Bank: Kunde varit så mycket värre

Skadad målvakt, bänkade stjärnor, bänkade halvstjärnor och ett knippe som inte är stjärnor ens om vi vill.

Måndag i mars, och det kunde vara så mycket värre.

Vi kunde, till exempel, varit Chile.

Ett tv-team som möter, täckjacka mot kylan, en rask promenad förbi smågodishyllorna på Pressbyrån på Bromma flygplats, och sedan var det väl dags för planeringsmöten till höger och vänster.

Sådär började colombianen Reinaldo Ruedas resa som Chiles förbundskapten. Långt hemifrån, med minusgrader och vänskapsmatcher, utan ett mästerskap i sikte så långt ögat når. Rubriker om konflikter med en målvakt, bråk mellan stjärnspelare, grälsjuka journalister som fortfarande gräver runt i efteranalysen av hur de dubbla sydamerikanska mästarna kunde missa VM. Dåligt ledarskap? Mätta spelare? Slitaget efter en onödig satsning på Confederations Cup förra sommaren (de slutade tvåa där)?

Och ja, så kunde det alltså också ha varit.

Vore inte samma Sverige utan Chile

Ett par timmar efter att den chilenska ledarstaben tagit mark i Stockholm var det Janne Anderssons tur att prata.

Han gjorde det i samma gamla vanliga källarrum på ett hotell vid Humlegården, ibland får jag för mig att jag tillbringat mer tid här än i min egen lägenhet.  

I all den här vardagligheten, en måndag i mars, är det lätt att tappa bort hur enastående det egentligen är.

Chile, med Arturo Vidal och Alexis Sánchez, med sina färska pokaler, ska inte spela VM om tre månader. Sverige, där ingen enda stjärna är större än att han kan sitta på bänken i Red Bull Leipzig, ska göra det.

Det vi ser här och nu är alltså de första stegen på en fantastisk resa, och den kommer att inledas med en vänskapsmatch som på alla mänskliga och historiska plan är just det. Sverige vore inte samma Sverige utan Chile, och Chile vore inte samma Chile utan Sverige.

Pinochets militärkupp 1973 öppnade en luftbro mellan Santiago och Stockholm, banden mellan Allende och Palme, Harald Edelstam, solidaritetsgalor och Chilekommittéer, empanadas och falukorv, politiska flyktingar och ekonomiska invandrare. På bara ett par år fylldes Sverige av Chile, det sägs att runt 50 000 av dem blev kvar och byggde nya liv här.

Ska ”jobba på grunder”

En av dem träffade en finländska och fick två söner som spelade ungdomslandskamper. På lördag kan Manuel Albornoz ta sig till Friends Arena och se när en av dem, Miiko, spelar för Chile mot Sverige inför ganska många tusen andra diaspora-chilenare på läktaren.

Vänskapslandskamp, är det.

Det är också 25 procent av den matchtid Janne Andersson har på sig innan det är dags för VM-allvar mot Sydkorea i Nizjnij Novgorod.

– Den här veckan är ett bra tillfälle att repetera vårt spel, att jobba grunder med spelarna, sa Janne Andersson.

Förbundskaptenen satt där i luvtröja, med en kaffekopp fastgjuten i höger hand, och sa saker som det krävs tunga droger för att koka rubriker av. ”Repetera spel”. ”Jobba grunder”. Jag frågade om det finns något lite mer specifikt de tänkt använda de tre månader som återstår till.

– Att jobba grunder är knivigt nog, sa Andersson.

En sammanfattning av en ideologi.

Möter ett mästarlag med världsartister

Sverige är här för att de inte slarvat med skaften, för att de gjort sina läxor, maximerat sina tillgångar och sett till att bli ett medvetet, ambitiöst fotbollslag.

Det är därför de kan prova ut sina VM-kostymer de här dagarna, medan Chile försöker släcka bränder och starta om.

Janne Andersson och Peter Wettergren har inga akuta problem, men de vet att de behöver ta reda på vem som är andremålvakt, nu när Robin Olsen är skadad. De vet att de behöver inventera sina yttermittfältare (Claesson, Durmaz, Sema) utifrån den sannolika hypotesen att Jakob Johanssons korsband inte håller för ett VM, och att Sebastian Larsson startar i mitten. De vet att de måste undersöka hur mycket Isaac Kiese Thelin vuxit av en lyckad säsong i Belgien, eller om John Guidetti hittat ett nytt landslagsliv i och med flytten till Baskien. Och de vet, allt för väl, att Albin Ekdal har en skadehistorik som växer sig längre för varje dag som går.

Det är stora problem, stora frågor, men varenda en av dem handlar om att förbereda Sverige så bra som möjligt inför en osannolik fotbollsfest i sommar.

På lördag spelar de mot ett mästarlag som har världspianisten Alexis Sánchez längst fram och superstjärnan Arturo Vidal en bit bakom.

Och Chile hade bytt med oss på en sekund, om de bara kunnat.