Johansson jagades av Milan och Valencia

IFK Göteborgs hemvändare om karriären, skadorna och framtiden

Michael Wagner

GÖTEBORG. Han sköt Sverige till VM – storklubbar som Milan och Valencia var intresserade.

Men korsbandsskadorna satte stopp och Jakob Johansson, 29, väljer istället en återkomst till IFK Göteborg. 

– Jag kommer i alla fall inte hem barskrapad, säger han.

IFK Göteborgsfansen har gått i spinn och han är kanske allsvenskan 2020 års största nyförvärv.

Men Jakob Johansson hade kunnat vara någon helt annanstans.

Trots att han drog korsbandet även i det högra knäet vid en träning med Rennes i september 2019.

Det fanns alternativ till att flytta hem även nu?

– Ja, men det finns olika perspektiv på det. Vad fanns det för alternativ i vintras innan allt det här med coronaviruset hände? Jag hade diskussioner med mina rådgivare i ett tidigt stadium om de olika alternativen. Det fanns intressenter. 

”Känns väldigt skönt att vara tillbaka här”

Men du väljer ändå IFK Göteborg?

– Vi längtade hem till Sverige och skadan spelade in också, men det var inte allt. Vi hade varit utomlands i några år och vi har alltid sagt att vi ville hem förr eller senare. Sedan är alltid frågan när det är rätt tajming.

Under torsdagen gjorde landslagsmittfältaren sin första träning med IFK Göteborg. Johansson, som inte har kunnat rehaba med sjukgymnast eller medicinsk personal när det har rått lockdown i Frankrike, inledde med en löprunda i skogarna runt Kamratgården. Sedan blev det rehab-övningar på gräsplanen med IFK Göteborgs och landslagets sjukgymnast Fredrik Larsson.

Med Johansson på plats, ex-Blåvita Marcus Berg, Benjamin Nygren och Pontus Dahlberg och resten av IFK Göteborg kring en och samma plan var det åter lite mer publik på plats och såg på – säkert och väl utspridda i skogsbrynet.

– Det känns väldigt skönt att vara tillbaka här. Jag har haft några tuffa månader utan någon organiserad träning. Det är skönt att vara tillbaka i någon slags vardag, säger han. 

Förhoppningarna och förväntningar på honom från IFK Göteborgs fans är stora. Och det är inget som 29-åringen med 17 landskamper för Sverige de senaste åren ryggar tillbaka över.

– Jag har inte funderat på det speciellt mycket. Fokus ligger på mitt knä och komma i form. Jag har nog högsta förväntningarna själv. Det är fullt naturligt att man har förväntningar på mig med de erfarenheterna jag kommer med i bagaget. 

”Det var snack om Milan och Valencia...”

Och vilka är förväntningarna du har på dig själv?

– Ungefär samma som när jag lämnade IFK Göteborg. Då var jag en bärande spelare i laget och det är det jag hoppas kunna bidra med nu också med lite ytterligare erfarenhet. 

2016 och 2017 lyfte Johanssons karriär rejält i AEK Aten. Han var med och förde det grekiska storlaget tillbaka till högstaligan och gjorde själv succé i svenska landslaget. 

Klubbar som Valencia, Las Palmas, Milan, Toulouse och Racing Genk visade intresse. AEK Aten satte en hög prislapp på sitt svenska fynd.

Sedan satte den ödesdigra skadan i playoff-returen borta mot Italien på San Siro sannolikt stopp för en riktigt stor flytt.

Känner du något gång – fan, jag har missat den stora chansen?

– Jag är ganska nöjd med det jag gjort ändå. Självklart är jag inte nöjd över alla skadorna som varit – det har varit skit – men det är också en del av fotbollen. 

– Det var snack om Milan och Valencia. Det är inte säkert att det hade blivit bättre för mig där för att det är större klubbar.

Väldigt dålig på långsiktiga planer

Mer pengar på bankkontot troligen. 

– Kanske. Men jag kommer inte fattig från Frankrike heller, säger han med ett leende.

Han har skrivit kontrakt med IFK Göteborg över 2,5 år, till december 2022. Då är han 32 år.

Är din ambition ändå att komma utomlands någon gång längre fram igen?

– Jag förstår den frågeställningen eftersom det ibland framställs som att den som inte har ambitioner inte vill något, inte kommer framåt. Jag ser det inte så.

– Jag tänker inte på att Milan eller Valencia ska höra av sig för att kolla hur duktig jag kommer vara i allsvenskan. Det är inte bara en löjlig klyscha men mina enda tankar här och nu handlar om att bli så bra som möjligt i IFK Göteborg och allsvenskan. Jag vet att allt är möjligt, men jag är väldigt dålig på att ha långsiktiga planer.