Thorén: Slutsnackat – nu måste fötterna tala
CHESTER. Vägskälet kom tidigare än väntat.
Men nu står Sverige där.
Med ett egenformulerat favoritskap tungt vilandes på axlarna.
Så lyfter ni eller faller tungt, Blågult?
Stigen som Sverige, under ledning av Peter Gerhardsson och Magnus Wikman, traskat på sedan 2017 har varit tämligen rak, utan större omvägar.
Destinationen har inte varit – och är fortsatt inte – enbart ett mästerskapsguld, process samt utveckling av spelmodell är definierade på kartan.
Men efter brons i VM 2019 och silver i OS 2021 har tron den här våren klätts i vackra ord som favoritskap. Guldfavoriter.
Med en sponsor i ryggen har lagets nya tröjor skickat kaxiga signaler. Matchtröjorna innehåller de svenska spelarnas styrkor och svenska taktiska detaljer. Landslagets analytiker Anders Eriksson ligger bakom de avslöjande formuleringarna och inte vet jag hur mycket motståndarnas scouter hängt i de svenska kragarna, men metoder för att taktiskt störa Sverige har man hittat samtidigt som Sveriges förmåga att mala ner motståndet minskat.
Piedestalen har spelare och ledare själva satt sig på.
”Vårt lag är bättre än någonsin, och vi går in i EM med pepp och självsäkerhet. I sommar hoppas vi att hela svenska folket står bakom oss, det är en stor tid för vårt lag”, sa Stina Blackstenius inför mästerskapet och hon har inte ensam pekat på ett favoritskap som spelarna inte ångrar efteråt.
Men nu står de här på tröskeln. På en sträv gräsmatta på miniarenan Leigh Sports Village med matbutik och pub ett inlägg bort.
Det finns en väg framåt, det finns en utgång och där väntar ett fritt fall.
Om det är nerver, överambition om ett vackert spel eller för lite stuns i benen vet vi inte riktigt.
Men det är inte utan att vi som var med under herrarnas EM 2000 lyft parallellen. Oisterwijk-syndromet. Lars Lagerbäck och Tommy Söderberg hade checkat in sina spelare på ett lantligt, sömnigt boende med svanar i parkdammen. Spelarna mötte hotelldöden.
Seger kan sannolikt inte starta
På planen hade stjärnorna svårt att prestera. I premiären mot Belgien (1–2) framstod de som paralyserade och efter Magdalena Erikssons oförklarliga aktioner mot Schweiz, Filippa Angeldahls initialt förlorade passningsfot ökar misstankarna.
Dagen efter segern (jo, Sverige vann faktiskt och fick ett mål felaktigt bortdömt) traskade just Chelseabacken Eriksson bredvid fairway, hål efter hål på Carden Park. Djupt försjunken i tankar, med lurar över öronen. På utslagsplatsen framför henne svingades det högt.
Gubbar i golfbil som tar en pint vid vattenhålet har blivit en del av de svenska spelarnas EM-vardag. Kvinnor i badrock och håret i knut lika så och ja, så har jag uppfattat könsfördelningen.
Vindruvorna har vuxit de senaste dagarna på lyxhotellets anläggning, det har vi inspekterat, men hur mycket guldnäring har de svenska spelarna sugit in?
Det har sett trögt ut på planen och jag undrar ibland om ambitionen över att spela snyggt, att vara spelförande, har gått ut över effektivitet och konstruktivt anfallsagerande. Har Sverige ens spelarna för att agera med ett stort spelmässigt övertag? Har de den mentala styrkan att hantera pressen?
Och när Gerhardsson/Wikman blir passiva kan spelarna ta ett större ansvar. Varför bytte inte bara Fridolina Rolfö och Lina Hurtig kant i första halvlek mot Schweiz, eller hur kunde inte Kosovare Asllani dragit sig ut mot kanten och öppnat upp den centrala ytan istället för att falla platt i hopp om frispark när uppvaktningen i ryggen blev för hård.
Under lördagen var det hästrace i Chester. Kvinnor med söta hattar, män i kostymer utan hattar fyllde gågatan och det var fest.
Söndag eftermiddag vill vi se svenska laget kollektivt agera i galopp.
Ta löpningar, spela rakare, agera enligt ett blågult DNA. Färre felvända spelare, färre touch men samtidigt utan avkall på en balanserad defensiv som påverkas när Caroline Seger sannolikt inte kan spela från start.
Godkänt krävs
Sverige kommer möta ett Portugal, laget som fick sin plats när kriget i Ukraina bröt ut, som har en förmåga att storma fram lika intensivt och oberäkneligt som en Atlantvåg.
Diana Silva snokar upp de ytor som försvarsspelarna lämnar, flera av lagets offensiva har en högre genomsnittsfart än vad mittbackarna Amanda Ilestedt och Magdalena Eriksson klarar av att nå i maxfart och skulle Francisco Neto kasta in Futsal-specialisten Francisca Nazareth kan det bli lurigt. 19-åriga ”Kika” tar gärna emot bollen halvrättvänd och snurrar bort sin försvarare i ett ögonblick.
Förbundskaptenen Neto har byggt en solid försvarslinje och skalat respekten för ”de stora nationerna” i historiskt svaga "A Selecção das Quinas”.
Men Sverige har fysiken, rutinen, längden på fasta.
Det räcker med vinst.
Det räcker med oavgjort.
Det behöver inte vara snyggt.
Svenska spelarna har snackat klart, nu får fötterna tala. Det är nationella prov mitt i terminen.
Ett godkänt krävs för uppflyttning.