Det är sjukt. Inget mindre. Bara sjukt.

Det finns en sval och distanserad analys att göra en dag, en förnumstig drapa om ekonomi, men den stunden är inte nu.

Göteborgs FC finns inte mer.

Det är lika förbryllande som sorgligt.

En tanke så svindlande att den verkar överdriven:

Hade Göteborg gjort en kanonmatch i Manchester 16 december skulle laget ha funnits kvar nu. De förlorade inte bara matchen mot City med 3–0, de förlorade sitt existensberättigande. Efteråt drog styrelsen och storsponsorn Peter Bronsman ur proppen och lät en av svensk fotbolls stoltheter virvla ut med badvattnet.

Nu är Göteborgs FC borta. En skvadron landslagsspelare står utan klubb och utgör en sällsynt mellandagsrea: kom och köp Ruben, jag kastar in Blackstenius på köpet, allt är gratis för dig, min vän!

Mest imponerande ett svenskt lag gjort

Det är sjukt. Inget mindre. Bara sjukt. Det är en monumental förlust för svensk fotboll. Johanna Rytting Kaneryd värvades för två veckor sedan, då fanns tydligen den framtidstro som nu sinat.

En annan dag ska jag ha distans till det inträffade. För det är sant, det som Bronsman säger, att en frifräsande svenskklubb får allt svårare att mäta sig när europeiska herrlag omdirigerar några promille av sin budget för att värva damspelare. För ett par år sedan var Barcelonas damer ett skämt, i fjol spelade de Champions League-final. Och medan tiotusentals kunde gå på en ligamatch i Spanien eller England var det fortfarande glest på Valhalla också när publik tilläts.

Men bilden är förenklad. I fjol höll Göteborg jämna steg med storklubben Bayern München över två CL-matcher, de tog varsin rond innan tyskorna avancerade på fler bortamål. Sportsligt var det en av de mest imponerande insatser ett svenskt lag stått för ute i Europa på flera år, vilket bara förstärks av att laget inte var färdigbyggt då. Det är först 2020 som Jörgen Ericsons projekt färdigställts, det är nu de har sprungit om Rosengård och triangelspelat sig igenom i princip varenda försvar.

Har sprungit om? Hade. Det kommer dröja innan tempuset kommer naturligt.

All anledning att sörja

För två år sedan ville Göteborgs FC gå samman med IFK Göteborg för att stabilisera verksamheten och minska beroendet av cidermiljonerna. De fick nej. I retrospektiv började kistan spikas redan då, plankor fogades samman i smyg, långt bort från Rebecka Blomqvists, Jennifer Falks och Pauline Hammarlunds öron. Truppen var fullt upptagen med att bli bäst i Sverige, vilket den klarade med sju poängs marginal.

Nu är åtminstone tio landslagsspelare klubblösa. Från spillrorna av det som var en mästarklubb hörs någon sorts önskan att de stannar i stan, men proffsen kommer såklart inte gå ner i divisionerna för att lira i Häcken eller Blåvitt. Därmed kommer Göteborg, med sin nationalarena och sin status som damfotbollens huvudstad, hädanefter sakna ett starkt elitlag. Tiotusentals västsvenska ungar kommer inte längre ha en självklar elva att fantisera om att slå sig in i.

Så här står vi. Med absurda svar på helt vanliga frågor. Sveriges bästa lag? FC Rosengård. Damallsvenskans nyaste nykomling? Morön, vars stjärnor flyttat eftersom laget missade avancemang från Elitettan. Elin Rubenssons klubbadress? Oklart.

Du kanske vill prata ekonomi nu. Vicka uppfostrande på huvudet och fråga vad vi hade väntat oss i dessa tider. Jag är ledsen, men vi tar det snacket en annan dag.

Först finns all anledning att sörja och tjura.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.