Toivonen: ”Vinnarmentaliteten går aldrig ur”

Publicerad 2020-07-30

UPPSALA. För IFK Göteborg är cupfinalen en chans att nå den europeiska cupfotbollen.

För Malmö FF är det...ja, en chans till ännu en titel.

– Om du spelar Malmö vill du alltid vinna titlar, säger Ola Toivonen inför 2020 års svenska cupen-final.

Följ ämnen
IFK Göteborg

Västkust mot sydkust.

Klassikerklubb mot klassikerklubb.

Men också ett poängmässigt formsvagt gäng mot ett poängmässigt starkt.

Det hade varit svårt att säga annat än att Malmö FF får anses vara favoriter inför finalen i svenska cupen (må så vara att IFK Göteborg har hemmaplansfördelen på Gamla Ullevi).

– Men en cup är en cup. Det är en match, säger, en för dagen ganska medvetet floskelglad, Ola Toivionen och lägger till:

– Första målet kommer att bli viktigt.

”Lite blandat”

Han och hans Malmö FF har precis demolerat Sirius med 5–2 på bortaplan efter tre sena mål.

Detta i 34-åringens sjätte raka allsvenska framträdande sedan återkomsten till MFF och svensk ligafotboll.

Har det varit som du hade väntat dig? Att spela allsvenskt igen.

– Det är det. Lite blandat tycker jag. Beroende på vilka man möter. Mindre ytor i vissa matcher och mer ytor i vissa matcher, säger Toivonen.

Ola Toivonen (v) och Anders Christiansen (h)

Även om han medger att han känner sig lite trött, med några mindre känningar i både höft och fötter, så känner han sig i form och redo.

– Om jag skulle ha ont är det ingen idé att ta någon risk. Om jag har ont säger jag till. Men hittills har jag inte haft ont.

”Varit lite speciell ...”

För just MFF har spelschemat dessutom varit extra tajt i och med deltagandet i svenska cupen.

Ett deltagande som under torsdagen kan krönas med en titel.

Och bara det faktumet gör att det blir en match som betyder mycket för en vinnarskalle som Ola Toivonen.

– Jag hade ju inte överlevt ute i Europa om jag inte ville vinna och varit lite speciell under alla år. Jag är tacksam att man kom från Degerfors och fick den utbildning man fick, säger anfallsveteranen.

– Vinnarmentaliteten. Den går aldrig ur. Det blir konstigt väl när man slutar spela. Vad ska man tävla i då?