Fagerlund: Mourinhos plan hakade upp sig
Ingen kan både ha så rätt och så fel på samma gång som José Mourinho.
Portugisen såg en matchplan gå i lås på Anfield för att sedan haka upp sig på grund av små men avgörande misstag.
Ikväll gav Jürgen Klopps filosofi större utdelning – så länge Tottenham fortsätter tro på sin läromästare går det fortfarande att kontra till sig framgångar.
Så bröstade han slutligen upp sig igen.
Ingen personlighet inom fotbollen är så underhållande som José Mourinho. Särskilt när han bestämmer sig för att - på det där välkalkylerade och illmariga viset - trycka på ömma punkter hos sina kollegor. Antagligen kände portugisen att det var dags, Tottenham hade sett överraskande bekväma ut efter att ha kontrat sig igenom höst- och coronarusket. Lika bra att passa på att njuta medan det varade.
”Mané är inte skadad, Salah är inte skadad, Alexander-Arnold är inte skadad...”. Mourinho menade i stora drag att Jürgen Klopp endast har tillåtelse att gnälla över ett av sina avbräck: Virgil van Dijk. Visst måste det ha varit nervkittlande för Rhys Williams, utlånad till Kidderminster Harriers i National League förra säsongen, att göra ligadebut i en seriefinal. Tonåringen hade också en tå med i öppningsmålet då han, efter en lovande start, hittade ut till Andy Robertson på vänsterkanten. Bollen landade till slut framför fötterna på Mohamed Salah som via Toby Alderweireld drog iväg ett avslut med otäck och ostoppbar båge för målvakten Hugo Lloris.
Mourinho Masterclass
26 minuter hade avlöpt och Liverpool var så där stora och dominanta som de har tendens att vara hemma på Anfield. Bortalaget föll som väntat ned lågt med några taktiska förändringar jämfört med matcherna mot Man City och Chelsea. Sissoko gav fortsatt understöd till Serge Aurier och blev som en extra högerback. På andra sidan huserade den mer defensive Ben Davies i stället för Sergio Reguilon. Alltmedan Harry Kane och Heung Min-Son cirkulerade likt två rovfiskar längst fram. Vid tiden för Liverpools fullträff hade Dier och Alderweireld knappt getts möjlighet att andas.
Baklängesmålet till trots, den som kan sin Mourinho förstod att mycket annat gick planenligt. Inte ens bildproducenten hann med när Son slutligen högg på en djupledspassning från Giovani Lo Celso. Även Rhys Williams upptäckte faran för sent och hann varken falla ned eller upp tillräckligt snabbt. Den obligatoriska VAR-granskningen visade att sydkoreanen var onside med en hårsmån (typ längden på Williams hårknut) men det var allt som behövdes för att Tottenham skulle utjämna.
En målchans. Ett enda avslut på mål. 1–1 på resultattavlan. Det var Mourinho Masterclass när den är som effektivast.
Fin eller ful fotboll?
Portugisen retade Jürgen Klopp inför matchen och Spurs-spelarna utnyttjade en annan öm punkt i Liverpool, försvaret. När Steven Bergwijn drämde en boll i stolpen med ungefär en halvtimme kvar ringde varningsklockor på Merseyside. Kort senare hamnade även Salah i ett nytt jätteläge men avslutet var för tamt. Mané sköt snart i ribban. Det är tveksamt om ens den bästa av magkänslor kunde förutspå matchens utgång där och då.
Om vi bortser från diskussionen kring vad som är ”fint eller fult” på en fotbollsplan: Är det verkligen hållbart att jämt lämna över initiativet, skapa lite framåt och ändå få med sig resultat sett över en hel säsong? Det är väl bara att slå en blick på Mourinhos CV för att inse att det har fungerat rätt många gånger förr. Hans filosofi må inte vara nutidens föredragna men med spelare som Kane och Son kan det räcka både långt och länge. Inte minst under en pandemisäsong som denna. Förutsatt att laget köper hans idéer.
Det ser däremot inte lika bra ut när defensiven brister i den 89:e minuten. Klopp hade inte gjort ett enda byte då ifrågasatte Roberto Firmino mötte en boll från Robertson med pannan. Resolut nickade brassen, borttappad av Alderweireld i straffområdet, in 2–1 och 2000 lyckliga åskådare på Anfield detonerade. En urstark avslutning från ett urstarkt lag där unge Curtis Jones stack ut som en spelare som sannerligen har växt in i sin roll. Vid slutsignal några minuter senare svallade euforiska känslor över och Jürgen Klopp rusade fram mot kortsidan och svängde näven i luften framför fansen. Det är uppenbart att den bleka insatsen mot Fulham häromdagen var ett stort undantag.
Premier League har inte ens nått halvvägs men nog lär både Liverpool och Tottenham utmana om titeln även när varmare vindar blåser framåt maj. Om än med olika kollektiv, skadelistor och filosofier. Men med en lika stor vilja att vinna.
