Sverige är bättre överallt – och Zlatan kommer avgöra

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-28

Ljungberg och Ibrahimovic jublar i kväll?

BELFAST

Nu får det vara nog.

Nog med att snacka upp Nordirland.

Det blir ingen underskattning i kväll. Så låt oss tala klarspråk:

Sverige vinner stort.

Två blågula kepsar på två tappra svenska supportrar. Den synen lyste upp ruskiga Windsor Park i går kväll. Inne på den taggtrådsomgärdade planen lyste Sveriges lag under sin genrepsträning.

Somliga skimrade mer än andra. I reporter Wagners kikare blev jag nästan bländad när jag ställde in siktet mot Zlatan. Vilken form han är i. Ett sådant självförtroende han har.

Läste i Belfast Telegraph att unge backen Jonny Evans inte ”fruktar Ibrahimovic”. Det borde han göra. Zlatan är Goliat och hemmanationens skyttekung David Healey är, trots allt, bara David. I kväll blir Nordirland ingen jättedödare.

Förbundskapten Sanchez talar om att bevisa att ”Spanien, Danmark och England inte var några tillfälligheter”. Men det är slut med skrällsegrar nu. Sverige är varnat, Sverige är på tå. Ingen ställer ut skorna, alla ställer upp för varandra. Den kollektiva styrka som är Nordirlands är också vår.

Det, och det faktum att vi har bättre spelare på alla positioner, gör att vi vinner i kväll. Den enda verkligt stora fotbollsstjärna jag sett sen vi kom till Belfast i går förmiddag är George Best. Och han är död.

Historiskt beslut om styret

Bests vackra vålnad följde oss hela gårdagen. Vi, liksom landslagsplanet, landade på George Best Belfast City Airport. I min plånbok finns nu en fempundssedel med Best på. På väg till blågults boning Stormont Hotel åkte vi förbi parlamentet med samma namn. Där togs i förrgår det historiska beslutet om samstyre. Och där hölls, under närmast kungliga former, år 2005 begravningsceremonin för Best.

Den störste spelare landet haft vakar också utanför Windsor Park på en stor väggmålning. (En så mycket skönare syn än den hatiska husvägg jag ser utanför mitt hotellfönster: ”Du inträder nu i lojalistiskt hjärteland. Ulster - frihet”).

George Best och Pat Jennings blickar ner på sitt landslag i kväll. Men gamla meriter vinner inga matcher.

Det vet en rutinerad räv som Thomas Nordahl som dök upp på presskonferensen i går med de andra tunga tv-tyckarna i släptåg.

Äga Windsor i kväll

Efter några italienska kindpussar – en intressant kontrast mot förbundsordförande Lars-Åke Lagrells stenhårda handslag – pratade Nordahl och jag Zlatan och Italien. Om det fanns bara gott att säga. Sen pratade vi Zlatan och Sverige och om det finns nu, när vi ser framåt, också bara en sak att säga: ”Ibra” kommer att äga Windsor Park i kväll och han kommer att göra mål i landslaget igen.

Spelar han bara hälften så bra som i Inter kommer ordet ”torka” att vara honom lika fjärran som det var för de skånska Guinness-glada fans jag mötte här utanför. Minst tusen svenska fans är på plats, alla hotell är fullbokade, alla taxichaufförer frågar oss på ljuvligt svårbegriplig dialekt om matchen. Som Johan Elmander sa när stämningen åter kom på tal:

”Det är jättekul! Jag ser fram emot att spela ... Om jag får spela”.

Ett ödmjukt tillägg, men onödigt. Det blir Elmander och Zlatan på topp och det blir så bra som det bara kan bli. I Toulouse har den långbente djupledslöparen blivit en på alla sätt bättre, klokare och mer komplett spelare. Framtiden är hans.

En sjungande tystnad

En spelare som fått sin framtid ifrågasatt är Sveriges lagkapten. I kväll kan Fredrik Ljungberg visa alla dem som redan satt honom på transferlistan, de som tycker sig se början på slutet av hans karriär. Visa dem och tysta dem.

Men mest längtar jag till att få höra den sjungande tystnad som uppstår när en hemmapublik tystas.

Uppladdningen har varit lång, äntligen är det match. I kväll förstummar Sverige Nordirland.

Jennifer Wegerup

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.

Följ ämnen i artikeln