Sportbladet rankar damallsvenskans guldlag

Uppdaterad 2020-05-28 | Publicerad 2020-04-27

Det dröjer innan fotbollen drar igång och det är ännu längre till ett avgörande.

Men lite balsam för fotbollssjälen i coronatider är att minnas tillbaka.

Sportbladets Emelie Fredriksson och Petra Thorén har rankat de senaste tio damallsvenska guldtrupperna.

Vi finner en avgörande bussanekdot, två glänsande strategier och ett nedsvärtat fuskbygge.

När Linköpings FC gick upp i allsvenskan 2004 ringde dåvarande klubbchef Bengt Ekholm till mästarlaget Umeå IK och frågade om det fanns några bänkspelare att låna. Han skickade också med en varning: om några år utmanar vi er!

Det var inga tomma ord. Bygget skedde distinkt och två tunga namn fanns i den trupp som 2009 vann klubbens första SM-guld: en ung Kosovare Asllani och en Caroline Seger med skinn på näsan redan då. När laget hyllades för guldet stod Caroline Seger stadigt och slogs för damfotbollens lika villkor.

– Att de två sista omgångarna inte har gemensamma speldagar är för dåligt. Det skulle aldrig hända herrarna. Fotbollförbundet har definitivt förtjänat en känga, säger hon.

Linköping lyckades i och med guldet rubba damfotbollens maktbalans där stormakterna Umeå IK och Djurgården/Älvsjö dominerat de tidigare 15 åren. En trend var bruten.

Från 2010 och framåt har fyra klubbar vunnit SM-guld.

Så här rankar vi guldtrupperna.

10) FC Rosengård, 2015

Vi vet inte om vår guldstrupe var mättad på skånska framgångar eller om den svenska baksmällan från fotbolls-VM i Kanada satt i, men minnena från 2015 är bleka. Förlåt alla inblandade, men det här får bli vår jumbo.

Rosengård tog sitt tredje raka guld och det kittlande inte överdrivet. Vi fick lära känna Natasha Andonova från Makedonien, det var fint och Marta är alltid Marta. Men ändå.

Regerande mästare och stora guldfavoriter inför säsongen, men efter VM-uppehållet hamnade de i en svacka efter tunga spelartapp.

Lagom till guldjakten lyfte laget och hade allt i egna händer inför avgörandet. Starkt ja, men det finns vackrare årgångar.


LDB Malmö – mästare 2011.

9) LdB FC Malmö, 2011

Inför 2011 tappade LdB en del spelare. Framförallt märktes Therese Sjögrans flytt till USA. Förlusten av SM-guldet 2010 sved, vinsten från året innan var starkare.

– Med med oss hade vi ett enormt självförtroende från året innan. Vi hittade ett flow och det spelade ingen roll ifall vi förlorade vi visste att vi skulle vinna till slut, säger tränaren Martin Sjögren.

LdB försvarade sitt guld, men marginalen till Kopparbergs Göteborg var bara en poäng till slut och i grunden var det Tyresö som hade suttit i förarsätet inför avgörandet. Men två tunga förluster bäddade för Malmö.

– Vi vann stort på slutet (6–0 mot Örebro). I grunden hade vi ett bättre lag 2010 men vi spelade med ett annat självförtroende 2011, säger Sjögren.

Guldtruppen hade under hösten kryddats med sommarens VM-spelare i form av Caroline Seger och Therese Sjögran, som anslöt efter avslutat ligaspel i USA.


Mästarjubel i Linköpings FC 2017.

8) Linköpings FC, 2017

En övertygande segermarginal, vinst med nio poäng före Rosengård, ändå hade regerande mästarlaget urholkats från året tidigare. Hela fem internationella toppspelare lämnade inför säsongen och lysande stjärnan på mittfältet Claudia Neto skadeslocknade. Det hindrade inte LFC, som trots guldet året innan inte gått in i säsongen som någon direkt favoriter.

Nyförvärvet Marija Banusic imponerade stort med fina mål under våren, men under hösten tröt orken. Mindre rutinerade spelare tog ansvaret samtidigt som Kosovare Asllani kom hem under sommaren som en riktig prestigevärvning.

Linköping höll i hop det, och underskattade inget lag, samtidigt som det strulade rejält för rivalen FC Rosengård.


Mästarlaget 2010.

7) LdB FC Malmö, 2010

Avgjordes serien bara några omgångar in? Alldeles oavsett så tändes en moralisk glöd som drev Malmöspelarna framåt.

– Vi mötte Djurgården borta och det var en sådan match som vi borde torskat. Vi hade egentligen inte spelat bra de första omgångarna, men vi vann ändå. Det var stolpe in. Den känslan som skapades blev helt avgörande, efter det rullade det bara på, berättar dåvarande tränare Martin Sjögren.

Det fanns en längtan också. Efter det första guldet i gamla Malmöklubbens nya LdB-skepnad.

Therese Sjögran och Linda Forsberg gav stabilitet och rutin. Nilla Fischer gav laget tyngd och årets allsvenska stjärna blev Malmös Manon Melis.

När LdB gick över till att spela med två forwards blev det riktig fart på offensiven och Manon Melis hade internationella spetsspelare med sig framåt. Kate Gill och Pavlina Scasná kompletterade bra vid sidan av holländskan. I snitt lämnade laget planen med tre mål under seriematcherna.

Guldvrålet 2013.

6) LdB FC Malmö, 2013

Lärdomen från hur viktigt det är att slippa bli offer för små negativa marginaler bar den skånska truppen med sig in i säsongen 2013.

Det blev naturligt för tränarteamet att jobba med grupprocesser och Jonas Eidevall såg fördelar med att ta över som huvudtränare.

Starten blev mager. Spelmässigt gick det att skrapa fram guldkorn, men 0-8 i mötena med Lyon i Champions League skakade om.

På pappret fanns en tydlig plan: laget skulle spela med två forwards: Anja Mittag och Manon Melis. Ramona Bachmann skulle fylla på från kanten.

Det såg bra ut i teorin, men fungerade inte i praktiken.

Efter fem matcher - varav tre hade slutat oavgjort - blev bussresan hem från Örebro avgörande.

Tränarduon Jonas Eidevall och Markus Tilly sjönk ner i ett djupt samtal i var sin stol.

– De två, Anja och Manon, var inget bra anfallspar ihop och Ramona gör sig inte bra på en kant insåg jag och sa till Marcus Tilly vi måste göra något. Vi hade ingen dynamik i vårt anfallsspel. Jag bollade och föreslog att vi skulle gå över till 4-3-3. Det hade Markus spelat med tidigare. Han älskade det. Där och då bestämde vi oss, berättar Jonas Eidevall.

Spelarna kördes hem i ovisshet om det gulddrag som tränarduon snackat ihop sig om under bussfärden.

Matchen efter vann LdB över Kristianstad med 5-0.

Med det nya spelsystemet var Anja Mittag ensam toppforward med offensiva Sara Björk Gunnarsdóttir och Ramona Bachmann bakom sig. Manon Melis hittade till sin nya roll som ytterforward.

Borta mot Tyresö spelades under säsongen en match som på många sätt personifierade den här guldtruppen. Amanda Ilestedt blev frilägesutvisad och tankarna var mörka vid 1-2, men laget kvitterade och avgjorde med 3-2.

Moral och taktik i ett.

5) 2018, Piteå IF, 2018

Ser vi till lagbygge slår Piteå IF ut det mesta. Sagan är både god och sann. Arkitekten och ledaren Stellan Carlsson fogade samman individer som likt tallar stod pall när det stormade. Laget karvade guld ur en skatt av talanger som med hårt arbete (de jobbade eller studerade vid sidan om dessutom) formats till några av Sveriges bästa spelare, men framförallt var det ett lag, ett bevis på hur man kan pussla samman individer och det är ur den aspekten vi placerar laget här på topp fem.

Ingen trodde på Piteå, men som de trodde själva. När de andra föll fortsatte Piteås spelare att springa. Fast avgörandet blev osannolikt. De flesta av oss åkte till Göteborg eller sneglade dit för att se Rosengård avgöra i sista omgången, efter att ha klättrat till serieledning efter finalen i näst sista omgången mot Piteå.

I norr tog 3 778 fans på sig vinterjackor och mössor. Klädde sig för fest. Det blev SM-guld och två offensiva stjärnor hade börjat blomstra i Madelen Janogy och Julia Karlernäs.


4) FC Rosengård, 2019

När Caroline Seger guldmålades av Sportbladet den 20 oktober var det slutstation för en resa som hade sitt avstamp på Ullevi året innan.

Bakslaget mot Kopparbergs Göteborg, det förlorade guldet och den missade Champions Leagueplatsen gjorde sportchefen Therese Sjögran och veteranen Caroline Seger deprimerade.

Känslorna bearbetades och med tränaren Jonas Eidevalls tydliga hand och förmåga att implementera nya spelare under säsong – för de kom efter hand – styrde Rosengård säkert mot guldet.

Målskytten Anna Anvegård kom från Växjö och blev en faktor inte minst i en fungerande kombination med Jelena Cankovics passningsfot. Den danska talangen Sofie Svava var en annan viktig pusselbit.

Efter fyra år utan SM-guld var Rosengårds tid inne igen. En stark organisation, en bred trupp och variation i spelet lade grunden. Värvningarna under säsongen hade betydelse.

Rutinen fanns där redan. I guldmålade Caroline Seger, som kritade nytt kontrakt, och Malin Levenstad, som tog sitt fjärde SM-guld


3) Tyresö, 2012

En stund efter slutsignal förenas Tyresö-profilen Hans Lindberg och succétränaren Tony Gustavsson i en lång kram. Soulmusik från sprakande högtalare på Malmö IP lockar fram glädjesteg  från Marta och Véronica Boquete. Tyresö förstörde Rosengårds guldfest men frågorna handlar om bollen. Var den inne? 

Domaren Jenny Palmqvist var övertygad efter kaoset. "Jag hoppas verkligen det är rätt beslut" sa hon. Inlägget från Elin Rubensson fick Rosengårds spelare att kvitteringsjubla, men Jenny Palmqvist ändrade beslutet hennes assisterande kollega Susanne Borg Pilhamre signalerade för - mål.

Tyresö vann och gjorde det i en tid då vi inte hade hela bilden av korthuset som senare kraschade. Vi kunde där och då tjusas av den spelförståelse, teknisk briljans och kompetens som fanns i ett till synes professionellt lagbygge. Det var en fantastisk trupp, men eftersmaken blev bitter. 2014 hade laget nått toppen och botten. Final i Champions League och konkurs. Ekonomisk dopning skuggar guldglansen.

Ska vi backa bandet till fler faktorer som avgjort kan vi se ett Tyresö som krånglat med tränarbyten över sommaren. Vi ser också marginalerna svänga mot Rosengård.

I näst sista omgången tar stjärnan Ramona Bachmann med sig bollen med handen - två gånger. Helt oförklarligt och tydligt slår hon med sig bollen. Rött kort och därmed avstängd i guldmatchen.

– I den missade vi också en straff. Om det var rätt eller fel med bollen där på Rubenssons inlägg, tror jag man aldrig kan avgöra. Vi förlorade på målskillnad till slut, säger Rosengårds tränare Jonas Eidevall.


Linköping jublar efter SM-Guldet 2016.

2) Linköpings FC , 2016

Nu tre och ett halvt år senare räcker det att beskriva delar av truppen för att förstå vilken talang som formade det här laget. Här spelade en flytande Pernille Harder bakom målgiftiga Stina Blackstenius, starka Fridolina Rolfö tog sats, liksom Magdalena Eriksson. Och en blivande förbundskapten, Martin Sjögren, på bänken.

Facit var på många sätt enastående: för första gången sedan 2006 då Umeå IK vann SM-guld utan en enda förlust. Linköping hade 20 segrar, två oavgjorda matcher och 73 gjorda mål.

Men förvandlingen skedde inte över en natt. Det tog ett par år. Ett ekonomiskt stålband till 2013, förmågan att finna oslipade diamanter och skapa kontinuitet och kitt mellan spelare som ville stanna även om några av dem hade fått gå ner i lön och andra lockades av drömkontrakt från klubbar i Sverige och utomlands.

– Vi var väldigt bra. En stor utmaning i Sverige är att få behålla spelarna men vi hade lyckats skapa en miljö där de ville vara kvar. Vi fick fortsätta att utveckla dom. Nyckel var att fick behålla samma spelartrupp längre tid, säger tränaren Martin Sjögren.

Det fanns en annan viktig faktor. Året innan hade belastningen i träningen ökats rejält, facit blev för många skador. Tränarstaben introducerade därför ett redskap för spelarna att uppskatta sin egen status. Utvärderingen blev vägvinnande i kombination med väl utvecklad förmåga av videoanalysteknik,

Grepp som känns självklara idag, men som faktiskt inte var det 2016.

– Jag känner mig mer stolt över SM-guldet med Linköping än de tidigare (i LdB) för här hade vi byggt från grunden, säger tränaren Martin Sjögren.


1) FC Rosengård, SM-guld 2014

Rosengård var aldrig hotat och vann serien med tolv poäng ner till Kif Örebro. En stor anledning till det var Anja Mittag. Den tyska målmaskinen, som slingrade sig igenom motståndarnas försvar som en giftig kobra vann skytteligan och delade förstaplatsen i assistligan.

Under sin tredje säsong i damallsvenskan passerade hon 50 mål. Anja Mittag har satt en stark prägel på svensk damfotboll och den offensiva besättningen i Rosengård 2014 var imponerande.

Ser man med perspektiv fanns det två faser den här säsongen.

Inför säsongen var flera spelare skadedrabbade och unga talanger som Nathalie Persson och Ebba Wieder tränade med laget.

– Det blev ett bättre lag efter att jag lämnade på sommaren, än när jag var där på sommaren, säger tränaren Jonas Eidevall.

Efter sommaren kom Marta in. Med facit i hand kanske detta är det mest överlägsna guldlaget på 2010-talet. Offensivt glimrade det av briljans och spets. Var det här sista gången vi fick se några av världens absolut främsta spelare i damallsvenskan? Var det brytpunkten för en ny era där internationella storklubbar med starka verksamheter på herrsidan flyttar fram positionerna.

Det var något alldeles speciellt.

Det finns en skillnad mellan strategierna sett till guldtrupperna i Rosengård jämfört med Linköping.

Rosengård har värvat mer klara spelare som komplement även om man på senare år fostrat några av landets främsta som Hanna Bennison. Linköping har satsat på yngre talanger som man fått till klubben och utvecklat dem över sikt. Som Pernille Harder, Stina Blackstenius, Magdalena Eriksson.

Vi tjusas av båda alternativen.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.