Bojan Djordjic om flykten till Sverige: ”Sköt mot bussen”
Uppdaterad 2023-03-27 | Publicerad 2021-10-22
Bojan Djordjic låg på golvet när bussen besköts och det regnade glassplitter över dem.
För första gången berättar fotbollsprofilen om den gripande flykten som tioåring till Sverige.
– Jag önskar att ingen tioåring får uppleva det den tioåringen gjorde då, säger han i podden ”Vi var där” från ”Sverige för UNHCR”.
Det var 1992 som kriget kom till Bosnien och Hercegovina med våldsamma strider, brutala övergrepp och den största flyktingkrisen i Europa sedan andra världskriget.
Som tioåring upplevde Bojan Djordjic kriget på nära håll med krypskyttar som lurade på taken och raketer mellan kullarna som lyste upp rummet när han låg i sängen om natten.
Bojan Djordjic, hans sjuåriga syster Maja, mamma Mira och moster Sladjana packade en morgon ihop sina saker för att försöka ta ett flyg från Sarajevo till Belgrad.
”Glassplitter över oss”
De tog bussen genom ett serbiskt område och vidare genom ett bosnienmuslimskt område för att nå flygplatsen.
Förhoppningen var att få plats ombord på ett av de sista militärflygplanen skulle ta dem till säkerheten och släkt i Belgrad.
– Nu var det på allvar. På vägen ligger vi ner i bussen. Jag är tio år, min syster är sju år, vi ser oron och tårarna i min mammas och mosters ansikten när de ligger över oss. Samtidigt hade jag en känsla av säkerhet. Det var två människor som jag var så trygg med och älskade mig så mycket, de skulle inte tillåta att det hände mig eller min syster någonting. De var mina hjältar och med dem händer ingenting. I den åldern är du odödlig. Men just hur fönstren i bussen kraschades av skotten, hur allt kändes surrealistiskt när glasspillrorna började falla över oss ... Till slut nådde vi flygplatsen, säger Bojan Djordjic.
”Så mycket sorg”
De bodde i en flygplanshangar i två nätter och levde i ovissheten om något flygplan skulle lyfta innan flygplatsen stängdes ner.
– Det var minimalt med mat och vatten. Det varv skrik och gråt. Det var så mycket folk, det var så mycket känslor, det var så mycket sorg. Min tanke var bara att inget ont skulle få hända oss och jag skulle se till att vi fick våra platser på flyget. Man blir vuxen väldigt snabbt, trygghet och kärlek och familj gjorde att jag kände mig ostoppbar, säger Bojan Djordjic.
Den 6 februari fyller Bojan Djordjic 40 år, han föddes i Belgrad som var dåvarande Jugoslaviens huvudstad och ligger i nuvarande Serbien. Där hans pappa Ranko Djordjic spelade fotboll i Röda Stjärnan.
Sex personer i en etta
Mamma Mira är från Sarajevo, pappa Ranko är också född i Bosnien och det var där han växte upp. De är alla bosnienserber.
De flydde till Sverige som var en självklar destination, eftersom pappa Ranko Djordjic då var stjärna i IFK Norrköping i allsvenskan.
I april 1992 kom de till Husby och en liten hyresrätt, en etta på 20–25 kvadratmeter. Där de bodde sex personer, efter att Bojan Djordjic gudfar Miron anslutit.
Bojan Djordjic flydde från det fruktansvärda kriget till att så småningom bli en välkänd fotbollsexpert i svensk tv.
”Ingen lätt uppväxt”
Fotbollen blev vägen in i det svenska samhället och lära sig det svenska språket.
– Ingen har varit nyfiken eller har frågat om min bakgrund. Utan allt har bara handlat om fotboll. Det var ingen lätt uppväxt, det var ingen lätt ungdom, säger Bojan Djordjic.
I år är det 70 år sedan FN beslutade om flyktingkonventionen för att skydda världens flyktingar.
För att uppmärksamma det gör ”Sverige för UNHCR” tillsammans med Alexandra Pascalidou en podd där de intervjuar kända svenskar om deras flykt till Sverige.
Podden finns tillgänglig på webbsidan för ”Sverige för UNHCR”.
Läs mer: Janne Andersson och Bojan Djordjic i stort ordbråk efter segern