Madrid bjöd på chansen, Atalanta bjöd på matchen
Asahara: Han är äggvitan i marängoffensiven
Real Madrid bjöd Atalanta på chansen.
Atalanta bjöd Real Madrid på matchen.
Den spanska giganten klarade testet och tog sin kvartsfinalsbiljett.
Men hur mycket har de egentligen imponerat?
Efter att ett tidigt rött kort lett till en matchplan i papperskorgen och riskminimering resterande match så blev den första åttondelsfinalen en tillställning där Atalanta för det mesta inte hade boll.
Under tisdagen i Madrid så var det snarare till en början raka motsatsen.
Atalanta hade bollen, passade bollen och vann tillbaka bollen. Samtidigt som ett 5–3–2-formerat och Casemirolöst Real Madrid såg ut att agera utifrån någon form av bollinnehavsrelaterad gästfrihet, utan några klockrena lösningar på Atalantas presspel.
Det här dubbelmötet var vid liv trots det där 0–1-resultatet i Bergamo.
Det kändes så. Det såg ut så. Det låg i luften. En liten stund i alla fall.
Tills Marco Sportiello skulle bjuda tillbaka, det vill säga.
”Äggvitan i marängoffensiven”
På senare tid har det varit den äldre Sportiello som haft ett knappt övertag över den något yngre Pierluigi Gollini i kampen om Atalantamålets förstaspade (en jämn sådan ska tilläggas).
Kanske med betoning på ”har varit”.
Även om en riktigt huvudlös målvaktspassning är något som kan ske även den bäste så var just den här passningen från Sportiello minst sagt kostsam.
Luka Modric tackade och passade. Karim Benzema målade och firade.
Som han ju så ofta gör nuförtiden.
Oavsett om man ser det ett bevis på ett misslyckat uppdrag att ersätta Cristiano Ronaldos alla mål eller som något annat så kan ingen säga något annat än att Karim Benzema här och nu är äggvitan i marängoffensiven.
Om det så är när han på egen hand vänder ett underläge mot Elche i ligaspelet eller när han står på rätt plats vid rätt tillfälle när en Atalantakeeper får hjärnsläpp så fortsätter den franske anfallaren att bara bli vassare, viktigare och mer tongivande för varje år i vitt.
Påminnelser
Men det där visste vi ju egentligen redan.
Och resterande match skulle också föra med sig påminnelser om saker vi redan visste om Real Madrid anno 2020/2021 (även om Luis Muriels urläckra reduceringsfrispark var en frisk fläkt i en ganska spänningsmässigt avslagen andrahalvlek).
Som att Vinicius Juniors offensiva kvaliteter alltjämt är Bermudatriangelmystiska, när han varvar glimrande individuella löpaktioner med missade öppna mål (se båda i en och samma aktion efter dryga 50 minuters spel).
När den unge brassen, med en ny teknisk aktion, ordnade en straff så kom nästa påminnelse – att lagkapten Sergio Ramos fortfarande uppskattar att göra mål på straff och att han fortsatt ger sig på koreograferade målfiranden med Lucas Vazquez när tillfället ges.
Och när Ramos kort därefter byttes ut så påmindes vi både om att han faktiskt precis kommit tillbaka från skada och att Eder Militao fortfarande finns.
En inbytt Marco Asensio? Han påminde om att han faktiskt har en ganska klinisk vänsterfot trots allt med sitt helt matchdödande 3–1-mål på slutet.
Men den sammanfattande, och kanske viktigaste, påminnelsen är trots allt att Real Madrid faktiskt fortfarande är ganska långt i från att kallas en Champions League-titelkandidat som de ser ut här och nu.
Vidare enligt plan
Visst löste man detta ganska behagligt trots 108 skador, 50 av dem på Eden Hazard, i det första mötet i Bergamo. Visst lever hoppet om ligan och visst finns det kvaliteter i nuvarande trupp för att på allvar hota vilket lag som helst i världen när det vill sig väl, må så vara att de är åldrade och att den där välbehövliga generationsväxlingen fortfarande inte gjorts.
Men samtidigt, på annan ort, så dundrade Kevin De Bruyne långskott i kryss, samtidigt som hans Manchester City lugnt och metodiskt passade sig nästan oförskämt komfortabelt till kvartsfinal. Och i morgon lär den regerande mästaren Bayern München göra något liknande i en nästintill onödig retur mot Lazio.
På tal om två lag som både är vidare (jo, Bayern är redan vidare i mitt huvud) och imponerat på vägen.
Den spanska giganten må vara vidare enligt plan de också, för första gången i kvartsfinal sedan de vann senast 2018, till och med.
Men hur mycket har de egentligen imponerat?