Bank: Det är nu deras VM börjar på riktigt

SAMARA. Hur många uruguayaner behöver man för att stoppa Antoine Griezmann i en kvartsfinal?

Vet inte.

Tre och en halv miljon räckte inte.

Det är svårt att inte älska Uruguay.

Senaste gången de visade världen vilken fantastisk liten fotbollsnation de är, 2010, så hette lagets store hjälte Diego Forlán. Ett par månader efter VM fick jag chansen att sitta ner med honom och prata om hur det ens är möjligt att ett så litet land kan producera så stora fotbollsspelare.

– Förbundet började göra rätt saker, sa han. Förut var det för dålig organisation, men sedan fick förbundskaptenen chansen att bygga ett lag nerifrån och upp, från U17 via U21och U23. Vi har alltid haft bra spelare, men sedan han tog över fick vi organisationen.

”Han” heter Óscar Tabárez, det är han som alltjämt sitter på tränarbänken, med sin krycka och sin reumatiska sjukdom. Det är han som är pappa till allt det här.

När han tog över landslagsfotbollen gjorde han det med ambitionen att förvandla uruguayansk landslagsfotboll efter katalansk modell. 4-3-3, passningsspel, dominans. Efter ett år hade experimentet kraschat. De gick tillbaka till grunderna, Uruguay blev Uruguay igen.

Sänkte sitt favoritland

Det är Uruguay fortfarande, de har just förlorat en kvartsfinal.

Och den som avgjorde älskar Uruguay.

Mär Antoine Griezmann flyttade till Baskien som liten knatte blev Real Sociedads uruguayanske tränare Martin Lasarte hans extrapappa, när han slog sig in i a-laget blev uruguayanske anfallaren Carlos Bene hans kompis. När han flyttade till Atlético Madrid adopterades han av Diego Godín och José Gimenez. Han dricker maté-te, han spelar uruguayansk musik, han säger själv att han känner sig halvt uruguayansk och att han väldigt gärna vill åka till Uruguay och lära sig mer.

Han ska kanske inte åka dit riktigt än.

Matcherna mellan Uruguay och Frankrike brukar alltid vara extremt låsta, av de fem senaste mötena inför det här hade fyra slutat 0–0, och mängder av spelarna i de här lagen var med när de möttes i finalen av U20-VM häromåret – en match som slutade 0–0 (Frankrike vann på straffar, lagkapten Pogba satte den första).

När Griezmann rullade igång den här kvartsfinalen satte sig matchbilden på 30 sekunder. Frankrike rullade boll runt straffområdet, med en flytande Griezmann, en sprintande Mbappé och en alldeles för djupt spelande Pogba.

Cavani saknades enormt

Lag vinner matcher, trupper vinner mästerskap – och det märktes direkt hur oerhört mycket Edinson Cavani saknades.

Tabárez fick starta med Cristhian Stuani istället, Girona istället för PSG.

Vad skulle de skrämmas med då? En och annan fast situation? Luis Suárez tänder?

Det räckte ju inte.

Frankrike kunde kliva fram, spela med hög press vid varenda bollförlust, pressa på, trycka på och vänta på att den där himmelsblå muren skulle rasa.

Till detta hade de en liten halvuruguayan som kallas Grizou.

Precis före paus böjde Antoine Griezmann in en frispark, som Raphaël Varane nickade in framför en paralyserad Stuani. En kvart in på andra halvlek skickade Griezmann själv iväg ett distansskott som målvakts-Muslera Pat Bonner-fipplade in i eget mål. 

Grizou firade inte ens målet.

Den lilla chans Uruguay haft att äta sig in i matchen, före paus, tvingade Hugo Lloris till VM:s bästa målvaktsingripande hittills. Först drömräddade han en nick från Cáceres på ett frisparksinlägg, sedan var han blixtsnabbt uppe, gjorde sig stor och pressade Diego Godín att skicka returen över.

2–0, klasskillnad, men också en match som sa väldigt mycket om vad som krävs i den här sortens matcher, på den här sortens nivå.

Detaljer avgjorde

Världens åtta bästa landslag möts nu, det är miljarders miljarder som springer runt på planen, spelare som kan jonglera till hundra medan de åker skateboard och skalar ett ägg. Men de avgörande sekvenserna, de som skickade Frankrike vidare och Uruguay till flygplatsen?

Frisparkar och en målvaktstavla.

Inte ens när klasskillnaden är stor är marginalerna större än så.

Griezmann skickade nästa frispark en meter över, tusen himmelsblå supportrar vevade sina halsdukar och sjöng för ett lag som är väldigt lätt att älska.

Nu åker de hem till Uruguay, medan Frankrike promenerar vidare mot medaljerna.

De har tagit sig hit med perfekt kontrollerad mästarfotboll. Det är nu deras VM börjar på riktigt.