Fagerlund: Nildén känns som en joker
FARO. Tack ska ni ha, det gjorde ni bra, som den blågula klacken ropade på läktaren.
Sverige har till slut klivit in i traditionstyngda Algarve Cup.
I skoningslösa krossen mot värdnationen skymtades några potentiella jokrar.
Det är enkelt att identifiera en svensk på Algarvekusten i slutet av februari. Iklädda brillor, gulfärgad tröja och möjligen en keps intar de varje år läktaren på Estadio Algarve och placerar sig strategiskt så att de kan lapa i sig dagens sista soltimmar.
”Heja Sverige friskt humör, det är det som susen gör!”
Dessa utlandsbosatta svenskar (för jag utgår från att en majoritet är det) mår säkert toppen av att slippa de långa, mörka vintrarna i hemlandet.
I landslagets fall kunde det sistnämnda användas som (bort)förklaring i halvtid mot värdnationen Portugal.
Ringrostigt här och var
Första halvlek var egentligen inte dåligt genomförd. Det portugisiska laget är bättre än de får kredd för och har utvecklats rent taktiskt vilket syntes i det centrerade presspelet. De hjälptes av att Sverige gav bort bollen onödigt ofta, bland annat genom vanligtvis suveräna Filippa Angeldahl.
Ringrosten skymtades här och var. Delar av anfallet, Madelen Janogy och Johanna Rytting Kaneryd, är exempelvis inte i säsong. Liksom det är lätt att peka ut en svensk på solsemester är det tydligt att Rytting Kaneryd vill så väldigt, väldigt mycket ute på planen. Finpolerar hon bara sin sistatouch, kanske släpper bollen någon sekund tidigare, är en EM-startplats i sommar ett högst realistiskt mål (även om Sofia Jakobsson lär göra allt hon kan för att behålla den).
Två hysteriska missar fick vi se innan domaren deklarerade paus. Först från Carole Costa som sprang in bakom den svenska backlinjen samt rundade målvakten Jennifer Falk innan hon på något oförklarligt vis drog bollen över ribban.
Janogy var nästan än mer vidunderlig när hon bommade avslutet på ett perfekt inlägg från Lina Hurtig med ett tiotal meter.
Lite rostigt, som sagt.
Men det skakades av i omklädningsrummet.
Nildén stack ut
Visst framkallar det ett litet leende att få höra ”Heja Sverige friskt humör” till åsynen av dubbla mål på fasta situationer á la klassiskt blågult manér.
Två gånger om levererades bollen in i straffområdet varpå Hanna Glas respektive Amanda Ilestedt tryckte dit 1–0 och 2–0. Båda hörnorna slogs av Amanda Nildén, en spelare som gått under radarn för egen del men känns som en potentiell joker.
Nog för att vänsterbacksutbudet är stabilt, med Chelsea-försvararna Jonna Andersson och Magdalena Eriksson som främsta alternativ. Men Peter Gerhardsson har antagligen inte ristat in det i sten.
När förbundskaptenen obarmhärtigt kastade in Jakobsson, Kosovare Asllani, Fridolina Rolfö och Hanna Bennison dog allt hopp ur portugisisk synvinkel. Asllani och Blackstenius hjälptes åt att fastställa slutresultatet till 4–0 då motståndarna sjönk ihop, trötta och slagna.
Nu väntar Italien i final (som väl inte är jättemycket ”final” eftersom Danmark tvingades dra sig ur på grund av covid-utbrott, varpå Sverige tilldelades segern).
Humöret är så här långt friskt i det svenska lägret, känslan oerhört god.