Wicks: ”Jag var i chock, hela min värld förstördes”

Publicerad 2020-04-18

Dopningsavstängningen ledde till depression och ett självmordsförsök.

Nu är hans två år långa avstängning över, och han har börjat blicka framåt igen.

– Mitt mål är att ta tillbaka min position som en av det här landets bästa målvakter, säger Joshua Wicks i en stor intervju med Sportbladet.

18 april 2018 skulle Joshua Wicks, då 34 år, och hans Sirius möta Häcken hemma på Studenternas IP. Men målvakten plockades sent ur truppen.

Han hade åkt fast i ett dopningstest i samband med premiären mot Hammarby.

Två års avstängning.

Allt ledde till en djup depression och ett självmordsförsök.

Några timmar innan den där matchen för två år sedan kallades Wicks in på ett möte med ordförande Ove Sjöblom. Han förstod direkt att något var på gång.

I samband med premiärmatchen hade Wicks genomgått ett dopningsprov. Ett prov som visade spår av kokain i kroppen.

– Jag var i chock, jag kunde inte tro det. Hela min värld förstördes. Jag började dissekera den senaste veckan för att kunna förstå vad som hade gått fel, säger han.

Enligt Wicks ska han ha varit på en fest där två personer ska ha setts stå och mixtra med drinkarna, varpå han själv, ovetandes, druckit en av drinkarna och således fått kokainet i sig.

– Den hårda sanningen var att jag inte skulle kunna spela fotboll längre. Jag har förlorat det i mitt liv som jag varit menad att göra. Det kändes som att allt bara gick utför och jag visste inte hur jag skulle ta mig vidare, säger Wicks.

Tiden som följde blev tuff och målvakten gick också in i en djup depression. Ett halvår senare kom den slutgiltiga domen. Två års avstängning.

– Det kändes som att ingenting kunde få mig att må bättre, och den känslan höll i sig länge. Jag drack mycket de första månaderna, och jag isolerade mig själv, säger han.

Försökte ta sitt liv

Efter domen fortsatte hans mentala hälsa att försämras, och i december 2018 nådde han botten.

– Jag började få massa tankar i huvudet och de fastnade. Det trycket som smärtan orsakade ville inte försvinna. Jag kunde dricka en hel spritflaska och ändå känna mig nykter för jag hade så mycket smärta inom mig. Så jag försökte ta livet av mig. Men jag misslyckades.

Efter självmordsförsöket började trots allt saker och ting vända för Wicks. Han fick mycket hjälp av sina närmaste, och istället för att isolera sig började han gå ut igen.

– I ärlighetens namn började det vända redan dagen efter jag försökte ta livet av mig. Jag frågade min flickvän om hon kunde köra mig till en psykolog för att få hjälp. Jag hittade styrka och mod inom mig som gjorde att jag kunde lita på en annan människa igen. Det blev vändningen.

Sen dess har Wicks mått bättre och bättre, och han har också börjat träna igen. Fotbollen har hjälpt honom på vägen.

Även när det var som tuffast, och amerikanen mådde som sämst, fanns alltid fotbollen i hans huvud. Han berättar själv hur den säkerligen hade en positiv inverkan på honom.

– Jag satt och tittade på allsvenskan. Det var mitt i säsongen och det spelades bra fotboll. Men målvakterna gjorde för mycket misstag och för många dåliga ingripanden. Det gjorde mig nästan upprörd och det började irritera mig. När de tankarna slog mig visste jag att det fanns inget annat för mig. Jag skulle tillbaka.

Ovälkommen hos Sirius

Hans kontrakt med Sirius gick ut i november, men enligt Wicks fanns det ingen chans att han skulle spela kvar där kommande säsong.

– Det pågick inga samtal om det, inga alls. I mina ögon kändes det som att de var klara med mig redan vid första presskonferensen, när allt började. De kastade ut mig som om jag vore skräp så fort de kunde. Det var tydligt att de inte ville ha mig.

Intresset från andra klubbar fanns där, även från lag utomlands. Men att flytta från Sverige var aldrig något alternativ för Wicks. Han berättar att han var skyldig sig själv att stanna kvar. Skyldig sina nära och kära.

Valet föll på AFC Eskilstuna i superettan. En klubb Wicks representerade säsongerna 2014–2016.

– Jag tror att det är bra att gå någonstans där du känner organisationen och har en tränare du spelat för innan. Det tar bort pressen.

”Kände mig som ett barn på julafton”

Nu är Wicks avstängning över. Men redan för två månader sedan började han träna med laget igen.

– Det var fantastiskt, jag kände mig som ett barn på julafton, säger han.

Wicks i Eskilstuna

Inte ens coronavirusets utbrott i Sverige har kunnat dämpa hans glädje över att vara tillbaka på fotbollsplanen.

– Jag ser det nästan som en sorts välsignelse. För jag kommer inte missa några matcher, och det ger mig tid att förbättra mig ännu mer, säger han och fortsätter:

– Mitt mål är att ta tillbaka min position som en av det här landets bästa målvakter.