Johanssons första ord efter beskedet

Publicerad 2018-02-19

I går kom chockbeskedet.

Nils-Eric Johansson, 38, tvingas att avsluta karriären på grund av hjärtproblem.

– Det känns konstigt att bara sluta med något när man mår bra, säger AIK-ikonen.

Följ ämnen
AIK Fotboll

Nils-Eric Johansson, som har haft en medfödd avvikelse på hjärtat, tvingas att lägga fotbollsskorna på hyllan.

Detta efter att en försämring på hjärtat nyligen upptäckts.

”Det var chockerande”

Under måndagen höll Nils-Eric Johansson en känslosam presskonferens.

– Självklart tuffa dagar, jag fick säga att jag var sjuk inför match även till spelarna. Ledarna fick reda på det på torsdagen. Beslutet hade tagits då, utifrån deras rekommendationer, att det var slutspelat. Det var chockerande, det gick snabbt från grönt ljus till rött ljus, inget orange emellan, ingen varning. Jag har kämpat med att vara glad och ledsen, hela tiden. Ni får ursäkta om det tar tid att få ut orden, säger AIK-ikonen och fortsätter:

AIK bekräftade igår att ”Nisse” lägger ner karriären. Då var spelartruppen ledig. I dag träffade försvararen sina lagkamrater.

– Det var nog bra att det kom ut igår och kunde sätta sig, så jag inte bara dyker upp och ”high-fivar” alla och sen säger att jag inte ska spela fotboll mer. Det kanske var positivt. Det viktigaste är att gå vidare från det här, att det inte blir sämre utan att det blir bättre hela tiden, säger Johansson, som betonar att det var en jobbig stund.

– Jag kunde inte titta på folk, jag kunde inte titta på mina lagkamrater. Jag fick titta ner i golvet, och andas. Det var känslosamt i början, absolut. Det var svårt att få ut orden när man har gråten i halsen.

Han har sagt till sina lagkamrater att försöka hantera det som han själv brukar göra när det händer saker i AIK.

– Vad gör jag när det stormar i AIK? Jag går till jobbet, jag gör lite bättre i allt jag kan. Jag gör 100 procent av mig själv, oavsett hur jag mår. Jag kan må pissdåligt och känna att jag är 75-procentig, men man kan alltid göra 100 procent av 75 procent. Jag kan halta, vara en 100 procent haltande person. Det är det budskapet jag har velat få ut, så funkar jag och det hjälper mig att gå vidare.

”Svårt att veta var jag är mentalt”

38-åringen var tårögd och märkbart tagen av situationen.

– Jag mår bra, jag är starkt och fräsch, jag har spelat och är redo. Det känns konstigt att bara sluta med något när man mår bra. Det finns vissa ord jag går igång på, jag vet inte vad. Det är svårt att veta var jag är mentalt nu. I går när det kom ut var det fantastiskt från vänner, nära och kära, familjer och fiender - som hör av sig, säger ”Nisse” och berättar att han inte vet hur hans framtid ser ut:

– Vad som händer nu vet jag inte riktigt. Vi ska prata mer under dagarna som går, med Rikard och Björn. Vad händer med min framtid i AIK? Vad händer med min framtid och hälsa privat? Vad får jag eller får jag inte göra fysiskt?

Vad kommer du att sakna?

– Pratar man med gamla spelare är det omklädningsrummet, dagsverksamheten. Garvet, snacket och jargongen - det är vinst och förlust i träning. Det är en del av det. Sen är nästa delen den stora scenen med supportrar. Att få den bekräftelsen, kärleken eller hatet från tusentals, är också en del.

Vad är ditt bästa minne i AIK?

– Det är lätt att säga 2009 eftersom vi vann, allt var glädje. Men under åren har många saker hänt, både bra och dåliga, och allt har mynnat ut i glädje. Det är otroligt. Vi har haft något bra år och många guldchanser, kommit två och trea flera år i rad och tävlat om topplatser. Men det är ändå det andra grejerna som dyker upp, och som man minns. Det har gjort en starkare.

– Det har varit Ivan Turinas bortgång, vi har Daniel Sundgren som har hänt tätt inpå nu. Det har inte så mycket med fotboll att göra med det för samman grupper, supportrar och andra supportrar. Såna grejer får ett utslag i hela Sverige, som inte ett resultat eller SM-guld ger. Sportsligt finns det vissa minnen, känslomässigt finns det vissa minnen.

– Någonstans är det inte slut, det är så jag känner nu. Det är slut med karriären, men jag är inte begraven. De bästa minnena är kvar. Med AIK, definitivt. Med mig som supporter kan det bli fina minnen, med mig som anställd kan det också bli. Jag kan bara summera att det har varit en ära, ett privilegium att stå på arenor och representera AIK. Det har varit en väldigt lång glädjeresa, även om det har varit kaos.



Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.