. Det är upp till dig, ta det som känns bäst.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Sportbladet – Allsvenskan

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om Allsvenskan – krönikor, reportage, intervjuer, granskningar och rankningar.