Lindström inför derbyt: ”HIF är en storklubb”
Publicerad 2022-06-27
HELSINGBORG. Skilda världar – som så ofta senaste 25 åren.
Men ur-HIF:aren Mattias Lindström är inte avundsjuk på MFF.
– HIF är en storklubb. Storklubbar brukar ta sig tillbaka, på ett eller annat sätt, säger HIF-tränaren inför kvällens derby.
Skåne verkar inte vara tillräckligt stort för dem båda.
Den furiösa guldstriden 2010, när Helsingborgs IF:s 65 poäng bara räckte till silver bakom Malmö FF, är undantaget. Annars brukar MFF vara på dekis när HIF är på topp och tvärtom.
När HIF 1999 vann sitt första guld på 58 år åkte MFF ur efter 62 raka säsonger i allsvenskan.
När MFF vann guld 2004 slutade HIF blott tia, den sämsta placeringen sedan återkomsten i allsvenskan 1993.
PLUS: SILLY-SPECIAL: 60 min bara om Malmö FF
När MFF började dominera allsvenskan igen, och tog sig till Champions League två år i rad, inleddes HIF:s tunga ras. Vid MFF:s fyra senaste guld har HIF antingen åkt ur allsvenskan eller legat i superettan.
Medan MFF har mer pengar än någon klubb någonsin haft i allsvenskan sliter HIF med ekonomin.
”Det har gått olika vägar”
I kväll i Malmö väntar första derbyt på två år och det första med publik på nästan tre år.
Hur jobbigt är det att vara HIF:are när det är sådan skillnad, frågade vi Mattias Lindström, helsingborgaren som kom till HIF som ungdomsspelare och som numera är huvudtränare ihop med Alvaro Santos
– Det är skillnad i tabellen. Inget snack om saken. Det är en klyscha, jag vet, men vi har inget att förlora. Vi åker ner för att vinna. Derby är derby. Vi ska vara ödmjuka inför uppgiften men inte ha respekt för dem. Att de är i toppen och vi i botten vänder vi till något positivt. Vi ska visa dem.
Men det är trots allt bara elva år sedan du var med och tog SM-guld med HIF?
– Det har gått olika vägar.
Ja, och hur känns det?
– Man får inte gråta över spilld mjölk. Vi får se till att ta oss tillbaka för Malmö lär ligga kvar där uppe. Vi ska ta oss tillbaka dit till den gräddhyllan. Men det får ta den tid ta det tar.
Kan du se att ni inom överskådlig tid är uppe och tävlar med Malmö?
– Jaja, för fasen. Vi börjar ju på måndag.
Men som klubb också?
– HIF är en storklubb. Just nu är vi inget storlag. Men vi är en storklubb sett till intresset och förutsättningarna och allt runt om. Så jag är övertygad om det. Storklubbar brukar ta sig tillbaka, på ett eller annat sätt och förr eller senare. Men jag kan inte svara på när.
Blir du inte avundsjuk på MFF?
– Nej, det blir jag inte, ler han. Det enda jag har i huvudet som HIF:are – oavsett om jag är spelare, tränare eller supporter – är att vinna mot Malmö. Sedan får man sortera tankarna hur man gör det. Längre än så går inte min hjärnaktivitet nu.
En seger på 14 derbyn
Själv har inte Lindström varit inblandad i ett derby sedan 2015, samma år som han sedan slutade spela.
Hans derbyfacit är ungefär lika svagt som HIF:s de senaste tio åren. Efter guldet 2011 har helsingborgarna bara vunnit ett enda allsvenskt derby av fjorton samt lyckats kryssa tre gånger.
– Men klubben behöver ett derby. Alla strävar efter det.
Han har svårt att sortera upp sina derbyn mot MFF.
– Det som alltid ploppar upp för mig när det gäller derby är när jag sprang och tacklade Guillermo Molins helt i onödan en gång. Helt meningslöst. Bollen var inte nära. Det var solklar straff och utvisning men domaren såg inte det. Jag får alltid försvara det där: ”varför gjorde du så?” Jag vet inte.
Annars sticker det tråkigaste derbyminnet ut.
– Han åskådaren som sprang in och gick på Pär (Hansson). Det var för jävla tråkigt.
Det var vårderbyt 2011 i Malmö. Matchen avbröts och HIF tilldömdes segern med 3–0.
– Fram tills dess var den matchen topp-tre i högsta tempot jag spelat i allsvenskan. Synd att den tog slut så, säger Lindström.