Bank: Hoppas Janne aldrig glömmer hur det gick till

Vad kan man egentligen säga efter att Sverige gjort sin bästa landskamp på evigheter?

Framför allt detta:

Om de vill kan de bli så mycket bättre av den.

118 gånger genom historien hade Spanien spelat VM-kval, inte en enda gång hade de förlorat efter att ha tagit ledningen. Senast Spanien förlorade en VM-kvalmatch var majoriteten av spelarna i Sveriges startelva inte ens födda.

Och hundra sorters statistik till.

Man måste ändå beundra Janne Andersson för hans tappra försök att hålla humöret i strama tyglar efter 2–1 i torsdags. Här skulle ingen få skena i väg och tappa fattningen, här skulle Luther och Jante bytas in så fort det bara gick. Uzbekistan i morgon, fokus! Då var då och nu är nu och sen är sen, och nästa match är – för att citera Sepp Herberger – alltid den svåraste.

Förbundskaptenen försökte få 16 000 på Friends Arena, ett par miljoner framför tv-apparaterna, att tro att det här, det var bara en dag på jobbet.

Fast det var det ju inte.

Det var den typen av arbetsdag som slutat med att man upptäckt att det fanns en vindsvåning på kontoret. Havsutsikt, tempererad pool, barista med italiensk skjorta och sibetkaffe. Vattenrutschkana och biljardbord.

Det var nog deras sämsta match

Det bästa med 2–1 mot Spanien var förstås att det var 2–1 mot Spanien. Det näst bästa är att det var en match som spelarna kan gå runt i som i en trädgård, och plocka lärdomar och inspiration ur. Under Janne Anderssons tid som förbundskapten har hans landslag klarat att bända fram hemmaresultat mot Nederländerna (1–1), Frankrike (2–1), Italien (1–0), Spanien (1–1) och Kroatien (2–1), men att konstatera att den här kvällen var något annat är inte att rusa iväg med tankarna.

Den var ju det.

Spanien kom med åtta av spelarna som startade i EM-semifinalen mot Italien, de gjorde 1–0 efter en sekund på ett i stora delar ungt och nytt svenskt lag – och till slut stod deras förbundskapten ändå där med noll poäng och långfingret i vädret.

Konsensus i Spanien är att det här minsann var en av de sämsta matcher laget gjort under Luis Enrique. Det var det nog. 1–0-målet var en av ytterst få gånger då deras systematiska triangelspelande ledde hela vägen fram till något oförutsägbart, undantaget första kvarten eller så hamnade de mest ute på kanterna och försökte väcka Alváro Morata med inlägg.

Att det blev så gav 2–1. Hur det blev så kan göra Sverige till ett bättre fotbollslag.

När det blev natt över Solna efter matchen försökte jag få såväl Janne Andersson som Victor Nilsson Lindelöf och Viktor Claesson att utnämna det här till en ”referensmatch”, och i alla fall spelarna accepterade premissen.

– Kollektivt gör vi ett fantastiskt bra jobb. Sen fanns det stunder när vi visar vilka kvalitéer vi har, vilka spelare vi har, att vi har många bolltrygga spelare, sa Nilsson Lindelöf.

Alexander Isak.

Unikt flöde av briljans

När den breda efteranalysen landar i att den och den och den spelaren minsann var otrolig så vore det idioti att inte trycka på att det ena faktiskt ger det andra. Att Sverige slog Spanien, och gjorde det utan att behöva prata om överlägsen effektivitet eller snälla marginaler, berodde på att de prickade av bit efter bit på checklistan.

  • De hade gjort analysjobbet. De stängde Spaniens tidiga anfallsspel, de gav Dejan Kulusevski i det närmaste punktmarkeringsansvar för att följa Sergio Busquets, metronomen i Spaniens spel.
  • De var modiga, men kloka, när de spelade samlat försvarsspel. Högt ibland, lågt ibland, men nästan oavbrutet aggressivt, väsensskilt från det passivt låga spelet i EM-mötet i somras.
  • De varierade sina uppspel. Bakom backlinjen ibland, för att göra Spanien lite tveksamt. Kort ibland, för att inte förlora initiativet.
  • De slet, de offrade sig hänsynslöst och solidariskt. Emil Forsbergs sista kvart, som understöd till Ludwig Augustinsson som började få svårt mot Adama Traoré, var den sortens laglojalt slit som bara görs av spelare som förstått. Dejan Kulusevskis underkastelse för idén med Busquets-jobbet var total.

Där fanns grunden, där finns det Sverige ska ta med sig framåt och uppåt och utveckla.

Innanför de ramarna fanns ju utrymme för allt det andra. Lindelöfs tusen nickar, Kulusevskis och Forsbergs skarvar och helplanskreativitet, kontringsfarten när Viktor Claesson och Augustinsson fyllde på. Alexander Isaks unika flöde av briljans. 22-åringarna Mattias Svanberg och Jens Cajuste in från bänken.

Ska få alla att glömma det som hände

Nu har Emil Krafth åkt hem för att ta hand om familjen, Peter Wettergren har hållit en presskonferens, Marcus Danielson är lagkapten igen, Zlatan Ibrahimovic diskuteras från de vanliga lägren och Sverige ska möta en centralasiatisk icke-demokrati innan de åker till Grekland.

Janne Andersson kommer att försöka få alla att glömma det som hände när Sverige monterade ner Spanien.

Det gör han rätt i.

Jag hoppas bara att han kommer ihåg att påminna om precis hur det gick till.

Sverigevrålet efter kvitteringen mot Spanien.

Allsvenska sillybrevet med Daniel Kristoffersson

Missa inga heta fotbollsnyheter – I detta nyhetsbrev ger Sportbladets Daniel Kristoffersson dig veckans hetaste nyheter, rykten och intervjuer från Allsvenskan.