Asaharas fem punkter: ”Inte bara tre derbypoäng”

Tunga poäng delades ut i Stockholmsderbyt. Häcken verkar hittat rätt spår och likaså Kif Örebro.

Här är Makoto Asaharas fem punkter efter en målrik damallsvensk lördag – som både gav svar och väckte frågor.

Följ ämnen

1. Tredje gången gillt – gånger två – för Hammarby

Snöpligt och sent poängtapp i derbyt mot AIK. Snöpligt och ännu senare poängtapp senast mot Eskilstuna. Även om Hammarby varit en nykomling som primärt beskrivits som en väldigt frisk fläkt så rådde det ingen tvekan om att det fanns vissa orosmoln inför lördagen.

Med det i åtanke var 3–2-segern mot Djurgården inte ”bara” en vanlig derbyseger. Framförallt inte med tanke på hur den kom till.

För visst var den blixtsnabba 1–1-kvittering de släppte in ett psykologiskt väldigt tungt mål att släppa in.

Visst var 2–2-målet en bra bit in i andra halvlek en typ av mål som säkerligen väckte tanken: ”Inte igen...” hos Hammarbyspelarna.

Sedan kom inspelet in i mitten från Elsa Karlsson. Emma Janssons avslut kan se enkelt ut. Men framförallt är det vaket, kliniskt och så oerhört, oerhört viktigt. Det syntes på firandet, både vid målet och slutsignalen. Det syntes på Hammarbytrojänaren Janssons tårar.

Ett mål och en seger som inte bara innebär tre derbypoäng utan så mycket mer för en nykomling under stor, förväntansfylld och även pressande lupp.

2. Sjätte gången gillt ett måste för Djurgården?

Samtidigt som det var tunga poäng för ett lag så var det minst lika tunga, i motsatt definition, tappade poäng för ett annat på Kanalplan.

Nej, Rosengård, Häcken och Kristianstad är inte matcher där man kan förvänta sig poängfrån ett Djurgården som, efter vinterns trupprockader och med fjolårsplaceringar i åtanke, slår ur underläge.

Men det råder ingen tvekan om att två raka derbyförluster mot två raka nykomlingar väger blytungt. Det råder ingen tvekan om att det tär på det självförtroende och den tro som finns i truppen. Det råder ingen tvekan om att Djurgården är i nästintill akut behov av poäng borta mot Piteå kommande helg.

På individnivå finns borde det i alla fall finnas kvalitet nog för att lösa det.

Elizabeth Addo, som gjorde sitt första mål i derbyt, är bevisligen en väldigt kompetent fotbollsspelare på alla sätt och vis (vilket en ghanansk landslagskaptensbindel borde insinuera om inte annat). Hayley Dowd är rivig, målfarlig och smart som offensiv spjutspets och lär inte ha gjort sitt sista mål för säsongen. Nellie Lilja är ovärderlig som balanspjäs på innermittfältet – precis som Linda Motlhalo höjt sig både ett och två snäpp i min bok. För att ge några exempel.

Men kan alla dessa pjäser verkligen fungera i ett och samma kollektiv? Visst finns positiva tendenser i spelet. Men resultatraden talar, just nu, för det motsatta.

3. Häcken på cupguldsbränsle

Så klart ett poängtapp mot erkänt starka Vittsjö och en uddamålsförlust mot ett erkänt ännu mer starkt Linköping inte är något att börja skrika kris över för BK Häcken.

Men med en måttstock värdig ett lag med guldaspirationer så kändes det åtminstone nära.

Men efter en övertygande och kontrollerad seger mot Eskilstuna (ett lag där det kanske börjar bli läge att åtminstone oroa sig lite över formtrenden) så kan vi konstatera att vi kan gömma undan det där krisordet på Hisingen. För nu känner vi igen den igen, den regerande mästaren.

Vilket de egentligen gjort sedan de mötte Eskilstuna senast.

Det är helt uppenbart vad det där cupguldet härom dagarna faktiskt betydde för Häckenspelarna, spelet och självförtroendet.

Tuff start mot Djurgården i återkomsten till ligaspelet helgen efter cupfinalen? Det vändes genom en Stina Blackstenius i skoningslös form och ett kollektiv som helt enkelt bara gick ut och dominerade.

Och när Eskilstuna väntade igen, precis som i cupfinalen, så såg Häcken återigen ut som Häcken. Kontrollerat, säkert och utan tillstymmelse till oro.

Nej, den här guldstriden är långt i från avgjord hur ostoppbara än Rosengård har sett ut.

4. Kif:s beräknade ambivalens

Någon form av fotbollstaktisk trial and error-process har pågått i Örebro under säsongsinledningen.

I ena stunden styr man matchbilder borta i ”gnällicot” mot Eskilstuna.

I den andra stunden släpper man in fem mål på en halvlek mot en nykomling, där knappt hälften är mer eller mindre bortgivna mål.

Det har varit lika ambivalent som svenskt majväder. Men det har också varit en beräknad ambvibalens. Och på sistone har det varit klart mest av den positiva varan för det nya Kif-projektet.

Nej, Piteå i en helg och Växjö i nästa är en av de tacksammaste spelschemasekvenserna på en hel säsong – och tuffare matcher stundar. Men poängen ska ändå tas – och poängen har tagits.

Mot Växjö var det sprudlande. Det var en Jenna Hellstrom som fortsätter se ut som ett av transferfönstrets största fynd. Det var en Karin Lundin som med sitt målsinne, i dubbel bemärkelse denna eftermiddag, visar hur oerhört viktig hon alltjämt är för detta förändrade Kif. Det var en Dessi Dupuy som hittade sitt första damallsvenska mål och fortsatt får anses vara ett rejält, offensivt, sparkapital. Och det var framförallt ett närkingskt lagbygge som verkligen ser ut att ha hittat in på rätt spår.

Samtidigt har vi ett Växjö som ännu en gång visade sporadiska positiva drag (denna gång under inledningen av andra halvlek i ett redan avgjort läge) utan att aldrig kännas särskilt nära. Om det inte redan var tydligt tidigare så är det desto tydligare nu efter dagens storförlust: Det lär vänta en fortsatt väldigt tuff säsong för de bottenstridstippade smålänningarna.

5. Var har vi egentligen Eskilstuna 2021?

Jag blir inte riktigt klok på Eskilstuna, det ska jag medge.

Ett lag som stundtals visar så pass fina tendenser. Som har så mycket kvalitet. Som har sådan revanschlusta från en fjolårssäsong som inte blev i närheten så som de hade önskat och satt som mål. Som har en Emma Holmgren i mål som på egen hand kan rädda poäng när det krävs.

Men nu står de här efter sex spelade matcher med blott en seger i bagaget med ett betydande avstånd till topplaceringar. Visst har de enda förlusterna för säsongen kommit mot de två förmodade titelkandidaterna. Och visst finns det en enorm otursfaktor inblandad när du som lag tajmar in två självmål just när man ställs mot ett regerande mästarlag.

Men är detta ett Eskilstuna för den övre halvan? Det räcker med att titta på truppen för att hitta argument för att de är det. Men det räcker också med se på säsongsinledningen för att hitta motargument.

Visst kan man inte förvänta sig poäng mot lag som Rosengård och Häcken, eller för den delen dra för stora växlar av det.

Men borde inte Eskilstuna United, sett till klubbens ambitioner, åtminstone vara i samma tidszon som en dyrköpt, ingnuggad och kanske till och med oförtjänt, pinne i någon av dessa matcher? För det har de knappt varit.

Se OBOS damallsvenskan – starta ditt abonnemang här!

Läs mer om vårens och sommarens fotbollsfester:
EM i fotboll 2021: Guide med datum, spelschema och tv-tider
Champions League-final 2021 (herrar): Allt inför Manchester City–Chelsea
Europa League-final 2021: Allt inför Manchester United–Villarreal