Fem punkter: J-Södra-Djurgården

Uppdaterad 2017-07-25 | Publicerad 2017-05-18

Bildbyrån

Per Bohmans fem punkter från Stadsparksvallen.

Följ ämnen
IFK Göteborg

1. Stadsparksvallen dödar topplag

Om Djurgårdens på allvar vill lansera sig som en seriös utmanare till Malmö FF var kvällens begivenhet ett givet lackmustest på den ambitionen.

För det är på Stadsparksvallen som topplag på väg att brista ut i full blom vissnar och dör. Jönköpings Södra har sedan återkomsten till allsvenskan haft det enklare mot storklubbarna än bottenlagen. Faktum är att Jimmy Thelins strävsamma manskap bara noterats för en enda förlust mot ett topplag på hemmaplan: 0–2 mot IFK Norrköping i maj 2016. De har inte förlorat mot AIK vare sig hemma eller borta, slagit Malmö FF på anrika Stadsparksvallens och kryssat mot IFK Göteborg. Värst facit har... Djurgården: Blåränderna har haft svårast av alla mot smålänningarna med två raka förluster på kontot.

2. Gräsmattan var brandfarlig...

Den har länge varit mer av en kortklippt äng än en golfgreen, Stadsparksvallens ständigt sandiga matta. Bollen rullar aldrig särskilt snabbt här. Men kombinerat med årets varmaste dag innebar det torra gräset nästan en brandfara. Att en av de automatiska vattenspridarna gjorde uppror och blötte ner Andreas Isaksson mitt i den första halvleken var ett tecken på att den artificiella intelligensen blir allt mer mänskligt finkalibrerad. För det var torrt som fnöske på planen och om man lagt sig på mage vid mittlinjen hade man noterat dallrande hägringar borta vid ena straffområdet.
Extra obehagligt för Djurgården som förstås är vana vid att bollen rinner fram på det vattnade biljardbordet som är Tele2 Arenas plastmatta. Det torftiga gräset ledde nämligen till ett likaledes torftigt passningsspel från bortalaget som mest sprang runt och flämtade i 25-gradig hetta under den första halvleken.

3. ... och Djurgården flämtade

För ett metodiskt J-Södra var klart bättre än Djurgården före paus. Till skillnad från IFK Göteborg, som valde att punktmarkera Kim Källström, sjönk smålänningarna lågt och lät allsvenskans bästa passningsfot fördela boll på egen planhalva.
Jönköping packade ordentligt centralt i planen och stängde effektivt alla möjligheter för Källström att sticka in bollen i den farliga ytan framför egen backlinje. I stället reducerades Källström till att slå förvisso fina – men svåra – lyror från bakplan. Särskilt vanskligt då mittbackarna Joakim Karlsson och Andre Calisir – två av seriens allra starkaste huvudspelare – skallade undan nästan allt i sin väg.

4. Det var på tiden, Dzenis!

Han har länge framstått som en fattigmansversion av Saman Ghoddos, J-Södras Dzenis Kozica. Det där omdömet låter kanske elakt, men är mest menat som beröm. Kozica har samma låga tyngdpunkt, flärdfulla flyt med bollen och rykande rapphet i de avgörande momenten som Ghoddos. 23-åringens avgörande svaghet har förstås varit hans löjligt låga målfacit per skapad chans. Den släpande slängnicken mot Djurgården var välkommen, men sannerligen på tiden.

5. Inget att skämmas för, Djurgården

Djurgården var inte bra efter paus heller, men de var lite... bättre. Magnus Eriksson, som noterades för en av säsongens sämre insatser, visade att den nygamla näsan för mål trumfade tillfällig negativ fluktuation i formen och fös-nickade in kvitteringen omedelbart efter paus.

Mer blev det inte. Och mer var inte Djurgården förtjänta av. Stadparksvallen är som ovan visat nästintill ointagbar för de allsvenska storklubbarna, så ett 1–1-resultat är egentligen mer naturligt än en bortaseger.

Det har sedan länge stått klart att ett kryss borta mot Jönköpings Södra inte är något att skämmas för.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.