Bank: Ge oss mer än vi kunde drömma om
Landslaget har vänt vindarna, fyllt Friends och seglat ut på en årslång smekmånad.
Dags att angöra hamn.
Ni har redan gett oss mer än vad vi trodde. Nu får ni gärna ge oss mer än vi kunde drömma om.
Det hände sig en förtrollad sommar 1994, och ni minns det allihopa som om det vore igår.
Ett svenskt fotbollslandslag skulle spela en historisk match, och för att undvika att de skulle förlora fokus valde ledarna, med Tord Grip och Tommy Svensson i spetsen, att citera Karin Boyes allra mest älskade dikt:
Vi vill ha mål, mål, mål, mera mål
Och mål, det kommer det att bli
Vi vill ha mål, mål, mål, flera mål
Se upp, nu attackerar vi.
I kväll spelar Sverige en sorts match som ingen riktigt hade väntat sig, i ett VM-kval där ingen vågat tro på vinst har de plötsligt något att förlora. Med 180 minuters spel kvar har de hamnat i ett läge där allt annat än en sensation skulle kännas som en enorm besvikelse.
Förtjänat sitt drömläge
De har gjort en svag insats i det här kvalet (tursamma 1–1 mot Holland, med närmast obefintliga förberedelser), de har gjort en halvdan insats (2–3 mot Bulgarien när de slarvade med grunderna), och de har gjort sex helgjutna matcher. De har förtjänat sitt drömläge.
Om Bulgarien lyckas väcka liv i Frankrikes gamla Bulgarien-spöken från 1993 kan Sverige bli VM-klart redan på tisdag. Om Sverige kör över Luxemburg i kväll kan de åtminstone börja fila på playoff-planeringen.
Det är en situation som till lika delar hänger ihop med den holländska landslagsfotbollens dysfunktionalitet, Hugo Lloris vänsterfot och det där som lagkaptenen Andreas Granqvist formulerade så Påarps-perfekt på presskonferensen i går:
– Han har fått ihop en grupp som tror på det han säger.
”Han” heter Janne Andersson, förstås. I går satt han bredvid Granqvist och teaterviskade att han hellre ville prata halländska när han fått frågor på holländska. Han har låtit svensk landslagsfotboll återgå till grunderna, till en spelidé där stjärnan har 22 ben i stället för två, och nu har han vunnit tillräckligt mycket tillit för att supportrar ska slåss om en biljett till en kvalmatch mot Luxemburg.
Och ja, utifrån är det lätt att prata om mål, mål, mål, flera mål. Att det måste bli mål.
Hårdfakta är att Sverige, om kvällens matcher ger status quo, skulle ha råd att förlora med tre mål mot Holland på tisdag och ändå ha dem bakom sig i tabellen. Varje mål mer eller mindre än så är förstås extremviktigt.
Det vet Sverige.
Men de vet också att det inte är något att bry sig om här och nu. Det är inget sätt att coacha ett lag, för det finns inte en spelare i fotbollshistorien (möjligen med Stéphane Guivarc’h undantagen) som inte vet att det är toppen att göra många mål.
Instruktionerna måste alltså handla om hur man ska ge sig själv de bästa förutsättningarna att ta sig dit.
Gårdagens träning, den sista inför matchen, handlade mest om att jobba upp intensitet, mindre om att sätta det finstilta i taktiken. John Guidetti och Victor Nilsson Lindelöf höll uppe ljudvolymen, Ludwig Augustinsson kastade in sitt ömma knä i närkamper och lille debutanten Ken Sema sköt som en häst.
Luxemburgs dundertalanger
Ledtrådarna har vi fått tidigare.
Sverige verkar ha fått varningssignalerna de måste ha från Luxemburg, ett lag som har fått vingar av den historiska 0–0-bragden mot Frankrike senast. Inför kvalet sa förbundsbasen Paul Philipp att han skulle vara nöjd med ”tre-fyra poäng”, nu har de tagit lika många poäng på sina senaste två matcher.
De har dundertalangerna Vincent Thil, 17, och Christopher Martins, 20. De har David Turpel, 24, och Gerson Rodrigues, 22, som hotade Frankrike. Och de har ryggradsspelaren Chris Philipps, 23, som är ordinarie i Ligue 1.
Luxemburg höll oavgjort mot Holland i en timme, mot Sverige i en timme, mot Frankrike i en hel match. Ge mig en väl genomförd 2–0-match i kväll så är jag mer än nöjd.
Luxemburg saknar verkligen inte kvalitéer, men de saknar verkligen inte svagheter heller (de har inte vunnit en enda av sina senaste 29 bortamatcher).
Tio spelare: 18 mål
Frankrike spelade ut dem totalt, men var också rätt nöjda med att spela ut dem totalt – precis som de var mot Sverige i Paris. De blev bekväma, nöjda, rullade runt och lät Luxemburg krypa hem och täcka varenda kvadratcentimeter i straffområdet.
Sverige har inte den lyxen.
I veckan har det gått att se hur mycket tyngd de lägger på att komma snabbt in i straffområdet, med mycket folk. Tidiga inlägg, tre, fyra, fem löpningar. Synkroniserad press, den där sortens koncentrerat beslutsfattande som vacklade i Sofia senast.
Janne Anderssons omöjliga uppgift när han tog över var att få oss att glömma att Zlatan Ibrahimovic slutat. I det här kvalet har tio olika spelare delat på arton mål. De har gjort mål efter hörna, på frispark, på straff, på kontringar och i etablerat spel. Backarna har gjort fyra av målen, mittfältarna sex, anfallarna åtta.
En behaglig bonusbatalj
– Bredden i vårt sätt att spela gör att det inte är någon specifik sak måste funka. Jag tycker att vi har en bredd i vårt anfallsspel när vi gör det vi ska, sa Andersson i går.
Vi gick in i det här kvalspelet utan förhoppningar, men ett år senare har Sverige chansen att sparka bort förra VM:s bronsmedaljörer från nästa VM.
Det är det den här matchen handlar om. Att fylla Friends med lika mycket framtid som folk. En ordentlig vinst mot Luxemburg skulle göra epilogen i Amsterdam till inget mer än en behaglig bonusbatalj.
Så långt har de kommit, så stadiga har de blivit, så skönt är det att kunna slå fast det här:
Gör vad ni borde i kväll, så har ni gjort vad ingen trodde att ni kunde, redan nu.
Se Sveriges matcher på Kanal 5 – och hela VM-kvalet på Eurosport Player