Romarriket som har fallit sönder

Från succé till besvikelse – så har Roma gått på grund

Först fick solen sina fläckar.

Sedan la sig en förmörkelse över den eviga staden.

Roma, Roma, Roma… De har tappat greppet om andraplatsen, om Rom och om sig själva.

helskärm

DOKUMENT: Francesco Totti – en liten prins och stor människa, en hånad galning och ett hyllat geni

Bakom sitt skrivbord och med en cigarett mellan fingrarna satt Walter Sabatini och funderade. Sommaren 2013 var nära, snart skulle han ännu en gång öppna fönstret för att släppa in ryktesvindarna.

Sabatini är en skarp, smart och slug sportchef – men han var också medveten om att spelarmaterialet kvittade så länge fel man satt man på tränartronen. I tre år hade Sabatini misslyckats med att utse rätt boss i Roma, skiftat från Luis Enriques tråkiga tiki-taka till Aurelio Andreazzolis forwardslösa försvarsspel via Zdeneks Zemans halsbrytande hyperoffensiv.

Det fick räcka.

Nog med felbesluten.

Valet föll på Rudi Garcia, en fransk-spansk häxmästare som burit lilla Lille till ligaguld. Han hade byggt upp sitt 4-3-3 med Gervinho och Eden Hazard som kantkometer vid sidan om skyttekungen Moussa Sow, och nu skulle han göra samma sak med ett lovande, läckande, lidande Roma.

■ ■ ■

Garcia satte omedelbart sin prägel på klubben, och började med att slussa in Arsenal-frågetecknet Gervinho. Sportchef Sabatini spetsade till truppen med urkraften Kevin Strootman på mittfältet och en benhård Mehdi Benatia i mittlåset.

Så började Roma hitta rätt.

Så började Roma vinna.

Så vägrade Roma sluta.

Under en sprakande period på drygt två månader gick de rödgula på knock oavsett motstånd. De tio första matcherna innebar tio raka vinster och allt talade för att Roma äntligen hittat rätt tränare.

Rudi Garcia sa inte ett ord fel på presskonferenserna, visade prov på koll och kontroll och fingertoppskänsla i sin matchcoachning. Han pressade ut det sista ur Francesco Totti, återupplivade Gervinho från dödsriket – men bländad av sitt eget sken glömde han att blicka mot skuggorna.

Så fort Roma kryssade en, två, tre matcher smög Juventus förbi och befäste förstaplatsen. Den släppte man inte på hela säsongen. Trots att Roma gjorde sin bästa säsong på över ett decennium och plockade 85 poäng slutade man tvåa – sjutton pinnar efter ”Juve”.

■ ■ ■

Vad många romanisti verkade ha missat när de såg fram emot säsong nummer två var att Rudi Garcia saknar en reservplan, något som blev tydligt i Lille när spelsystemet inte längre stämde.

När spelet går i baklås vet han inte hur han ska luckra upp motståndarförsvaren, när spelarna förlorar förtroende för honom har han ingen aning om hur man vinner tillbaka det.

Roma startade visserligen även årets Serie A riktigt starkt, men i oktober pulveriserades man med 1-7 hemma mot Bayern Munchen. Det blev början på katastrofen, startskottet för sönderfallet.

Sedan dess har romarna tappat allt vad energi, självförtroende, kreativitet, fart, vilja, frenesi och målskörd står för. Roma har blickat mot den gyllene horisonten, men i stället för att flyga mot solen med fjolårets vingar har man åkt på kryssningar och nästan gått på grund.

De spelintelligenta Serie A-backarna har lärt sig Gervinhos rörelsemönster ända in i detalj, och utan problem neutraliserat guldklimpen Juan Manuel Iturbe som köptes in för dyra pengar.

Mehdi Benatia har försvunnit till Bayern Munchen, och den andre ordinarie mittbacken Leandro Castan har gått skadad i månader. Kevin Strootman, holländaren som var spindeln i det mittfältsnät där Miralem Pjanic och Daniele De Rossi underpresterar utan honom, har inte heller blivit kvitt sitt knäelände.

■ ■ ■

Fortfarande finns ju en skara supportrar som menar att Rudi Garcia alltjämt är det bästa som hänt Roma på år och dar. Han pusslade ihop spillrorna av en sammanslagen klubb, lyfte den från övre halvan till toppen och återfann en viss identitet.

Å andra sidan är det en tränares uppgift att anpassa spelet efter motståndet, att experimentera fram nya lösningar och våga gå utanför ramarna, att offra för att vinna och att våga för att växa.

Snarare än att hitta lösningar har Rudi Garcia antingen gnällt över problemen eller ljugit för sig själv i presskonferenser där han menar att spelet ändå såg bra ut, och han har klamrat sig fast vid tränarposten tack vare de oavgjorda resultaten som maskerat förlusterna. Faktum är att Rudi Garcias mannar bara vunnit två matcher fler än man spelat oavgjorda.

Först av allt fick alltså solen sina fläckar.

Nu har den eviga staden hamnat i en total solförmörkelse.

Eller total och total – ärkerivalen Lazio är ju förbi och har lagt beslag på direktplatsen till Champions League. De kommer också från Rom.

Det är egentligen bara Rudi Garcia och hans bit av romarriket som fallit sönder.

DOKUMENT: Francesco Totti – en liten prins och stor människa, en hånad galning och ett hyllat geni